Bergsklättring och intervjuer

Är nu klar med alla intervjuerna och har till och med transkriberat dem allihopa. Så himla fantastisk känsla då jag tycker det är så himla tråkigt att transkribera. Jag tycker det är intressant att höra igen vad som sades under intervjun men inte att sitta och skriva ner ordagrant vad som sades. Nu är det iallafall gjort och resultatet var väldigt intressant. Så nu blir det att ta sig i kragen och börja skriva på arbetet.

Dock är det inte bara jobb och plugg som gäller härnere i St. Lucia. I lördags (8/4) åkte jag ner till Vieux Fort för att möta upp en av mina närmsta vänner och hennes klasskompis. Hur roligt är det inte att vi alla tre fick ett MFS-stipendium och att vi åkte till St. Lucia!? Det tråkiga är att de bor längst ner på ön medan jag bor högst uppe. Men skam den som ger sig, det var bara för mig att sätta mig på en buss ner till dem och ge dem en bamsekram innan vi satte oss i en taxi och begav oss till Soufriere för att bestiga ett av Piton-bergen. Om ni söker på St.Lucia på Google kommer samtliga bilder vara av två spetsiga berg. Det var alltså det stora av detta (Gros Piton) som vi valde att klättra upp för. Jösses vilken träning det var (lika bra efter alla dagarna liggandes på stranden). Vår guide sprang i princip upp för berget och större delen var det så brant att man fick använda både ben och armar för att ta sig upp. Men efter cirka 1h och 45min var vi uppe på toppen och jösses vad det var värt det. En helt fantastisk utsikt och en härlig vind som var mer än tacksam vid det laget.

Två dagar senare sitter jag fortfarande med träningsvärk. Det har dock inte varit ett större problem när man ändå bara har suttit och transkriberat intervjuerna. Imorgon ska jag försöka komma igång med själva skrivandet och försöka gräva lite efter tidigare forskning. Överraskande nog så ser jag faktiskt fram emot det.

Bara jag som är så gaaaaalet trött på kvällarna? Klockan är bara halv nio här men känns snarare som halv tolv. Tror jag fortfarande har svårt för värmen.