Reflektioner

Vet inte hur jag ska komma tillrätta med min egen biologiska klocka; jag är lite ur led… En stor del av natten (den fijianska) ägnas åt tankar. Varför finns det inga cyklar här? Vilka fåglar är det som hörs? Är hundars skällande i natten en företeelse typisk för ett utvecklingsland? Hur smart är det egentligen att ta bort extremvärden när man gör analyser (visserligen främst av kvantitativ art) av empiri? Den senare i raden av tankar som dyker upp är ytterst relevant. När jag nu är här i Fiji så är ju mina erfarenheter av yttersta vikt och värde för mig och därigenom även för mitt arbete. Skulle mina erfarenheter av t.ex. en vistelse i Österrike vara bättre och effektivare för min professionella utveckling. Jag tvivlar starkt på det. Det är så lätt att underskatta vad man gör i utvecklingsländer då tanken på mycket av det som sker här just nu kan lätt betraktas som vara sådant som skedde och tillämpades hos oss för 50-60 år sedan. Min hjärna är alert men jag måste vakta min tunga vid de friare diskussionerna med mina värdar, jag måste se mig som en representant för Västerlandet och Malmö högskola. Det är inte alldeles okomplicerat.

Tropisk natt

Snacka om det… varmt, fuktigt, insektsnät för fönstren, många obekanta ljud och en rubbad dygnsrytm. Dessutom har även fijianerna justerat klockan. Här är det Daylight Saving Time, det vi kallar vintertid. Frukost på terrassen och därefter en mycket kort promenad till International Office för att ordna lite administration av mitt stipendium. Adminstratörerna i Portugal älskar dokument. Men jag förstår, det är ju EU-projektpengar…
Möte med min samarbetspartner Tima som jobbar på psykologutbildningen och den som ansvarar för vägledarutbildningen här. Varmt mottagande, en kopp te och lite småprat med kollegerna i personalrummet. En intressant diskussion om hur mindfulnessträning kan reducera självskadebeeende. Förklaringen skulle, enligt en nyligen publicerad australiensisk  forskningsrapport vara att kontakten mellan hjärnhalvorna stimuleras genom terrapin. Jag installerade mig i mitt arbetsrum och fick uppleva att även söder om ekvatorn lever datorer sitt eget liv; eller är det teknikerna som gör det! Men här, liksom överallt, gäller det att gilla läget. Det gör jag. Jag är den första Mundusstipendiaten här på USP och det innebär att jag förväntas och också faktiskt får samtala med en massa befattningshavare i hierarkin. Det är bra och intressant.

Framme på Fiji

Inflygningen till Nadi, Fiji erbjöd den mest fantastiska syn; blått hav, flera ganska höga öar som stack upp lite här och där och dessutom en cirkelrund grön ö omgiven av gyllengul sand och som en ring runt omkring, ljusblått vatten. Ute ur planet mötte en bastulik värme. Snabb bagageutlämning och direkt till inchecking av bagaget för den sista korta flygturen till huvudstaden, Suva. För varmt för att vara i solskenet (klockan är halv 10). Känslig för sol eller bara trött?
Ny säkerhetskontroll inför den sista korta flygturen till Suva. Propellerplan, halvfullt, för en vacker tur mellan molnen över en kuperad ö med vackra floder och en grön färgprakt som jag aldrig tidigare sett.
Ella, Munduskoordinator på USP (University of South Pacific) mötte.  Taxiresan till campus bjöd på flera intryck: vänstertrafik, riklig vegetation, mycket enkla bostäder som ersattes av större och mer moderna ju längre  in mot stan vi kom. Väl på campusområdet kom vi direkt till vårt boende; speciella hus för gästande lärare och studerande. Vi delar hus med en lärare från Canada och en från Melanesien. En kort rundvandring, lite frukostinköp, middag på campus och direkt i säng.

Ny bloggare: Leif Andergren

Leif Andergren heter jag och är universitetsadjunkt och undervisar på Lärarutbildningen studie- och yrkesvägledarprogram. Jag ska under en månad besöka Fiji och University of the South Pacific (USP) Utbytet sker inom det EU-finansierade programmet Mundus ACP. I Augusti hade Malmö högkola besök av Poonam Santiago från USP, som gjorde sitt utbyte på Internationella sekretariatet.

Varför Fiji?
Tanden var blodad av ett besök i Vancouver, med en avstickare till New York, under knappt två veckor förra hösten. Jag undervisade på Simon Fraser University och passade även på att besöka Norman Amundson på UBC. Staden Vancouver med miljötänk som övergått till miljöhandling, dess skönhet och även möjligheten att se bra ishockey (Canucks mot Anaheim) var verkligen en positiv upplevelse.
Att ge sig ut i världen är också att utmana sig själv och den här gången var det framför allt att kunna bidra med något och göra hyfsat bra ifrån mig (på engelska). Svettig och nöjd och med önskan om mer.

Mer!
Chanser dyker alltid upp och det är bara att kasta sig ut och försöka greppa dem. Chansen att se mer kom i mitt fall genom en liten blänkare på Mah’s hemsida om Mundus ACP. Jag kontaktade Gunilla Pfannenstill på Internationella kontoret och därefter ansökte jag. Att ansöka tog längre tid än den tänkta vistelsen…
Men vill man något så… Att det blev just Fiji och inte Karibien eller Afrika beror nog mest på att Fiji ligger längst bort, är mer okänt och att Villevalle var där på 50-talet. Det skulle också vara en kontrast till Canada. Min livskamrat Gunilla och jag var överens att vi åker till Söderhavet tillsammans!

Dagen före
Packa väskan. Tänka på att det är ca. tjugofem plusgrader och fuktigt. Att inte glömma presenter till värdarna. Att ta med nödvändigt material. Att.. äsch, glömmer vi något så finns det säkert något liknande att köpa! I morgon bär det av till Kastrup, Paris, Seoul, Nadi och Suva. Ett dygn i luften, ett antal timmar i transfer, tio timmars tidsdifferens. Det ska bli roligt och spännande!