\u00c4ntligen h\u00e4nde det. Efter en vecka i mer eller mindre \u00e5ngest, d\u00e4r jag hade en jobbig tid eftersom mina tillt\u00e4nkta intervjuobjekt inte svarade, s\u00e5 v\u00e4nde det. Jag hade skrivit mail, skrivit p\u00e5minnelser, ringt och f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 tag p\u00e5 n\u00e5gon utan resultat. Efter \u00f6ver en veckas v\u00e4ntan blev jag tr\u00f6tt p\u00e5 det och helt enkelt gick bort till kommunhuset. Vid receptionen fr\u00e5gade jag efter kommunchefen och fick besked om att g\u00e5 upp till andra v\u00e5ningen. En ny reception, d\u00e4r uppenbarligen alla visste vem jag var… Men efter en viss diskussion fick jag audiens hos f\u00f6rste sekreteraren till kommunchefen. Och det blev ett riktigt bra m\u00f6te! Jag fick massor av information och ocks\u00e5 f\u00e5tt bokat ett nytt m\u00f6te med chefen f\u00f6r avdelningen f\u00f6r markplanering och bygglov. Det m\u00f6tet blev av i eftermiddags och \u00e4ven det f\u00e5 klassas som en succ\u00e9. Plus att jag fick honom till att hj\u00e4lpa mig med att boka kommande m\u00f6ten med hans personal. N\u00e4r man v\u00e4l f\u00e5r tag p\u00e5 m\u00e4nniskorna \u00e4r de s\u00e5 v\u00e4ldigt hj\u00e4lpsamma.<\/p>\n
Jag m\u00e5ste ocks\u00e5 n\u00e4mna mina kontaktpersoner h\u00e4r som har varit ett stort st\u00f6d under tiden. Jag har verkligen haft m\u00f6jlighet till att diskutera b\u00e5de mitt uppsats\u00e4mne och mina funderingar med dem och de har gett mig v\u00e4ldigt v\u00e4rdefulla tips b\u00e5de vad g\u00e4ller vem som jag skulle intervjua men ocks\u00e5 inf\u00f6r intervjuerna. Ett stort tack till dem!<\/p>\n
Och s\u00e5 har jag f\u00e5tt bes\u00f6k av min sambo! \u00c4ven om vi bara har en begr\u00e4nsad tid tillsammans h\u00e4r, har han v\u00e4ntat t\u00e5lmodigt p\u00e5 mig medan jag f\u00f6rs\u00f6kte finna v\u00e4garna igenom administrationens villosp\u00e5r. Men som bel\u00f6ning fick han en guidad tur i Port Louis och vi tog ocks\u00e5 tillf\u00e4llet i akt att bes\u00f6ka UNESCO Heritage Site som kallas f\u00f6r Aapravasi Ghat i staden. Det \u00e4r en minnesplats f\u00f6r de arbetare som togs hit fr\u00e5n Indien och m\u00e5nga andra l\u00e4nder f\u00f6r att under slavliknande f\u00f6rh\u00e5llande arbeta p\u00e5 sockerplantagen. Dessa arbetare \u00e4r f\u00f6rf\u00e4der till huvuddelen av \u00f6ns inv\u00e5nare idag. En mycket intressant och l\u00e4rorik erfarenhet och v\u00e4l v\u00e4rt ett bes\u00f6k:\u00a0https:\/\/whc.unesco.org\/en\/list\/1227<\/p>\n
F\u00f6rutom den kulturella upplevelsen tillsammans \u00e4r det s\u00e5klart underbart att f\u00e5 direktkontakt med sitt vardagsliv d\u00e4r hemma. Jag har ”bara” varit h\u00e4r i drygt tv\u00e5 veckor, men det k\u00e4nns som s\u00e5 mycket l\u00e4ngre! Alla upplevelser g\u00f6r att tiden f\u00e5r en annan dimension n\u00e4r man \u00e4r borta s\u00e5 h\u00e4r. V\u00e4ldigt givande perspektiv som \u00e4r v\u00e4rd att ta med sig.<\/p>\n
\u00c4ntligen h\u00e4nde det. Efter en vecka i mer eller mindre \u00e5ngest, d\u00e4r jag hade en jobbig tid eftersom mina tillt\u00e4nkta intervjuobjekt inte svarade, s\u00e5 v\u00e4nde det. Jag hade skrivit mail, skrivit p\u00e5minnelser, ringt och f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 tag p\u00e5 n\u00e5gon utan resultat. Efter \u00f6ver en veckas v\u00e4ntan blev jag tr\u00f6tt p\u00e5 det och helt enkelt gick … <\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/files\/2019\/04\/IMG_1982.jpg\")
<\/a> ![\"\"](\"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/files\/2019\/04\/IMG_1965.jpg\")
<\/a> ![\"\"](\"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/files\/2019\/04\/IMG_1981-e1555355008802.jpg\")
<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"