Framme och en vecka har förflutit

Nu är jag framme i Indien, Bangalore, där jag ska tillbringa tiden för att göra min MFS, eller rättare sagt en liten by norröver. Jag har installerat mig på kontoret där finns allt och i rummet, där finns allt. Allt som jag kan tänka mig behöva. Dock inte mer.

Jag har full support vad gäller att hitta skolor, ta kontakt med rektorer och lärare för intervjuer och transport dit av organisationen som jag är knuten till. Däremot hann jag inte riktigt förbereda mig för skolbesöken, då de ägde rum direkt efter ankomst. Mitt första skolbesök blev dock en ”katastrof”. Det kändes snopet och jag blev helt uppgiven. Måste jag ta till Plan B?

Det är inte helt lätt att hitta rätt information om läroplaner och kursplaner för det är olika som gäller för olika stater. Det är också olika om skolorna är privata eller statliga. Det finns även blandsorter… Så jakten på information är på topp. Jag försöker också hitta statistik över bygden där jag bor och hur den ser ut i förhållande till antal boenden, antal skolor och så vidare men det är ännu svårare.

Det känns bra att jag ändå ska vara här i strax över 8 veckor. Tiden utnyttjas inte på det mest effektiva sätt som finns – frustrerande ibland. Men jag inser också att ”Times flyes” och att ligga på latsidan är inget jag vill göra heller. En fin balansgång.

Arbetsdagarna börjar vid kl 1000 och slutar vid 1800. Lunch äter jag på kontoret och middagen lite senare, på kontoret. Jag brukar gå till affären för att handla lite till frukost och för att komma ut i den varma indiska våren. Det är härligt att ha ljus, sol och värme varje dag. Affären ligger 25 minuters promenad bort från där jag bor och ger alltså en lagom promenad varje dag.

Kväll två i Indien jag var sent ute till affären, gick jag dit i (nästan) mörker. Några få lampor lyser upp emellanåt längs vägen. Bilar kör som galningar och bussar likaså på de smala vägarna. Men det visade sig inte vara det värsta. Framför mig på vägen låg (vad jag trodde var) en fin boaorm. Jag är inte direkt rädd för ormar och tyckte den såg fin ut. Ja, jag går väl nära o fotar den då, tänkte jag. Allt gick bra denna gång men ormen är en Russels Viper och är en av Indiens fyra farligaste ormar. Nästan alla de som blir bitna av ormar och dör, i Indien, har blivit bitna av en Russels Viper. Så nu går jag bara till affären när det är ljust ute.

Min första lediga söndag tillbringade jag i metropolen Bangalore. Bussturen på en timma tog mig igenom så många olika ställen, att tiden bara rusade iväg, trots tryckande värme i bussen. Jag startade dagen med en guidad victoriansk promenad och avslutade med shopping. Indiska kläder stod på listan. Staden är otroligt pulserande, häftig och full av överraskningar. Det finns verkligen kor överallt, folk kör huller om buller, det ska prutas i affärerna, teet är fullt med mjölk och socker.

Vad mer kan jag önska?

//Åsa

russels_viper
russels_viper

 

Sista inlägget från Sverige

Jag har inte packat än… Men det löser sig nog. Allt annat är ju klart och jag är nog klar (så gott det går) för avfärd på måndag, om mindre än två dagar.

Det känns märkligt att vara borta hemifrån och från arbetet under en relativt lång tid. För mig lär nog dagarna rusa iväg med allt jag ska göra. En del kan jag förutse – annat bara gissa mig till. Jag hoppas i alla fall, att jag i slutändan har något med mig i bagaget som kan bli underlaget till en uppsats. Annars verkar ju allt annat vara osäkert i Indien. ”Det blir inte som du tänkt dig!” hör jag ofta. Så det tror jag på.

Vi hörs när jag är på andra sidan jorden…

En vecka med mensritual, enkäter & rollspel

Måndag: Första steget: ordna en tolk. Tyvärr förstår inte min handledare vikten av tolkens engelskakunskaper fullt ut. Det var nog lite känsligt att gå emot hennes val av tolk och ordna en på annat håll. En 18-årig tjej från en rik, utbildad familj som känner en som jobbar här, kommer istället hit och ska fungera som min privata tolk. Tolken som min handledare föreslagit kommer också vara med eftersom hon känner till byarna och folket här bättre. Hon har precis blivit anställd för att hålla i tjejgrupperna, så vi arbetar tillsammans med det också.

Tisdag: En flicka i en av byarna hade fått sin första mens och jag fick vara med på ceremonin som markerar att hon har blivit giftasmogen. Flickorna sitter då isolerade i några dagar i ett hörn av huset, vilket jag fick höra om sist jag var här. Vad jag helt missade då, och som förändrar synen på det hela rätt mycket, var att man även har en ceremoni som kallas Sadangu. Flickans släktingar kom från en annan by med presenter och mat, de badade henne, smetade sandelträ-smet på hennes kinder och klädde upp henne i nya kläder och blomstergirlanger. Till sist välsignades hon av sina äldre släktingar.

 

Onsdag: Jag och Shatia, som arbetar med tjejgrupperna, förberedde och översatte mina enkäter till tamil. Det är jobbigt att behöva släppa på kontrollen och inte veta exakt vad man frågar om, eftersom jag inte kan veta riktigt hur översättningen blir. På eftermiddagen besökte vi tjejerna i en av byarna medan de fortfarande var i skolan och passade på att dela ut enkäterna. Sammanlagt har 32 tjejer svarat.

Torsdag: Vi höll i tjejgruppsträff i samma by som vi var i dagen innan. Jag hade förberett en rollspelsövning där tjejerna fick spela upp olika situationer som förekommer här, där flickor blir diskriminerade, tex får mindre mat än sina bröder eller inte får fortsätta gå i skolan. Chandra och Shatia var (glatt) chockade över hur radikala tjejerna var i diskussionerna efteråt och hur de pratade om kvinnors lika rättigheter. Så tydligen har tjejgrupperna gett verkan! Kul att jag kan göra lite sådant här också som bonus förutom själva studien.

Fredag: Idag började vi gå igenom enkätsvaren. Några är kryss-frågor och de fungerar bra. Men på de frågor där de ombads skriva själva är det många som lämnat blankt eller skrivit väldigt lite. Jag kommer absolut ha användning för det ändå och de fördjupande frågorna kommer jag ändå kunna få tag på genom intervjuer hoppas jag.

Första veckan har alltså gett en hel del, och jag känner att jag har fått en bra start.

/Kerstin

Tillbaka i Tamil Nadu

Efter en frukost bestående av kokosnöts-chutney och små nudlar har arbetsdagen satt igång på CIRHEP (Centre for Rural Health and Environmental Protection). Det är söndag, och egentligen helgdag, men det är personal här ändå som alltid och jobbar, idag med en rapport som måste bli färdig. Till min stora glädje och förvåning fungerar den trådlösa internetuppkopplingen perfekt. Eller fungerade, en liten stund.

Jag befinner mig på den indiska landsbygden, i Tamil Nadu längst ner i söder i detta jättelika land. Det var nästan ett år sedan jag var här sist. Då som praktikant, genom en folkhögskolekurs och organisationen Framtidsjorden. Höjdpunkten under praktiken var att arbeta med CIRHEPs tjejgrupper. Här fanns det verkligen något jag kunde bidra med. Jag och Nadia, min praktikantkompanjon, höll i undervisning om mens och hygien, och lärde tjejerna att sy tygbindor. Här finns knappt någon sexualkunskap i skolorna, och bara att ha växt upp i Sverige med KPs Kropp & Knopp och allt vad det innebär ger en grundkunskap som verkligen kom till användning här.

Nu är jag tillbaka för att skriva examensarbete till min lärarutbildning. Jag vill förstå hur det fungerar med de ritualer som är vanliga i Indien i samband med att en tjej får sin första menstruation och de tankar om renhet och orenhet som är en central del inom hinduismen, samt hur tjejerna själva upplever och tänker om detta. Vanligtvis får flickor väldigt knapphändig information om mens, hur kroppen fungerar och hur man ska ta hand om den. Jag vill undersöka vad det har haft för betydelse att vi pratade mens och sydde bindor med tjejerna, vad de tyckte om tjejgrupps-aktiviteterna och om det på något sätt har ändrat deras vanor och inställning rörande menstruation.

Jag har varit här i två dagar nu och hunnit ha ett första möte med min handledare Chandra. Hon föreslog att vi skulle vara med på tillställningen om någon av tjejerna i byarna här runt omkring skulle ”come of age”. Redan igår kväll kom samtalet. Vi var inbjudna. Så i eftermiddag ska vi vara med på någon form av ceremoni eller tillställning. Jag har läst lite om ritualerna som finns här i södra Indien, men jag vet inte alls vad det är som ska hända just idag. Så det ska bli jättespännande, och vad det än är, perfekt för min uppsats.