![\"Permission](\"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/files\/2013\/04\/BloggBild-2.jpg\")
<\/a><\/p>\n<\/a><\/a><\/a><\/p>\n
Fr\u00e5n & med nu kommer denna dagen, i alla fall f\u00f6r oss, alltid vara Johannas & Lottas Permission day. Idag har vi \u00e4ntligen f\u00e5tt v\u00e5rt tillst\u00e5nd att b\u00f6rja med intervjuerna! Vi gick raka v\u00e4gen till sjukhuset & fick v\u00e5r f\u00f6rsta intervju direkt. Vi kunde \u00e4ven p\u00e5b\u00f6rja ytterligare en intervju som tyv\u00e4rr fick avbrytas d\u00e5 deltagaren var tvungen att springa till operation. Men nu \u00e4r vi i alla fall ig\u00e5ng, s\u00e5 himla sk\u00f6nt! Vi firade i kv\u00e4ll med en l\u00f6prunda f\u00f6ljt av en god middag & ett glas \u00f6l. I morgon blir det transkriptering & eventuellt n\u00e5gon intervju till.<\/p>\n
I s\u00f6ndags var vi med om en h\u00e4ftig grej. Vi gick till kyrkan p\u00e5 den sedvanliga ”h\u00f6gm\u00e4ssan”, h\u00e4r h\u00e5ller den p\u00e5 i blygsamma tre timmar, trots detta \u00e4r kyrkan kn\u00f6kfull med hela byns inv\u00e5nare. En man som \u00e4r f\u00f6dd & uppvuxen h\u00e4r i Zambia men vars f\u00f6r\u00e4ldrar kom fr\u00e5n Sverige, \u00f6versatte hela predikan f\u00f6r oss, som bara den tog drygt en timme. Resten av tiden var fylld med s\u00e5ng, dans, klapp & jubel. Ganska l\u00e5ngt ifr\u00e5n den svenska kyrkan vi \u00e4r vana vid. Eftersom att det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen f\u00f6r oss i denna kyrkan fick vi, enligt tradition, resa oss upp s\u00e5 att vi kunde h\u00e4lsas v\u00e4lkomna av hela f\u00f6rsamlingen.<\/p>\n
Efter h\u00f6gm\u00e4ssan var det dags f\u00f6r ett tiotal unga att d\u00f6pas efter ett antal m\u00e5naders utbildning i den kristna tron. Inom Baptismen d\u00f6ps man f\u00f6rst som vuxen d\u00e5 man sj\u00e4lv tagit en aktiv st\u00e4llning, dopet kallas d\u00e4rf\u00f6r troendedop eller omv\u00e4ndelsedop. Vi gick hela f\u00f6rsamlingen ungef\u00e4r en kilometer p\u00e5 en grusv\u00e4g tills vi kom till Mpongwe river, som visade sig vara ett mindre vattenh\u00e5l. Alla samlades runt vattnet f\u00f6r att sjunga, jubla och fotografera de som skulle d\u00f6pas. De fick tv\u00e5 och tv\u00e5 g\u00e5 ner i vattnet, d\u00e4r v\u00e4l valda ord sades, varp\u00e5 de doppades bakl\u00e4nges i vattnet.<\/p>\n
I g\u00e5r fick vi, i v\u00e4ntan p\u00e5 v\u00e5rt tillst\u00e5nd, skjuts till Ndola som \u00e4r den st\u00f6rsta staden i ”Copparbelt Province”. I ungef\u00e4r tv\u00e5 timmar dit & hem kunde vi sitta p\u00e5 flaket och betrakta landskapet utanf\u00f6r, ett ganska trevligt s\u00e4tt att uppleva landet p\u00e5, i lagom dos. Nu har vi hela skafferiet & kylsk\u00e5pet fullt av varor som vi aldrig trodde vi skulle hitta h\u00e4r. S\u00e5 ingen d\u00e4r hemma beh\u00f6ver oroa sig f\u00f6r v\u00e5rt n\u00e4ringsintag i alla fall!<\/p>\n
<\/a><\/p>\n<\/a><\/a><\/a><\/p>\n