Ibland b\u00f6rjar man fundera\u2026 Inte p\u00e5 om det i sj\u00e4lva verket \u00e4r s\u00e5, utan snarare det faktum att m\u00e5nga m\u00e4n m\u00e5ste vara fullst\u00e4ndigt \u00f6vertygade om att detta \u00e4r en plats d\u00e4r m\u00e4n f\u00e5r agera hur det \u00e4n behagar. Om s\u00e5 \u00e4nd\u00e5 var fallet f\u00f6r alla… S\u00e5 \u00e4r det tyv\u00e4rr inte h\u00e4r. I n\u00e4stan 6 veckor nu har mitt lankesiska \u201dmans t\u00e5lamod\u201d sakta men s\u00e4kert b\u00f6rjat sina. Jag \u00e4r ledsen att generalisera alla m\u00e4n i detta land nu, och jag \u00e4r v\u00e4l medveten om att m\u00e5nga m\u00e4n h\u00e4r inte alls beter sig p\u00e5 det h\u00e4r viset. Men dessa stunder n\u00e4r jag \u00f6nskar att jag inte hade vart en s\u00e5n idiot att placera fickkniven i handbagaget vid incheckning fr\u00e5n Stockholm, utan ist\u00e4llet haft den i min v\u00e4ska b\u00f6rjar komma med kortare tidsintervall (alla g\u00e5nger en h\u00f6rt om att folk g\u00e5tt igenom med diverse olika \u201dicke till\u00e5tna\u201d saker genom s\u00e4kerhetskontrollen\u2026).<\/p>\n
N\u00e4r jag var 19 och reste runt i Sydostasien svor jag \u00f6ver alla skrik och busvisslingar som haglade \u00f6ver mig medan jag spatserade runt i ett tublinne och kjol. S\u00e5 \u00e4r inte fallet nu d\u00e5 jag snarare g\u00e5r med underkjol under, ifall de skulle lysa igenom en bit hud. Ta seden dit en kommer, eller undvika o\u00f6nskad uppm\u00e4rksamhet, kalla det vad en vill (och detta ska sannerligen inte beh\u00f6va spela n\u00e5gon roll), kl\u00e4dkod i all \u00e4ra, men n\u00e4r detta inte har betydelse utan snarare det faktum att en b\u00e4r p\u00e5 det kvinnliga k\u00f6net\u2026<\/p>\n
De f\u00f6rsta veckorna svarade jag trevligt p\u00e5 alla \u201dhey, you, where you from?\u201d, \u201dyou, where you go?\u201d, \u201dhey, where you stay?\u201d, men sakta men s\u00e4kert har detta b\u00f6rjat \u00f6verg\u00e5 i ren frustration. Inte det faktum att m\u00e4nniskor undrar vart jag kommer ifr\u00e5n, eller vad jag g\u00f6r h\u00e4r, utan att m\u00e4n fr\u00e5gar. Nej skriker. M\u00e4n, och bara m\u00e4n som tycker sig alltid och st\u00e4ndigt ha r\u00e4tten till denna uppm\u00e4rksamhet, till en reaktion, ett leende, ett svar p\u00e5 alla fr\u00e5gor som haglar. Ofta eskalerar det sig likt ett domino spel mellan dom, vem kan skrika h\u00f6gst, vem kan busvissla eller ge ett tillr\u00e4ckligt h\u00f6gt pussljud s\u00e5 hon v\u00e4nder sig om. Det b\u00f6r till\u00e4ggas att det vanligen \u00e4r m\u00e4n i grupp. Och avslutas oftast om inte alltid med ett gapskratt, oberoende av hur en besvarar uppm\u00e4rksamheten.\u00a0Att \u00e4ta ute inneb\u00e4r vanligen att ha en publik p\u00e5 10 m\u00e4n som tittar p\u00e5 en.<\/p>\n
Jag har ett flertal g\u00e5nger kommit p\u00e5 mig sj\u00e4lv med att undvika vissa resetransporter, vissa str\u00e4ckor, vissa platser, st\u00e4llen att \u00e4ta p\u00e5, resa till eller bo p\u00e5. Och detta helt naturligt, som att det vore en sj\u00e4lvklarhet att inte resa som kvinna n\u00e4r m\u00f6rkret faller f\u00f6r en d\u00e5 befinner sig i en utsatt situation. Dessa begr\u00e4nsningar g\u00f6r mig fly f\u00f6rbannad rent ut sagt. Men om m\u00f6jligt mer ilsken g\u00f6r det mig att varje dag beh\u00f6va befinna mig i m\u00e4nnens offentliga toalett. Loskor som haglar ur bussf\u00f6nster, hostningar, snorkr\u00e5kor som skjuts iv\u00e4g och toalettbes\u00f6k i varje gatuh\u00f6rn. Detta utan ett uns av respekt f\u00f6r omgivningen.<\/p>\n
M\u00e5nga kvinnor i Sri Lanka r\u00f6r sig hyfsat fritt p\u00e5 gatorna, det vill s\u00e4ga n\u00e4r det \u00e4r ljust. Men situationen ser s\u00e5 annorlunda ut. Under mina intervjuer har jag f\u00e5tt l\u00e4ra mig att en av de vanligaste orsakerna till m\u00e5nga kvinnors f\u00f6rtvivlan efter en br\u00f6stcancer diagnos \u00e4r r\u00e4dslan att f\u00f6rlora sitt br\u00f6st d\u00e5 detta kan inneb\u00e4r att deras man inte l\u00e4ngre vill stanna i \u00e4ktenskapet. M\u00e5nga kvinnor \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r att f\u00f6rlora sitt h\u00e5r, illam\u00e5endet, g\u00e5 ner i vikt, alla de biverkningar som cellgifter orsakar, f\u00f6r att ens utseende inte l\u00e4ngre \u00e4r attraktivt f\u00f6r sin man. M\u00e4n som slutar h\u00e4lsa p\u00e5 sina fruar p\u00e5 sjukhuset.. jag kan inte l\u00e5ta bli att \u00f6nska att mitt syfte kunde vinklas lite mer \u00e5r detta problem.<\/p>\n
Med detta sagt b\u00f6r \u00e4ven till\u00e4ggas att jag tr\u00e4ffat m\u00e5nga trevliga m\u00e4n under veckorna som g\u00e5tt. Men ja kan inte l\u00e5ta bli att fullst\u00e4ndigt koka av ilska n\u00e4r jag dagligen ser denna or\u00e4ttvisa skillnad. Summan av kardemumman \u00e4r kanske att det var en f\u00f6rbannad tur att den d\u00e4r kniven togs till vara p\u00e5 d\u00e4r p\u00e5 Arlanda och inte fick f\u00f6lja med hit.<\/p>\n
I \u00f6vrigt sliter jag h\u00e5r och naglar \u00f6ver skrivandet. Skulle vilja skriva att det sakta men s\u00e4kert g\u00e5r fram\u00e5t men m\u00e5ste nog formulera om till sakta men os\u00e4kert.. I \u00f6vrigt har jag rest lite senaste tiden och sett ett helt annat Sri Lanka p\u00e5 den nord\u00f6stra sidan. Fantastiskt vacker, med f\u00e4rgglada hindutempel som avl\u00f6ser varandra. Det b\u00e4sta med att resa ensam m\u00e5ste vara alla m\u00e4rkliga m\u00e4nniskor man tr\u00e4ffar. Bilder fr\u00e5n buss, f\u00e4rg till bindi och Newara Eliya.<\/p>\n
Ibland b\u00f6rjar man fundera\u2026 Inte p\u00e5 om det i sj\u00e4lva verket \u00e4r s\u00e5, utan snarare det faktum att m\u00e5nga m\u00e4n m\u00e5ste vara fullst\u00e4ndigt \u00f6vertygade om att detta \u00e4r en plats d\u00e4r m\u00e4n f\u00e5r agera hur det \u00e4n behagar. Om s\u00e5 \u00e4nd\u00e5 var fallet f\u00f6r alla… S\u00e5 \u00e4r det tyv\u00e4rr inte h\u00e4r. I n\u00e4stan 6 veckor … <\/p>\n![\"IMG_8899\"](\"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/files\/2014\/12\/IMG_8899.jpg\")
<\/a> ![\"IMG_8991\"](\"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/files\/2014\/12\/IMG_8991.jpg\")
<\/a> ![\"IMG_9069\"](\"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/files\/2014\/12\/IMG_9069.jpg\")
<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"