Snart \u00e4r det dags f\u00f6r mig att l\u00e4mna Indien och min MFS. Det \u00e4r givetvis blandade k\u00e4nslor. Det ska bli sk\u00f6nt att komma hem igen till det invanda, det jag k\u00e4nner igen men framf\u00f6rallt familjen o v\u00e4nner. Men samtidigt hade det varit kul att kunna vara kvar och skriva klart uppsatsen. Hemma blir det ju inte riktigt samma sak n\u00e4r jobbet startar. Milj\u00f6n, maten och v\u00e4dret \u00e4r ju heller inte riktigt samma som hemma. (H\u00e4r har det inte regnat p\u00e5 tv\u00e5 m\u00e5nader, inte varit molnigt p\u00e5 tv\u00e5 m\u00e5nader eller n\u00e5gon bl\u00e5st att tala om.) Men jag kommer att komma tillbaka till Indien p\u00e5 ett eller ett annat s\u00e4tt. Men aldrig som en MFSare dock.<\/p>\n

Min MFS-vistelse kommer jag att b\u00e4ra med mig s\u00e5 l\u00e4nge jag lever \u2013 b\u00e5de det positiva och det mindre positiva. Det har verkligen varit upp och ner under tiden h\u00e4r. Ibland har det inte blivit riktigt som jag t\u00e4nkt mig men ibland har det ocks\u00e5 uppst\u00e5tt m\u00f6ten, som jag inte kunde f\u00f6rutse alls. B\u00e4st av allt har varit skolbes\u00f6ken, samtalen med l\u00e4rarna (bortom diktafonen), maten, v\u00e4dret, v\u00e4rmen, myllret av m\u00e4nniskor, den hektiska trafiken, det annorlunda s\u00e4ttet att se p\u00e5 olika saker o ting. Men allt beror ju p\u00e5 hur jag har sett p\u00e5 det hela. Allt ovan kan ocks\u00e5 vara det v\u00e4rsta med Indien.<\/p>\n

Packningen \u00e4r gjord. F\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan skickad jag iv\u00e4g ett paket med l\u00e4sta b\u00f6cker, utskrivet material, lite kl\u00e4der och annat sm\u00e5tt o gott. 9 kg mindre att ta i resv\u00e4skan. Jag har ingen aning om min \u00f6vriga packning o dess vikt men det uppt\u00e4cker jag nog p\u00e5 flygplatsen.<\/p>\n