{"id":1434,"date":"2012-12-21T00:27:04","date_gmt":"2012-12-20T22:27:04","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/?p=1434"},"modified":"2013-01-30T10:45:37","modified_gmt":"2013-01-30T08:45:37","slug":"forguldelser","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.mah.se\/mfs\/2012\/12\/21\/forguldelser\/","title":{"rendered":"f\u00f6rguldelser"},"content":{"rendered":"

Livet i zzambigggaa f\u00f6rguldas<\/strong> av himlagr\u00e5ten, f\u00f6rtvivlande t\u00e5raforsar som regnar \u00f6ver varje litet ensamt barn i v\u00e4rlden, varje barn som saknar en trygg famn, en godnattkram eller att k\u00e4nna sig ovillkorligt \u00e4lskad. Jag \u00e4lskar st\u00f6rtregnen, de \u00e4r s\u00e5 frig\u00f6rande, s\u00e5 innerliga. S\u00e5 fr\u00e5n torra jordsprickor och sinande brunnar till gr\u00f6nkullar o spirande majsf\u00e4lt. Oavsett vad regngudarna har f\u00f6r baktanke, k\u00e4nns det som att \u00e4ven himlarna med sina \u00f6s vet att inte g\u00f6ra sitt yttersta, men sitt innersta. Datz nice..<\/p>\n

Vad som f\u00f6rgyller<\/strong>, f\u00f6rutom regnen, \u00e4r barnen. Dessa sm\u00e5 f\u00f6rundrande varelser som s\u00e5 ofta g\u00e5r rakt in i mitt hj\u00e4rta. Efter min f\u00f6rra resa valde jag att bygga en tr\u00e4dg\u00e5rd runt min sj\u00e4l o hj\u00e4rta f\u00f6r att inte ber\u00f6ras f\u00f6r starkt. M\u00e4nniskor \u00e4r varmt v\u00e4lkomna att komma in o leka, men ibland m\u00e5ste man f\u00e5 s\u00e4ga thanx mates, nu \u00e4re dags att g\u00e5 hem och st\u00e4nga grinden i g\u00e4rdesg\u00e5rden. Men ungarna, shit vad sv\u00e5rt det \u00e4r att f\u00f6sa ut dem. S\u00e4rskilt n\u00e4r de inte har ett hem att g\u00e5 till. Jag kan inte den balansdansen. Om n\u00e5gon kan och vill l\u00e4ra mig konsten, v\u00e4nligen ber\u00e4tta.<\/p>\n

barnen p\u00e5 avdelningen \u00e4r fantastiska. Det som de st\u00e5r ut med… det kan bara f\u00f6rst\u00e5s om man ser med egna \u00f6gon. Eller f\u00f6rmodligen inte ens d\u00e5. En sex\u00e5rig flicka med sv\u00e5ra br\u00e4nnskador \u00f6ver rygg, rumpa och l\u00e5r efter att ha ramlat bakl\u00e4nges i en balja med hett vatten. Hon ramlade i baljan p\u00e5 m\u00e5ndagen och togs till sjukhuset p\u00e5 torsdagen med redan infekterade s\u00e5r. Daglig s\u00e5roml\u00e4ggning utan sm\u00e4rtlindring f\u00f6rutom lite paracetamol per os.<\/p>\n

Min f\u00f6rra v\u00e4nda h\u00e4r vid sjukhuset hade jag en \u00e5tta\u00e5rig tjej med motsvarande br\u00e4nnskador, samma procedur med daglig s\u00e5rtv\u00e4tt o oml\u00e4ggning. Efter tre m\u00e5nader var s\u00e5ren l\u00e4kta. Tre m\u00e5nader. Tolv veckor. Nittio dagar. T\u00e4nk att vara sex eller \u00e5tta \u00e5r och varje kv\u00e4ll under tre m\u00e5nader somna med vetskapen om att imorgon bitti sker det igen. tror du att du kan somna p\u00e5 kv\u00e4llen? Tror du att du dr\u00f6mmer mardr\u00f6mmar? Mardr\u00f6mmar som du vaknar fr\u00e5n utan att kunna inse att det bara var en dr\u00f6m, det \u00e4r din verklighet.<\/p>\n

Varje morgon under tre m\u00e5nader, vakna och veta att du ska genomg\u00e5 n\u00e5got s\u00e5 sm\u00e4rtsamt att du knappt klarar det. Du blir fasth\u00e5llen och nedh\u00e5llen, din mamma och en sjuksk\u00f6terska h\u00e4nger \u00f6ver dig f\u00f6r att h\u00e5lla undan dina sparkar, dina f\u00f6rs\u00f6k att bitas, kl\u00f6sa medan en sjuksk\u00f6terska tv\u00e4ttar dina \u00f6ppna s\u00e5r. T\u00e4nk att din mamma m\u00e5ste se skr\u00e4cken, sm\u00e4rtan i dina panikslagna \u00f6gon och \u00e4nd\u00e5 forts\u00e4tta att h\u00e5lla fast dig.<\/p>\n

Det \u00e4r sv\u00e5rt att jaga ut dessa barn ur sin tr\u00e4dg\u00e5rd. Men p\u00e5 n\u00e5ge vis m\u00e5ste man rensa sin sj\u00e4l varje dag f\u00f6r att inte bli s\u00e5 tung att man inte kan g\u00e5. Men jag kan inte helt den konsten. Och det g\u00f6r mig orolig ibland.<\/p>\n

D\u00e4r finns ocks\u00e5 en ljuvlig nio\u00e5rig liten underbaring s\u00e5 v\u00e4ldigt blyg, men samtidigt s\u00e5 nyfiken. H\u00e4romdagen tog vi med en s\u00e5dan d\u00e4r liten mini-legop\u00e5se som goa tjejerna p\u00e5 leksaksaff\u00e4ren Hamleys i nacka forum sk\u00e4nkte. legop\u00e5sarna \u00e4r helt grymma f\u00f6r ungarna att pyssla med. Den h\u00e4r lille killen har aldrig byggt lego i sitt liv… han visste inte alls hur man skulle s\u00e4tta bitarna. De hamnade upponer, bakofram och p\u00e5 fel plats men han l\u00e4rde sig s\u00e5 fort. vi byggde ihop bilen tillsammans och sicket leende han fick…\u00f6ver att ha byggt ihop den lilla legobilen sj\u00e4lv… vi \u00f6vade sedan p\u00e5 att skriva hans namn, fr\u00e5n att inte kunna till att kunna, under den lilla stunden.. \u00e5h vad barn l\u00e4r sig fort…<\/p>\n

s\u00e5 har vi en liten drygt tv\u00e5ochetthalvt\u00e5rig flicka som kom till avdelningen med s\u00e5r i munnen, avmagrad och svag. mamman f\u00f6rstod egentligen inte vad som var fel f\u00f6rr\u00e4n hon hittade sin makes undang\u00f6mda bromsmedicin f\u00f6r HIV och konfronterade honom d\u00e5 eftersom hon ins\u00e5g att han dolt sin sjukdom fr\u00e5n henne. Hon tog sedan dottern till sjukhus f\u00f6r att testa sig sj\u00e4lv o flickan o det visade sig att de b\u00e5da hade hiv. Flickan \u00e4r v\u00e4ldigt mager o ser v\u00e4ldigt svag ut och h\u00e4nger mest p\u00e5 mammans rygg. Alla r\u00f6relser hon g\u00f6r \u00e4r v\u00e4ldigt l\u00e5ngsamma, tr\u00f6tta, svaga. En liten tjej i b\u00f6rjan av sitt liv, snart tre \u00e5r, borde vara pigg, aktiv, nyfiken, men denna lilla tjej orkar inte. Hon t.o.m blinkar l\u00e5ngsamt. Jag har inte sett henne le eller skratta en enda g\u00e5ng, inte f\u00f6rr\u00e4n ig\u00e5r…<\/p>\n

vi stod o bl\u00e5ste s\u00e5pbubblor f\u00f6r n\u00e5gra andra barn o ser d\u00e5 denna lilla tjej str\u00e4cka ut sin hand f\u00f6r att n\u00e5 en bubbla. Jag bl\u00e5ser n\u00e5gra till mot henne o hon str\u00e4cker handen mot dem o skrattar, hon skrattar men utan ljud, hon har ingen r\u00f6st, orkar inte formulera ord. Men hon ler sitt skratt. Den gl\u00e4djen jag s\u00e5g i hennes \u00f6gon var ov\u00e4rdelig. S\u00e5 r\u00f6rande. Vi leker en stund med bubblorna. Jag ser att hon inte orkar r\u00f6ra handen mot bubblorna, hon bara h\u00e5ller ut den. Lilla lilla tjejen, s\u00e5 or\u00e4ttvis att b\u00f6rja livet med en sjukdom hon f\u00e5tt genom f\u00f6r\u00e4ldrarna. Senare sitter hon p\u00e5 s\u00e4ngen o vi bl\u00e5ser bubblor igen o busar lite f\u00f6rsiktigt, hon str\u00e4cker sig efter dem och tappar n\u00e4stan balansen eftersom hon knappt orkar h\u00e5lla sin kropp uppe.<\/p>\n

Men hon visar intresse. Intresse, nyfikenhet. Det \u00e4r otroligt v\u00e4rmande. Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att tro att de sv\u00e5rt sjuka, n\u00e4stan apatiska barnen inte vill eller orkar leka, att de inte har n\u00e5got intresse eller behov, .<\/p>\n

de har en kids club i k\u00f6rkan h\u00e4r varje fredag eftermiddag f\u00f6r alla byaongar, vi t\u00e4nkte vi ville vara med o se vare var f\u00f6r skoj s\u00e5 vi traskade dit med v\u00e5r v\u00e4n martha, l\u00e4ngs landsv\u00e4gen b\u00f6rjade barnen springa ikapp oss o ville g\u00e5 med o h\u00e5lla handen… de visste nog att vi var p\u00e5 v\u00e4g till veckans h\u00f6jdpunkt.<\/p>\n

sedan lekte vi lekar med alla hundra ungarna… s\u00e5 goa, men guuh s\u00e5 h\u00f6gljudda. dansade, lekte, o alla sm\u00e5 lortiga tv\u00e5\u00e5ringar som vill vara med inte fattar s\u00e5 mkt av allt galej o skrik o stim o tjoande…de st\u00e5r pl\u00f6tsligt mitt p\u00e5 k\u00f6rkgolvet o gr\u00e5ter o beh\u00f6ver sin storasyrra eller brorsa som sl\u00e4pat tid dem, men storasyskonet vill ju ha kul, s\u00e5 kommer ngn annan st\u00f6rre unge o lyfter upp o b\u00e4r iv\u00e4g o l\u00e4gger ungen i famnen p\u00e5 oss…haha, s\u00e5 lugnar plutten sig n\u00e4r den f\u00e5r sitta i en vuxen famn en stund.. o v\u00e5gar sig sedan ut i crazy dance floor igen, blir puttad, trillar, reser sig, dansar lite, knuffas undan, haha..de \u00e4r s\u00e5 tuffa, men k\u00e4rleksfulla ocks\u00e5, mot varandra. o sen kommer n\u00e4sta snoriga gr\u00e5tande tv\u00e5\u00e5ring haha,,,en liten p\u00f6jk bara gr\u00e4t o gr\u00e4t o hamnade i cecilias famn o somnade p\u00e5 tv\u00e5 sekunder o sedan k\u00e4nde hon hur det blev alldeles varmt p\u00e5 l\u00e5ret…hehe. l\u00e5ter ju som barnen mest gr\u00e4t, men det var ju sj\u00e4lvklart tv\u00e4rtom. Det var bara de sm\u00e5 som det gick lite f\u00f6r vilt till f\u00f6r.<\/p>\n

Vad som f\u00f6rguldar<\/strong>, f\u00f6rutom barnaongarna, \u00e4r mina h\u00e4r n\u00e4rmaste v\u00e4nniskor cecilia, matros, martha, gifti m.fl.<\/p>\n

Vi hade en s\u00e5 fin luciaafton cecilia o jag o v\u00e5ra g\u00e4ster. aftonen b\u00f6rjade egentligen med att cecily o jag redde ut ett missf\u00f6rst\u00e5nd som uppst\u00e5tt under dagens intervju. En intervju som f\u00f6r \u00f6vrigt var v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande. Kvinnan som ber\u00e4ttade var s\u00e5 gener\u00f6s med sina tankar och k\u00e4nslor och vi bara s\u00f6g in allt hon sa, s\u00e5 ivriga att vi b\u00f6rjade fr\u00e5ga i mun p\u00e5 varandra. Vi har hittills hela tiden delat upp s\u00e5 att vi varannan g\u00e5ng \u00e4r huvudntervjuare och varannan g\u00e5ng \u00e4r sidekick. Har funkat v\u00e4ldigt bra. Av n\u00e5gon anledning beslutade vi oss idag f\u00f6r att g\u00f6ra tillsammans. Det blev lite mindre bra och en irritabel k\u00e4nsla uppstod f\u00f6r en kort stund, intervjuflowet fick sig en liten t\u00f6rn och vi blev b\u00e5da pl\u00f6tsligt blockerade i v\u00e5ra tankar o kom av oss. Efter en stunds trevande tystnad hittade vi tillbaka till v\u00e5r tr\u00e5d och s\u00e5 fort vi kom hem pratade vi igenom den lite m\u00e4rkliga k\u00e4nsla som uppst\u00e5tt.<\/p>\n

V\u00e5r utredning av dagens irritabilitet slutade med en varm kram och en t\u00f6ntig tribal lucia-indiandans runt en cementpelare i v\u00e5r tr\u00e4dg\u00e5rd och en high five glad lucia nu bakar vi lussekatter o bjuder v\u00e5ra zambiska polers. Sagt o gjort. Musik p\u00e5 h\u00f6g volym o k\u00f6ksbak fort som sjutton innan elen eller vattnet f\u00f6rsvinner.<\/p>\n

V\u00e5ra inbjudna zambier b\u00f6rjade dyka upp och vi k\u00e4kade nchima, b\u00f6nor och rape och hade busroligt, dansade i k\u00f6ket, kn\u00e5dade saffransdegen och skojade. Halv elva gick alla hem och cecily och jag sl\u00e4ckte ner, t\u00e4nde ett stearinljus och tog en hink upponer och trummade till h\u00f6g musik och dansade r\u00f6yven av oss s\u00e5 fritt man bara g\u00f6r n\u00e4r man \u00e4r ensam. Jag k\u00e4nde skrattet klucka i magen och sista lussebullen ( egentligen en fet lussebullelimpa..vi gjorde ett lussebullsbr\u00f6d n\u00e4r pl\u00e5tarna o lussekattslusten tog slut) degade sig i ugnen.<\/p>\n

V\u00e5r hustomte Matros \u00e4r ett guldkorn. Han \u00e4r \u00f6ver fyrtio men har ett s\u00e5 fritt kroppsspr\u00e5k, armarna h\u00e4nger o sl\u00e4nger fritt, benen kan ibland g\u00e5 i kors. Han \u00e4r s\u00e5 go-rolig utan att sj\u00e4lv veta om det. Hans spr\u00e5k \u00e4r s\u00e5 fritt, engelska ord som \u00e4r s\u00e5 enkla o finurliga o blir s\u00e5 lustiga. ”those people like to sting” sa han med allvarlighet o pekade p\u00e5 n\u00e5gra bin i k\u00f6ket. \u00a0eller efter att vi bjudit honom p\u00e5 fika: ”now i dont think i have to look for any teabreak. yesterday by this time i was running up and down to look for any teabreak but today..today im just fine”. Han tycker s\u00e5 mycket om cecilia o mig o vi tycker s\u00e5 mycket om honom. Att f\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna hans tjugo-n\u00e5nting-\u00e5riga dotter martha \u00e4r ocks\u00e5 en privilegium. De bor bakom den gr\u00f6nspirande kullen mittemot v\u00e5rt hus. F\u00f6rutom att jobba heltid h\u00e4r vid studentboendet bygger han sitt hus bakom kullen. Han h\u00e4mtar tegelstenar och f\u00f6nster och b\u00e4r dem till sin g\u00e5rd.<\/p>\n

Vad som f\u00f6rguldar<\/strong>, f\u00f6rutom mina v\u00e4nniskor, \u00e4r the bedsiders (mammor, pappor, morm\u00f6drar, aunties osv) p\u00e5 barnavdelningen. Som varje dag h\u00e4lsar oss med feta leenden och l\u00e5nga handslag. Som under intervjuerna s\u00e5 gener\u00f6st delar med sig av sina tankar, k\u00e4nslor och upplevelser. Jag k\u00e4nner mig ibland helt r\u00f6rd \u00f6ver deras liv o hur de ber\u00e4ttar f\u00f6r oss. S\u00e5 ofta vi k\u00e4nner att vi vill h\u00f6ra mer om s\u00e5 mycket annat, men m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e5lla fokus p\u00e5 v\u00e5rt syfte.<\/p>\n

\u00c5h, nu \u00e5skmullrar det och himlen borta vid gr\u00f6nkullarna \u00e4r alldeles gr\u00e5tung, rain’s on its weeey!<\/p>\n

\/Sabina<\/p>\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Livet i zzambigggaa f\u00f6rguldas av himlagr\u00e5ten, f\u00f6rtvivlande t\u00e5raforsar som regnar \u00f6ver varje litet ensamt barn i v\u00e4rlden, varje barn som saknar en trygg famn, en godnattkram eller att k\u00e4nna sig ovillkorligt \u00e4lskad. Jag \u00e4lskar st\u00f6rtregnen, de \u00e4r s\u00e5 frig\u00f6rande, s\u00e5 innerliga. S\u00e5 fr\u00e5n torra jordsprickor och sinande brunnar till gr\u00f6nkullar o spirande majsf\u00e4lt. Oavsett vad … <\/p>\n