﻿{"id":2643,"date":"2014-04-21T18:46:49","date_gmt":"2014-04-21T16:46:49","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/?p=2643"},"modified":"2014-04-21T18:53:09","modified_gmt":"2014-04-21T16:53:09","slug":"vad-ar-frihet-livet-i-ramallah","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/2014\/04\/21\/vad-ar-frihet-livet-i-ramallah\/","title":{"rendered":"Vad \u00e4r frihet? (Livet i Ramallah)"},"content":{"rendered":"<p>P\u00e5 grund av s\u00e4kerhetsl\u00e4get har jag valt att v\u00e4nta med att publicera n\u00e5gra blogginl\u00e4gg tills nu d\u00e5 jag \u00e4r tillbaka h\u00e4r hemma i Sverige. Det f\u00f6rsta inl\u00e4gget best\u00e5r mest av de tankar jag haft i samband med att jag l\u00e4mnade landet. Men n\u00e4sta inl\u00e4gg kommer mer att fokusera p\u00e5 min studie.<\/p>\n<p><strong>P\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n Ramallah- Tankar om Frihet<\/strong><\/p>\n<p>N\u00e4r jag med mitt svenska pass kan g\u00e5 igenom Kalandia, checkpointen som separerar Ramallah och Jerusalem, utan att beh\u00f6va v\u00e4nta i veckor eller m\u00e5nader p\u00e5 ett tillst\u00e5nd, k\u00e4nner jag att jag \u00e4ger ett visst m\u00e5tt av Frihet. L\u00e4ttnaden som \u00f6versk\u00f6ljer mig n\u00e4r planet lyfter fr\u00e5n Israelisk mark, Frihetens fantastiska smak fyller min mun&#8230; Men n\u00e4r jag l\u00e4ser p\u00e5 DN (http:\/\/www.dn.se\/nyheter\/sverige\/drommen-om-sverige\/)\u00a0om de syriska flyktingarna som f\u00f6rtvivlat och p\u00e5 farliga v\u00e4gar f\u00f6rs\u00f6ker ta sig in i Europa och till det land jag kallar hem smakar friheten lite illa&#8230;<\/p>\n<p>Just nu sitter jag p\u00e5 flygplatsen i Istanbul och jag \u00e4r inte ett dugg orolig, eftersom samma pass som l\u00e5ter mig passera obehindrat i Kalandia, samma pass g\u00f6r att jag vet att jag om n\u00e5gra timmar utan mer \u00e4n ett blick fr\u00e5n gr\u00e4nspolisen i b\u00e5set kan g\u00e5 med fria och l\u00e4tta steg ut fr\u00e5n Kastrup.<\/p>\n<p>Inte nog med att jag har haft turen att f\u00f6das och v\u00e4xa upp i det land som syrierna kallar v\u00e4rldens tryggaste, utan att jag f\u00f6tts just h\u00e4r g\u00f6r att jag ocks\u00e5 har FRIHETEN att resa n\u00e4stan vart jag vill, att g\u00e5 igenom n\u00e4stan alla passkontroller, v\u00e4ggsp\u00e4rrar och gr\u00e4nskontroller med en minimal risk att bli avvisad.<\/p>\n<p>P\u00e5 flera av de plaster jag bes\u00f6kt i v\u00e4rlden blir du dessutom behandlad som en semi-k\u00e4ndis f\u00f6r att du \u00e4r n\u00e5got s\u00e5 exotiskt som en Europ\u00e9. Hur behandlar vi I Europa i geng\u00e4ld m\u00e4nniskor fr\u00e5n dessa l\u00e4nder n\u00e4r de bes\u00f6ker oss, eller tar sin tillflykt till v\u00e5rt land? Med misst\u00e4nksamhet, med r\u00e4dsla, med ifr\u00e5gas\u00e4ttande och kritik! N\u00e4r jag rest kors och tv\u00e4rs har jag oftast m\u00f6tts av \u00f6ppna armar och utstr\u00e4ckta h\u00e4nder, folk har delat med sig av sitt dagliga br\u00f6d och erbjudit mig tak \u00f6ver huvudet n\u00e4r jag varit i behov av det&#8230; de har gett mig g\u00e5vor som tecken p\u00e5 min uppskattning och med gl\u00e4dje och stolthet visat mig sina smultronst\u00e4llen. Favorit barer, eller caf\u00e9er, natursk\u00f6na platser, konstutst\u00e4llningar och str\u00e4nder f\u00f6r att bara n\u00e4mna n\u00e5gra. I Jericho blev jag hembjuden att bo n\u00e5gra dagar med en familj, vi \u00e5kte linbana, badade i d\u00f6da havet och bes\u00f6kte det ryska museet, i Ramallah blev jag hembjuden p\u00e5 middag, medtagen till Muhammed Darwish museum och till Arrafats Mausoleum och medbjuden p\u00e5 diverse pubkv\u00e4llar och grillfester, I Hebron blev jag inbjuden p\u00e5 te och m\u00e4nniskor delade historier fr\u00e5n livet som var lika bittra som teet var s\u00f6tt.<\/p>\n<p>Med tungt hj\u00e4rta inser jag att ytterst f\u00e5 av de m\u00e4nniskor som dagligen kommer till Sverige fr\u00e5n v\u00e4rldens alla h\u00f6rn m\u00f6ts av en \u00f6ppen famn. N\u00e4r tog du senast med dig n\u00e5gon fr\u00e5n ett annat land till ditt smultronst\u00e4lle?<\/p>\n<p>Jag tror att det enda s\u00e4kra kortet f\u00f6r att motverka rasism, i sitt eget hj\u00e4rta och i andras, det enda s\u00e4ttet att verkligen bygga broar mellan kulturer \u00e4r att l\u00e5ta fr\u00e4mlingar bli v\u00e4nner. Att bjuda hem dem till ditt middagsbord, att ber\u00e4tta om din kultur och l\u00e5ta dem ber\u00e4tta om sin, att dela skratt (och kanske t\u00e5rar), att ta med dem till dina smultronst\u00e4llen.\u00a0F\u00f6r det \u00e4r inte l\u00e4tt att komma till en plats man inte k\u00e4nner, d\u00e4r alla \u00e4r fr\u00e4mlingar och beter sig konstigt, och lite v\u00e4nlighet och v\u00e4rme betyder s\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5 mycket.<\/p>\n<p>P\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n Palestina (kanske det mest v\u00e4lkomnade land jag n\u00e5gonsin bes\u00f6kt), d\u00e4r man vandrar ned l\u00e4ngs gatan och det \u00f6verallt h\u00f6rs ett \u201dhello welcome\u201d eller \u201dwelcome to Ramallah\u201d, kan jag inte l\u00e5ta bli att \u00f6nska att Sverige inte bara skulle vara k\u00e4nt som det \u201dTryggaste landet i v\u00e4rlden\u201d, utan ocks\u00e5 det mest v\u00e4lkomnande.<\/p>\n<p>Men frihet handlar inte bara om att kunna resa och vara v\u00e4lkommen&#8230; Palestina har sedan den f\u00f6rsta intifadan f\u00f6rvandlats till ett alltmer konservativt land och hedersv\u00e5ld och kvinnof\u00f6rtryck finns som ett st\u00e4ndigt \u00f6verh\u00e4ngande hot, som en skugga som f\u00f6ljer alla kvinnor i h\u00e4larna. Efter m\u00f6rkrets infall varje kv\u00e4ll tillh\u00f6r gatorna och torgen m\u00e4nnen och man ser aldrig kvinnor som r\u00f6r sig ensamma ute p\u00e5 allm\u00e4n plats. \u00c4ven dagtid l\u00e4ggs stor vikt vid hur kvinnor kl\u00e4r sig och beter sig, och \u00e4ven om man som utl\u00e4nning har n\u00e5got friare ramar k\u00e4nde jag mig ofta sm\u00e5tt f\u00e5ngen, och inte s\u00e5 lite begr\u00e4nsad av mitt k\u00f6n. Beroende av att andra skulle h\u00e4mta upp en eller k\u00f6ra en hem etc&#8230;<\/p>\n<p>Frihet handlar ocks\u00e5 om r\u00e4tten att tycka\/t\u00e4nka och v\u00e5ga k\u00e4nna&#8230; I Palestina finns det saker som man inte pratar h\u00f6gt om, samtals\u00e4mnen som f\u00e5r m\u00e4nniskor att s\u00e4nka r\u00f6sten och l\u00e4gga m\u00e4rke till vem som lyssnar&#8230; Tankar kring fred (med israel), sex, alkohol och preventivmedel f\u00f6r att bara n\u00e4mna n\u00e5gra.. Det mest p\u00e5tagliga samtals\u00e4mnet som alla t\u00e4nker p\u00e5 men ingen pratar h\u00f6gt om \u00e4r dock det f\u00f6rakt och den ilska som pyr mot den egna myndigheten (PA eller\u00a0The\u00a0Palestinian\u00a0National Authority)\u00a0. M\u00e5nga av de jag talade med h\u00e4vdade att den tredje intifadan inte kommer att vara i uppror mot Israelerna utan mot den egna staten.<\/p>\n<p>Myndigheten \u00e4r korrumperad och upplevs som att den st\u00e4ller sig p\u00e5 alla utom folket sida, att de f\u00f6rvarar den israeliska ockupationsmakten i st\u00e4llet f\u00f6r det f\u00f6rsvarsl\u00f6sa folket&#8230;<\/p>\n<p>Men trots att storpolitiken och fredssamtalen ledda av Kerry, st\u00e4ndigt ekar n\u00e5gonstans i bakgrunden, \u00e4r det som f\u00f6rv\u00e5nat mig mest normaliteten i det ockuperade Palestina. Hur livet g\u00e5r sin dagliga g\u00e5ng. Hur l\u00e4tt det \u00e4r att gl\u00f6mma bort att konflikten existerar, hur alla dessa sm\u00e5 st\u00f6rningsmoment och droppar av irritation som checkpoints, enstaka d\u00f6dade och bos\u00e4ttningarnas utbredning med mera resulterar i, snabbt f\u00f6rvandlas till ett s\u00e5 pass konstant bakgrundsbrus att man n\u00e4stan inte h\u00f6r det alls.<\/p>\n<p>De personer som jag intervjuat har n\u00e4stan alla varit en del av det som kallas f\u00f6r &#8221;the Ramallah bubble&#8221;, och n\u00e4r man h\u00e5ller sig inom denna grupp som enligt dem sj\u00e4lva \u00e4r mer modern och v\u00e4sterl\u00e4ndsk \u00e4n resten av Palestina kan man l\u00e4tt f\u00f6rest\u00e4lla sig att man lika g\u00e4rna \u00e4r i Europa. H\u00e4r festas det och man g\u00e5r p\u00e5 caf\u00e9 och dricker espresso, diskuterar ekonomi och nya sminkm\u00e4rken, man g\u00e5r p\u00e5 bio och \u00e4ter till och med varmkorv!<\/p>\n<p>Inom bubblan, kan man n\u00e4stan, n\u00e4stan, n\u00e4stan lura sig sj\u00e4lv att man \u00e4r fri&#8230; men det r\u00e4cker att man g\u00e5r n\u00e5gra steg f\u00f6r l\u00e5ngt mot kanten f\u00f6r att denna bild ska raseras och glasburen man lever i blir d\u00e5 \u00e5ter synlig. De m\u00e4nniskor i min \u00e5lder jag talar med \u00e4r alla kluvna mellan dels en k\u00e4nsla av att de &#8221;borde&#8221; ta upp kampen och dels en k\u00e4nsla av att de &#8221;bara&#8221; vill leva sitt liv&#8230; En stark uppgivenhet och kommentarer som att &#8221;alla som var villiga att k\u00e4mpa sitter antingen i f\u00e4ngelse eller \u00e4r d\u00f6da&#8230;&#8221; pr\u00e4glar deras inst\u00e4llning. Hoppl\u00f6sheten \u00e4r p\u00e5taglig och vem kan s\u00e4ga att det \u00e4r fel att v\u00e4lja det senare alternativet och satsa p\u00e5 att bygga sin karri\u00e4r, sin familj, och ett gott liv&#8230;<\/p>\n<p>V\u00e4l h\u00e4r hemma inser jag att detta kanske \u00e4r den yttersta friheten att inte ens beh\u00f6va v\u00e4lja mellan frihet och ett &#8221;gott&#8221; liv&#8230; Att jag bara genom att vara f\u00f6dd i Sverige&#8230; med st\u00f6rsta sannolikhet och om jag vill kommer att kunna leva ett gott liv i frihet.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>P\u00e5 grund av s\u00e4kerhetsl\u00e4get har jag valt att v\u00e4nta med att publicera n\u00e5gra blogginl\u00e4gg tills nu d\u00e5 jag \u00e4r tillbaka h\u00e4r hemma i Sverige. Det f\u00f6rsta inl\u00e4gget best\u00e5r mest av de tankar jag haft i samband med att jag l\u00e4mnade landet. Men n\u00e4sta inl\u00e4gg kommer mer att fokusera p\u00e5 min studie. P\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n &hellip; <\/p>\n<p class=\"link-more\"><a href=\"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/2014\/04\/21\/vad-ar-frihet-livet-i-ramallah\/\" class=\"more-link\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa<span class=\"screen-reader-text\"> \u201dVad \u00e4r frihet? (Livet i Ramallah)\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":460,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-2643","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2643","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/users\/460"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2643"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2643\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2648,"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2643\/revisions\/2648"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2643"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2643"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2643"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}