Den flygande tiden

Tog inte med mig mobilen till skolorna denna veckan så ni får nöja er med en bild på stranden cirka 15 mins gångavstånd från min lägenhet.

Men hallå, vad tog den första veckan vägen!? Det har redan gått en vecka sedan jag satte min fot på St. Lucia och jag insåg precis att jag har missat att skriva här på bloggen, ber om ursäkt för det.

Som sagt så rullar allting på här, nästan lite för fort om ni frågar mig. I lördags förra veckan blev jag upphämtad av min kontaktperson på flygplatsen. Fick stå och vänta på henne i cirka 1,5h efter avtalad tid vilket är väldigt vanligt här i Karibien (och något som jag fortfarande måste vänja mig vid).

Min kontaktperson skjutsade hem mig till kvinnan som jag hyr en lägenhet av, som är så himla go och rar. Blev väldigt tacksam när min kontaktperson gav mig några dagars ledighet innan jag skulle ut till C.A.R.E-skolorna för att träffa personal och studenter (eller trainees som de kallas). Under mina lediga dagar hann jag bosätta mig i min lägenhet men också träffa en volontär som jobbar på C.A.R.E. som visade mig runt i området och vilka bussar jag behövde ta för att ta mig till de olika skolorna. Verkligen guld värt med en sådan kontakt!

Så, i tisdags satte jag mig på bussen för att bege mig till C.A.R.E i Odsan där jag förhoppningsvis kommer kunna genomföra några av mina intervjuer. Jag träffade personalen och även eleverna i både Adolescent Development Programme (ADP),det program som de går första året för att bli bättre på att läsa och skriva men också för att utveckla en positiv attityd, och Skills Programme, ett- eller två års yrkesutbildning där lektionernas fokus ligger på den inriktning de valt, till exempel elektronik. Det märktes ganska snabbt att de inte var vana vid att ha en ung, vit kvinna på skolan då de alla stirrade på mig med ögon stora som golfbollar. Försökte att inte tänka för mycket på det och la istället fokus på att presentera mig själv och anledningen varför jag var där. Jag berättade om min fältstudie och att jag gärna skulle vilja intervjua åtta stycken studenter, fyra män och fyra kvinnor. Mitt första besök var endast till för att låta dem träffa mig, höra om min studie och ställa eventuella frågor. Vissa av dem verkade lite osäkra på mig men det fanns ändå ett gäng som var väldigt frågvisa och ville veta mer om mig, kul! Imorgon (måndag) ska jag åka tillbaka för att genomföra intervjuer. Tyckte det kändes bra att inte starta med intervjuerna redan första dagen då det gav dem en möjlighet att vänja sig vid mig och lära känna mig lite bättre.

I onsdags åkte jag ner till Anse La Raye för att besöka det största C.A.R.E-centret med cirka 70 stycken elever. Här var en större blanding av pojkar och flickor (gick inga flickor på Skills Programmet i Odsan), så hoppas på att iallafall få genomföra mina fyra intervjuer med flickor här. Personalen var otroligt trevlig och bjöd in mig snabbt i klassrummen och lät mig lära känna eleverna. Märkte direkt att många var intresserade av att genomföra intervjuerna så det ska nog inte bli några problem att få ihop dem.

I torsdags besökte jag centret i Soufriere, men eftersom de inte har något Skills Programme, utan endast ADP, kommer jag inte genomföra några intervjuer där. Anledningen till varför jag endast vill intervjua de som går Skills Programme är för att de har tänkt mer på vad de vill göra med sin framtid, vilket min fältstudie lägger fokus på. Men det var ändå intressant att få se lokalerna och träffa studenterna, som även här var väldigt nyfikna på vem jag var.

Nu kommer jag spendera söndagskvällen med att förbereda inför intervjuerna imorgon. Ska bli väldigt spännande att få höra vad de har att säga och jag håller tummarna att det kommer gå bra.

På återseende,
Louise

2 svar på ”Den flygande tiden”

Lämna ett svar till Melissa Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *