Egenansvar och mat

Det finns blott 48 vägledare i hela landet. Jag skulle få besöka en vägledare i Suva men besöket blev inställt antingen därför att vederbörande inte var utbildad och inte ville “visas” upp eller var vägledaren på den stora friidrottstävlingen för skolungdomar som hölls på Nationalstadion i går. Vem vet? Jag får ta ansvar genom att själv söka upp ungdomar på campus och fråga dem om deras uppfattning och erfarenhet av vägledning. Det gör jag och det är bra. Deras svar ger vid handen att det inte förekommer någon vägledning i den bemärkelsen som vi avser. Jag får detta bekräftat när jag idag har en lång diskussion med Tima om vägledning. Vi (jag) talar bland annat om Amundsons Karriärhjul och vi diskuterar de olika sektorernas betydelse för ungdomar i Fiji. Det är Significant others och Values som hon menar har den största betydelsen för deras karriärval. Min planering av deras karriärvägledningskurs påverkas så klart av detta. Det ger mig, i vanlig ordning, tankar om hur det är i den kalla Nord.
Vid kvällens reflektionsstund med hustrun kommer detta upp och vi diskuterar vår teoriarsenals relevans för människor som lever under så skilda förhållanden som vi gör. Jag relaterar också detta till de studerande som jag arbetar med på MAH; hur ser deras påverkansfaktorer egentligen ut? Hur adresserar vi detta? Vad som är PK i Sverige har ingen betydelse här och då blir min självklara slutsats att jag måste arbeta på ett lite annorlunda sätt med en del av de studerande för att de ska kunna utvecklas och bli bra vägledare. Jag måste våga ställa frågor om till exempel religion och ras (eller motsvarande benämningar) för att kunna förstå dem och deras situation. Detta är en förutsättning för att underlätta deras väg till självkännedom och kompetensutveckling. Utan detta tror jag att jag bara blir en i raden av bussiga, välmenande, förstående, kloka personen de möter på sin väg mot inkompetensen. Jag har gjort upp (nåväl, så gott jag kunnat…) med min egen begränsning och kan utan att ta i så jag blir medvetslös konstatera att jag kommit en bit i min egen självkännedom och kan MAD (Make A Difference; Gavins uttryck). En månad i Fiji MAD för mej. De av våra studerande som blir bemötta in på bara skinnet och verkligen får ifrågasätta sin egen person med allt det innebär har suveräna möjligheter att bli kompetenta vägledare. Det är ju det jag vill. Jag vill ju inte reproducera de jag ibland kallar “mähän”! När jag väl sagt detta har jag samtidigt förpliktigat mig själv att jobba på ett lite annorlunda sätt än tidigare. Det är bra!
Efter tre veckor på de denna fantastiska plats börjar jag mer och mer komma bakom stereotyperna; att det ska ta sån tid? Jag ser mer och mer som jag var blind för de första veckorna. Det är inte fråga om att ta på sig andra glasögon utan att pustsa de befintliga.
Jag har upptäckt att jag älskar indisk vegetarisk mat. Att äta med en plastsked eller med högerhanden  (gäller Roti, Papadam och Palau) ur rostfria små skålar på ett rostfritt fat tillsammans med enbart indo-fijier är rätt så häftigt. Lyckan ler. Att det i princip endast är indo-fijier, australiensare och nya zealändare som äter, där vilket är ett tydligt tecken på segregationen i det fijianska samhället, är en annan historia…

Eureka-jag har löst det!

En vakenperiod i natt gjorde att jag såg det mycket klart framför mig: Att vattnet snurrar beror ju på att jorden roterar och det gör den ju snabbast precis på ekvatorn (längst distans att avverka per jordvarv). Norr om ekvatorn måste det ju bli rotation moturs eftersom jorden snurrar åt höger och hastigheten på jordrotationen avtar med avståndet från ekvatorn. På ekvatorn borde det ju då inte vara någon rotation alls. Jag borde gjort en observation när vi var i Ecuador… Helt logiskt måste då vattnet snurra medurs söder om ekvatorn; VSB.
Hur skulle man kunna ta tillvara på den energi som alstras på det sättet? Om man skulle använda vätskor med högre densitet så undrar jag om detta skulle kunna vara något att jobba vidare med. Det handlar helt klart om att ta tillvara på jordens knappa energiresurser och inte låta alla vattenutläpps virvlar bara rinna ner i avloppen…
En regnig dag i Suva, inte duggregn utan tropiskt dito. Tur att det finna paraplyer att låna. Det lilla medhavda som duger bra i den höga nord kommer helt klart till korta här.

Skulle träffa Susan som jobbar med Foundation Studies, men hon var dubbelbokad. Får väl träffa henne imorgon; Fijitime… Träffade däremot chefen på School of Science, Morgan med ett mycket långt efternamn. Han är är från Samoa och är den enda jag sett som står och jobbar här. Jag frågade honom varför och han berättade att när han läste till sin magisterexamen så fanns det bara en talarstol och en liten pall i rummet han hyrde. Har har blivit stående sedan dess. Fick hjälp av Ella med ytterligare stipendieadministration. Jag tror att portugiseran äter papper. När de nu borde vara mätta får jag hoppas att de betalar ut min euros, så att jag kan gå och betala hyran för MQ5.

Nu har jag sett det!

Intressant att vattnet när det rinner ut ur ett handfat cirkulerar medurs här; det gör det inte hemma. Varför är det så? Den som kan ge mig en begriplig förklaring på detta är mycket välkommen! Eller är detta en av livets mysterier, som inte har någon förklaring? Tror inte det.
Tvätt i Y3; något av det bästa som finns inom det kemiska området. Torr luft och vind i Suva idag vilket gör att det torkar relativt snabbt.
Skypade med våra barn och vårt barnbarn; smått fantastiskt att kunna se (nåväl) dem på det stora avståndet i realtid trots att det skiljer 12 timmar klocktid…Kopplar vi bort bilden så är ljudet riktigt bra.
Nu är det halvtid på stipendiet och det kommer ständigt nya reflektioner upp i min hjärna. Det är ju helt klart så att denna tid kommer att påverka mig lika mycket som tiden i Irak gjorde för femton år sedan. Får se om det blir någon ny tatuering. Sådana kan men se många och en del av dem är mycket snygga och välgjorda. På retreaten var det mest nya zealändarna som var tatuerade och de var förresten (männen) huvudrakade också i större omfattning än australiensare, asiater och amerikanare. En av dagens hjärnvärmare handlar om kommunikation. Först om varför inte Internet fungerar på jobbet idag (söndag). Är det planerat så att man inte bör arbeta på söndagar eller är det bara dålig kvalitet? Därefter om svenska studerandes synpunkter i samband med kursvärderingar där man i skyddet av anonymiteten inte drar sig för att uttrycka sådant man inte vågar göra i en dialog. Är detta senare ett uttryck för gruppbeteende och det agerande som gruppen kan ge acceptans för eller är det bara den lilla individens feghet? I morgon ska jag ta reda på om man på USP har kursvärderingar på nätet. Man har inga hemtentamina här så jag tror jag får ett nekande svar; men vem vet?

Idag har vi gått längs stranden in till centrum. Gunilla har sin vana trogen tilltalat någon Fijian och ställt en del frågor. Idag var det en man som stod och fiskade på en liten bro. Frågar man inte så får man ju inte veta så mycket… Dagen har avslutats med tentamensrättning och lite kommenterande på hemuniversitetets lärplattform som heter it´s learning. Här heter den Moodle. Hoppas tvätten torkar och att det inte kommer något tropiskt regn i natt!