Såren efter en långdragen konflikt

Hej allesammans,

snart har det gått en vecka sedan jag ankom till Uganda. So far, so good. Jag är bosatt i norra Ugandas “huvudstad” Gulu. Min kandidatuppsats kommer att handla om forna barnsoldater som är delaktiga i rehabilitering genom en icke-statlig organisation som heter Community Network for Social Justice. Denna NGO är väldigt liten och verkar i mindre samhällen där det finns barnsoldater. Idag är flertalet utav de forna barnsoldaterna tonåringar eller unga vuxna. Att tala om psykiska besvär i Uganda är väldigt stigmatiserande. Vad denna NGO gör att dessa personer får dela med av sina erfarenheter genom gruppsamtal eller privata samtal.

Idag var det min första dag ute i fält. Jag var i staden Atiak, Amuru distriktet. Landsgränsen till Syd-sudan är relativt nära. Vad denna stad är “känd” för är Lord’s Resistance Army’s  (LRA) massaker 20-onde april 1995. Ungefär 300 människor dog. Totalt så har Atiak och resterande norra Uganda levt i konflikt (hög och låg-aktuell) i 20 års tid. Vad jag gjorde i Atiak var att träffa och presentera mig för flertalet lokala ledare i staden. De alla välkomnade mig och sade att de skulle hjälpa mig så gott de kunde. Sedan bestod min dag av observationer i Atiak. Jag tyckte att det var lugnt och rofyllt i staden. Men till och från slog tanken mig när personer passerade förbi mig med trasiga, smutsiga och illaluktande kläder – att detta är en stad som har lidit och lider av en avslutad konflikt. Flyktinglägerna är borta och människorna är åter till sin primära bostad. Människorna är fattiga och flertalet bor i lerhyddor med halmtak.

En man fångade mitt intresse när jag skulle besöka Atiaks Lwani Memorial College. Han låg och grävde under ett träd som såg ut som en bikupa (svårt att förklara). Han var smutsig och såg härjad ut. Min key informant, och fältmedhjälpare Chris stannade och pratade med honom på Acholi (språket som talas här). De alla skrattade och sedan körde Chris vidare. Jag frågade då Chris vad han höll på med och till svar fick jag “He’s digging for a rabbit”, “a rabbit?” sade jag och såg fundersam ut. Då fick jag förklaringen av Chris brorson att denne man var psykiskt skadad efter LRA och att han har inte varit sig själv sen dess. Såren från en konflikt finns fortfarande kvar i Atiak.

Chris utanför sitt barndomshem i Atiak
Chris utanför sitt barndomshem i Atiak
"Apan i buren" försöker smälta in med afrikansk klänning
“Apan i buren” försöker smälta in med afrikansk klänning
Minnesmonumentet för massakern 1995 i Atiak
Minnesmonumentet för massakern 1995 i Atiak