Vecka sju och åtta

Hej igen,

Först och främst – tack så mycket för alla peppande kommentarer på mitt förra inlägg! Det var verkligen den värsta veckan so far och allt strulade samtidigt.

Vecka sju och åtta har varit ganska händelselösa. Jag är fortfarande inte helt okej och jag märker att kroppen inte är helt med vilket gjort att jag mest varit hemma – har knappt kommit iväg till affären. För att se det från den ljusa sidan har jag dock hunnit läsa igenom och sammanställa det mesta av det ofantligt omfattande material som fanns om projektet och jag börjar få en bättre överblick av hur projektet sett ut och alla de olika aspekterna av det.

Jag blev vidareskickad till ytterligare en person som eventuellt kan hjälpa mig med att ordna intervjuer och liknande och hon verkar villig att hjälpa till. Hon verkar dock inte riktigt förstått vad jag är ute efter så jag ska försöka ringa henne för att se om hon kan hjälpa mig ändå.

Jag har också bestämt mig att stanna till mitten av juni vilket innebär ytterligare några veckor till att intervjua och hinna med att ordna med all data som behövs. Det var ett jobbigt beslut då det påverkade andra planer, men det känns skönt att veta att jag förhoppningsvis kommer hinna med allt jag har planerat. Det innebär också att det nu är klart att jag kommer lämna in uppsatsen i augusti.

Vecka 6

Hej

Den här veckan har varit tyngst hittills. Jag är inne på det som jag trodde skulle vara halva resan och känner att jag inte har fått någonting gjort alls. Det har varit otroligt mycket svårare att få tag på de människor jag behöver få tag på, ingen vill svara på frågor, jag blir runt-skickad till andra hela tiden och det tar minst en vecka innan jag får svar på mina mejl – håller på att bli tokig. Håller fortfarande på att försöka identifiera de nyckelpersoner jag behöver få kontakt med för att komma vidare.

Jag har börjat ställa in mig på att jag kommer få stanna längre än planerat för att hinna klart med alla datainsamling jag behöver och även att jag eventuellt kommer få lov att opponera i augusti för att hinna och det har varit svårt att acceptera.

Har dessutom varit rejält dålig i veckan och det hela slutade med ett besök på akuten igår. Fortfarande oklart vad det är, men klart är att magen inte är helt imponerad av Guatemala. Förhoppningsvis blir det nya tag nästa vecka och jag får tag på den som gör att jag kan komma vidare.

Mitt besök på akuten.

Vecka 4 och 5

Hej!

Ligger lite efter med skrivandet.. Det händer så mycket och så lite på samma gång så det lite svårt att ta tag i det.

Vecka 4 finns det egentligen ingenting att skriva om. Eftersom jag har rätt mycket kontakt med svenska ambassaden här och även umgås en hel del privat med några av de anställda, gjorde attacken i Stockholm att allt stannade upp lite. Kändes som luften gick ur lite. Många av de anställda är från Stockholm och det blev ganska snabbt ett fokus på att följa nyheterna i Sverige. Jag kände själv att jag hade lite svårt att fokusera på annat.

Rent praktiskt gick en stor del av veckan åt för att läsa delar av det material som finns om projekten, vilket är ungefär fem pärmar, maila fram och tillbaka med ambassaden gällande vilka personer från Oxfam som skulle vara intressanta att prata med och slutligen ta kontakt med Oxfam själva.

Av de fem personer som jobbade med projektet från Oxfam har alla lämnat Guatemala utom två och endast en av dem jobbar kvar. Det är ett av problemen som jag stött på i mitt arbete, det faktum att människor ofta byts ut eller byter arbetsplats inom utvecklingsarbete. Veckan har gått åt att försöka identifiera dem och få kontakt med dem utan att lyckas och det tog över en vecka att få svar från en av de två.

Det hjälpte så klart inte att vecka fem var påsk vilket i ett katolskt land som Guatemala är en stor grej. Det är processioner överallt och stan tömdes på folk. Kontor är stängda och många tar semester hela veckan. Eftersom det var så otroligt svårt att få tag på människor och få svar, bestod vecka fem därför av mycket eget pluggande på egen hand och en tvådagars tur till Rio Dulce som ligger vid Atlantkusten. Det är en sötvattensflod med träsk och nästan en djungel runt om och vi skulle bo i en bungalow mitt ute i ingenstans.

En bild från den gigantiska bron över floden Rio Dulce

Utsikten från frukostbordet

Vår bungalow med myggnätsklädda fönster där vi spenderade två nätter i en kakafoni av insekter och djur – kändes som att vara med i Trazan och Banarne introt och var svårt att sova. De många myggbetten vi lämnade Rio Dulce med talade också sitt tydliga språk.

Tortillastånd på gatan i Rio dulce.

 

Vecka tre!

Hej!

Vecka tre började med att jag äntligen fick tillgång till ambassadens projektfiler och kunde börja kolla igenom de tillgängliga projekten som skulle kunna vara intressanta i mitt projekt. Det fanns inte många som passade in på det jag hade tänkt och valet föll på ett projekt som genomfördes tillsammans med Oxfam mellan 2013 och 2015. Projektet handlar om tillgång till marknader och ökad säkerhet kring tillgång till mat och är fokuserad på agrikultur. Inom projektet ingår sex lokala organisationer i samma område i Guatemala som jobbar med detta tema på lite olika sätt. Någon fokuserar på kvinnor, någon fokuserar på att stärka produktionen av grödor etc.

Eftersom det inte fanns så många lämpliga projekt att välja på har jag istället för att ta två hela projekt och jämföra deras genomförande, funderat kring att välja två av dessa lokala organisationer och jämföra deras arbete för att se om det går att dra några slutsatser. Veckan spenderades sedan med att maila med ambassaden för råd och kontakter samt läsa igenom delar av det material jag fått. Men, som så mycket annat i det här landet, är det en långsam process.

Under helgen gjorde vi ett par utflykter. Först spenderade vi en natt i Antigua som är en fantastisk plats.

Den färgglada staden Antigua, tidigare huvudstad, är en skön kontrast mot Guatemala City då säkerhetsläget är helt annorlunda. Här kan man promenera fritt utan problem

Gamla ruiner och takpannor i Antigua. Efter två stora jordbävningar på 1700-talet som krävde att staden byggdes upp bestämde spanjorerna att flytta huvudstaden och skapade då Guatemala City som inte alls delar Antiguas charm

Några av vulkanerna som omringar staden.

En ikonisk plats i Antigua är denna portal.

Vi åkte sedan till Stilla havskusten för att njuta av sol och lugn. Är ett helt annat tempo än i staden. Lyckades dock bränna mig, som vanligt, och har betalat dyrt för de 24 timmar som vi spenderade här.

Monterico vid Stilla havet

Sakta men säkert

Hej!

Nu har det gått nästan två veckor sen jag kom hit – det har gått alldeles för fort med tanke på hur mycket jag har att göra.
Av den anledningen har en stor del av min tid gått åt att sitta hemma och plugga vilket inte känns så intressant att skriva om. Jag har varit i kontakt med ambassadpersonalen igen för att försöka identifiera de projekt jag ska skriva om men det är en frustrerande långsam process.

Utöver det har jag försökt anpassa mig till vardagen i Guatemala igen och två av de viktigaste teman som diskuteras här just nu är de cirka 40 innebrända flickorna där fler och fler hemska detaljer om vanvård och övergrepp kommer fram. Det är ett stort trauma här och har fått mig att tänka på diskoteksbranden i Göteborg – det liksom ekar bekant.
Det andra ämnet är så klart Trump och hur han kommer påverka Central- och Sydamerika vilket inte är konstigt då det finns 1,044,209 guatemalaner i USA, vilket gör dem till den sjätte största gruppen latinos i landet, och många av dem är papperslösa. Bara under 2016 ökade antalet deporterade med 13 %; 31.523 män, 3.720 kvinnor och 222 minderåriga. Detta påverkar landet i sin helhet då det är många familjer som försörjs från utlandet.

Till och med kedjan Diesel reagerar på Trump och murbygget. ”Make love not walls”

Jag passade på att gå på svenskfika på ambassadens residens för att hälsa på den lilla koloni av svenskar som befinner sig här. Den anordnas varje månad och är ett bra sätt att knyta kontakter, speciellt då flera av dessa personer jobbar på olika NGO:s och därmed skulle kunna vara intressanta att intervjua längre fram.

Svenskfika i residensets trädgård

Och bäst av allt?

Hembakta semlor!

 

 

Första vecka i Guatemala

Hej från Guatemala City! Jag har nu varit här i hela tre dagar och börjar bli människa igen efter en alldeles för lång resa och på tok för lite sömn.
Eftersom jag studerar Communication for Development, är jag här i Guatemala för att skriva om huruvida resultaten för svensk-finansierade utvecklingsprojekt har någon koppling till hur kommunikationen inom projekten, och mellan organisationer och deltagare, ser ut.

Anledningen till varför jag hamnade i Guatemala är för att jag gjorde min praktik på svenska ambassaden här förra terminen. Då jobbade jag mest med kommunikationen i sociala medier, vilket egentligen inte är det jag är mest intresserad av, och jag såg samtidigt att det finns många aspekter av kommunikation som aldrig eller sällan diskuterades bland ambassadpersonalen däribland kommunikationen inom projekten och nivån av delaktighet som tilldelas deltagarna och jag kände att det fanns flera viktiga och spännande projekt som jag skulle vilja studera närmare.

Jag kom som sagt hit i måndags och hade klara, rangordnade prioriteringar: 1. Pizza, 2.Dusch, 3. Sova. Det hände inte så mycket mer än så.

Utsikten från min lägenhet dagtid. Guatemala city är långt mycket grönare och större än jag föreställde mig innan jag kom hit. Det är dock ett ständigt dån av bilar och trafikkaos.

Igår besökte jag ambassaden för att hälsa på (med en stor påse svenskt godis för att vara garanterad att få komma in – jag hade fått tydliga besked om att det var ett krav) och det var trevligt att träffa alla igen. Det var ungefär tre månader sedan jag var här sist men det kändes som om jag kom in till jobbet som vilken måndag som helst.

Detta är min fantastiska handledare Míchel. Bilden är tagen då vi firade hans födelsedag då jag var i Guatemala för att genomföra min praktik förra terminen

Under min praktik på ambassaden var en av mina handledare Míchel och vi trivdes helt galet bra med att jobba med varandra. Det kändes därför naturligt att be honom vara min lokala kontakt och han tackade ja utan alltför mycket övertalning från min sida. Jag passade därför på att sätta mig med honom för att förklara vad jag har tänkt och vad jag skulle behöva från honom och som ett första steg kom vi fram till att vi skulle skicka ett mail till de övriga programhandläggarna på ambassaden för att få idéer om vilka projekt som skulle kunna vara intressanta för min studie.

Första delen av mitt arbete är beroende av andra människor, och de flesta av dessa människor har på tok för mycket att göra så jag är lite nervös för att det kommer ta mer tid än jag önskar att komma igång. Min förhoppning är dock att jag redan under nästa vecka kan sätta mig och kolla igenom de olika programbeskrivningarna och utvärderingarna för att sedan bestämma vilka två jag ska fördjupa mig i.

Utsikten från min lägenhet nattetid. I bakgrunden finns en vulkan som har små, konstanta utbrott. Känns väldigt märkligt att titta ut och se glödande lava rinna ner…