Jag kom till La Paz klockan 5 p\u00e5 morgonen i s\u00f6ndags. Jag har endast varit h\u00e4r i tre dagar men har redan upplevt s\u00e5 otroligt mycket! Jag bor hos en underbar familj som har tagit mig under sina vingar som om jag vore en familjemedlem. De har gett mig mat, tagit mig p\u00e5 rundtur i La Paz, satt in 75 olika dokument om skolan p\u00e5 min USB, ordnat s\u00e5 att jag har f\u00e5tt \u00e5ka med sonen i skolbussen och viktigast av allt, gett mig sin v\u00e4nskap.<\/p>\n
Jag har varje morgon och kv\u00e4ll sett hur mamman i familjen har vecklat ut en tygbit och tagit upp samma sm\u00e5 h\u00e5rda br\u00f6dbitar ur tygstycket. Jag har verkligen undrat hur n\u00e5gon kan f\u00e5 gamla br\u00f6dbitar att se s\u00e5 v\u00e4rdefulla ut. Jag t\u00e4nkte att det kunde ha med\u00a0familjens ekonomi att g\u00f6ra. Men s\u00e5 idag, d\u00e5 vi satt och drack kv\u00e4llste ber\u00e4ttade hon om Aymara folkets traditioner. \u201dDet \u00e4r f\u00f6rbjudet att sl\u00e4nga mat, inte ens en gammal br\u00f6dbit f\u00e5r man sl\u00e4nga. Om det r\u00e5kar bli kvar en liten ostbit som man inte vill \u00e4ta s\u00e5 f\u00e5r man ge den till n\u00e5gon annan som beh\u00f6ver den, till exempel en hund p\u00e5 gatan. Det finns alltid n\u00e5gon som beh\u00f6ver den\u201d. Det \u00e4r s\u00e5 fint att f\u00e5 tr\u00e4ffa s\u00e5 fina m\u00e4nniskor! Det \u00e4r otroligt att\u00a0n\u00e5gra enkla f\u00e5 ord\u00a0kan \u00a0f\u00e5 en att f\u00f6rst\u00e5 att det livet man lever faktiskt inte \u00e4r normalt utan helt enkelt bara \u00f6verfl\u00f6digt.<\/p>\n
I tv\u00e5 dagar har jag varit i en skola h\u00f6gt uppe i bergen utanf\u00f6r La Paz. Det \u00e4r en v\u00e4ldigt speciell skola. Det finns alpackor, lamadjur, hundar, ankor, h\u00f6ns och tuppar p\u00e5 skolg\u00e5rden. Skolbyggnaderna \u00e4r t\u00e4ckta av f\u00e4rgglada m\u00e5lningar som barnen och l\u00e4rarna har m\u00e5lat tillsammans och utsikten \u00e4r fantastisk med de vackra sn\u00f6kl\u00e4dda bergen. Men det mest speciella \u00e4r \u00e4nd\u00e5 undervisningen. Barnen f\u00e5r l\u00e4ra sig att vara kritiska till omv\u00e4rlden, att diskutera, att lyssna p\u00e5 varandra och bli lyssnade till. Varje m\u00e5ndag b\u00f6rjar hela skolan med att tr\u00e4ffas p\u00e5 skolg\u00e5rden d\u00e4r alla elever och l\u00e4rare f\u00e5r ta upp saker som h\u00e4nt under veckan. Det kan handla om allt fr\u00e5n en borttappad kl\u00e4mma till en ankas mystiska d\u00f6d. Till lunchen tar alla med sig en liten sk\u00e5l med mat. Det kan vara kokta \u00e4gg, gr\u00f6nsaker, ris eller kex. Alla i klassen s\u00e4tter sig i en rund ring p\u00e5 skolg\u00e5rden och skickar runt de sm\u00e5 sk\u00e5larna s\u00e5 att alla f\u00e5r \u00e4ta av allt. Alla \u00e4ter\u00a0med samma sked.<\/p>\n
Jag t\u00e4nker stanna i La Paz tills fredag morgon d\u00e5 jag beger mig till Cochabamba. Jag vill inte l\u00e4mna alla dessa fantastiska m\u00e4nniskor, det k\u00e4nns n\u00e4stan l\u00f6jligt att k\u00e4nna s\u00e5 efter endast tre dagar. Syrebristen har dock gett mig en konstant huvudv\u00e4rk och det skall bli sk\u00f6nt att komma ner till lite l\u00e4gre h\u00f6jder. Men det \u00e4r det lilla, jag\u00a0 ar oerh\u00f6rt lycklig \u00f6ver att vara h\u00e4r!<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag kom till La Paz klockan 5 p\u00e5 morgonen i s\u00f6ndags. Jag har endast varit h\u00e4r i tre dagar men har redan upplevt s\u00e5 otroligt mycket! Jag bor hos en underbar familj som har tagit mig under sina vingar som om jag vore en familjemedlem. De har gett mig mat, tagit mig p\u00e5 rundtur i … <\/p>\n