﻿{"id":2282,"date":"2013-10-20T18:05:52","date_gmt":"2013-10-20T16:05:52","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/?p=2282"},"modified":"2013-10-20T18:11:52","modified_gmt":"2013-10-20T16:11:52","slug":"chapare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/2013\/10\/20\/chapare\/","title":{"rendered":"Chapare!"},"content":{"rendered":"<p>Jag har varit i Chapare, vilket \u00e4r en provins i Cochabamba. Byn jag bes\u00f6kte heter Villa Tunari. Det \u00e4r en v\u00e4ldigt vacker by, omringad av gr\u00f6nska och varm, fuktig luft. Det blev ingen Salar de Uyuni f\u00f6r mig trots allt, djungeln och vattenfallen lockade mig mer. Bussresan var fantastisk vacker. De h\u00e5liga v\u00e4garna slingrade sig mellan de h\u00f6ga bergen. Bergstopparna n\u00e5dde \u00e4nda upp till molnen och lite h\u00e4r och var skymtade man sm\u00e5 enkla lerhus. Desto n\u00e4rmare vi kom Chapare desto gr\u00f6nare och frodigare blev vegetationen. Stora och sm\u00e5 vattenfall dolde sig bakom banantr\u00e4den, ormbunkarna och palmerna. Aldrig har jag sett s\u00e5 gr\u00f6na, h\u00f6ga och vackra berg f\u00f6rut.<\/p>\n<p>Bussresan startade p\u00e5 Avenida Aroma i centrala Cochabamba. D\u00e5 bussen l\u00e4mnade h\u00e5llplatsen b\u00f6rjade en v\u00e4lkl\u00e4dd man i kostym att presentera en tandhygienprodukt i bussen. Han talade i en mikrofon och h\u00f6jde r\u00f6sten mer och mer f\u00f6r varje sekund han pratade. Han m\u00e5ste ha gjort v\u00e4ldigt stort intryck p\u00e5 m\u00e4nniskorna f\u00f6r mer \u00e4n h\u00e4lften av resen\u00e4rerna k\u00f6pte hans produkt. Jag fick mest ont i \u00f6ronen och blev v\u00e4ldigt l\u00e4ttad n\u00e4r jag v\u00e4l trodde att han var klar.\u00a0 Men d\u00e5 b\u00f6rjade han presentera sin andra produkt som var en hudkr\u00e4m gjort p\u00e5 snigelslem. Tro det eller ej, d\u00e4r lyckades han n\u00e4stan \u00f6vertyga mig. Huden blev silkeslen och jag var v\u00e4ldigt n\u00e4ra p\u00e5 att k\u00f6pa kr\u00e4men.<\/p>\n<p>H\u00e4romdagen skulle min rumskompis k\u00f6pa frukt fr\u00e5n en man som cirkulerar byarna runtomkring d\u00e4r vi bor med en lastbil fylld med exotiska frukter. Varje dag h\u00f6r man honom skrika som i ett mantra i sin megafon:<\/p>\n<p>&#8211; \u00a0 Papaya, apelsin, ananas, nektarin! Papaya, apelsin, ananas, nektarin! Papaya, apelsin, ananas, nektarin! Papaya, apelsin, ananas, nektarin!&#8230;..<\/p>\n<p>Min kompis gick fram till bilen som stod utanf\u00f6r v\u00e5rt hus och sa att hon ville k\u00f6pa en papaya. Mannen svarade att han inte hade papaya. Hon fr\u00e5gade om hon ist\u00e4llet kunde k\u00f6pa nektariner och han svarade att han bara hade apelsiner. Det verkar helt enkelt inte vara s\u00e5 noggrant h\u00e4r:) Det m\u00e4rkte jag p\u00e5 v\u00e4g till Chapare d\u00e5 busschauff\u00f6ren precis hade sagt att han skulle \u00e5ka vid nio och n\u00e4stan k\u00f6rde ifr\u00e5n mig med min hund och min v\u00e4ska tre minuter senare d\u00e5 klockan var 8.30.<\/p>\n<p>D\u00e5 jag och Huayra steg av bussen i Villa Tunari var vi svettiga och andf\u00e5dda. Jag bar p\u00e5 en enorm v\u00e4ska samt p\u00e5 Huayras resel\u00e5da. Huayra v\u00e4grade g\u00e5 eftersom hon hatar sol och v\u00e4rme. S\u00e5 jag fick konka runt p\u00e5 henne med. N\u00e4r vi hade g\u00e5tt i en halvtimme upp f\u00f6r en brant och slingrig v\u00e4g ins\u00e5g jag att detta skulle ta v\u00e4ldigt l\u00e5ngt tid. Jag f\u00f6rs\u00f6kte lifta men flera bilar k\u00f6rde bara f\u00f6rbi. Till slut stannade en gigantisk lastbil som vi fick hoppa p\u00e5. Kvinnan som arbetade i det lite finare hotellet som jag hade unnat mig i ett par dagar blev v\u00e4ldigt f\u00f6rv\u00e5nad d\u00e5 jag anl\u00e4nde i en lastbil vilket hon f\u00f6rst trodde var en sopbil:)<\/p>\n<p>F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 tv\u00e5 m\u00e5nader fick jag bada! Det var otroligt sk\u00f6nt! V\u00e4rme \u00e4r faktiskt inte s\u00e5 behagligt n\u00e4r man inte har m\u00f6jlighet att svalka sig n\u00e5gonstans. Jag har transkriberat och l\u00e4st o ja\u2026 k\u00e4nner mig allm\u00e4nt n\u00f6jd med dessa tv\u00e5 sista veckorna. N\u00e5got som inte fungerade var mitt internet och jag kunde d\u00e4rf\u00f6r inte blogga f\u00f6rra veckan. \u00a0Jag blev kompis med lastbilschauff\u00f6ren och han och hans kompis tog mig runt p\u00e5 de vackraste st\u00e4llena de kunde komma p\u00e5. Vi bes\u00f6kte sj\u00f6ar, vattenfall och en park med en massa apor! En av dem stal min kompis glass! Det var en j\u00e4tte h\u00e4rlig resa och hade jag bott i Bolivia hade jag l\u00e4tt kunnat t\u00e4nka mig att bo i Chapare.<\/p>\n<p>Ig\u00e5r firade Tiquipaya helgonet San Miguel med en stor gatufest. Gatorna var fyllda med f\u00e4rgglada dansande m\u00e4nniskor och en massa god mat. Mina v\u00e4nner hade anordnat en fest efter gatufesten och jag fick \u00e4ntligen ta en massa fina bilder p\u00e5 alla f\u00e4rgglada m\u00e4nniskor!<\/p>\n<p>Snart \u00e4r min resa slut. Dessa sista dagarna har jag t\u00e4nkt mycket p\u00e5 hur det hade varit att bo h\u00e4r i Bolivia mellan bergen i ett f\u00e4rgglatt lerhus. Det hade jag verkligen velat. Jag har t\u00e4nkt p\u00e5 att mitt liv faktiskt hade kunnat se ut p\u00e5 o\u00e4ndligt m\u00e5nga vis. Jag tror inte att man \u00e4r s\u00e5 medveten om det egentligen. M\u00e5nga g\u00e5nger k\u00e4nns det i alla fall f\u00f6r mig som att jag lunkar fram dag f\u00f6r dag och t\u00e4nker att jag egentligen inte har s\u00e5 m\u00e5nga val.\u00a0 Just nu vet jag och jag kommer alltid att t\u00e4nka p\u00e5 mitt liv i Bolivia som ett liv som aldrig levdes.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Jag har varit i Chapare, vilket \u00e4r en provins i Cochabamba. Byn jag bes\u00f6kte heter Villa Tunari. Det \u00e4r en v\u00e4ldigt vacker by, omringad av gr\u00f6nska och varm, fuktig luft. Det blev ingen Salar de Uyuni f\u00f6r mig trots allt, djungeln och vattenfallen lockade mig mer. Bussresan var fantastisk vacker. De h\u00e5liga v\u00e4garna slingrade sig &hellip; <\/p>\n<p class=\"link-more\"><a href=\"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/2013\/10\/20\/chapare\/\" class=\"more-link\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa<span class=\"screen-reader-text\"> \u201dChapare!\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":403,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[35,299,184,65,18,20],"class_list":["post-2282","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ls","tag-bolivia","tag-chapare","tag-cochabamba","tag-kollektivtrafik","tag-kulturkrockar","tag-resa"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2282","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/users\/403"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2282"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2282\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2285,"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2282\/revisions\/2285"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2282"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2282"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2282"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}