Regnskog

Längst grusiga, branta små vägar tar vi oss upp i vår shuttlebuss längst bergskedjor centrerat i Costa Ricas inland. Vyn är något som får hela kroppen att finna välmående. Kontrasterna av grönskans olika nyanser och variationerna av den biologiska mångfalden gör att ögat efter varje sväng får sig en stor kram. Vi anländer till en by närmare toppen av bergen i Monteverde. Monteverde, 1,440 meter över havet, som ett drömland likt Alice i underlandet med dess genuina små hus i varierande färgskalor. Söta handskrivna skyltar som visar vägen. Väl utomhus möts vi av en tiogradig minskning av temperatur än vad vi är vana vid (vana är vi vid en skuggtemperatur av 33 Celsius). Dock fortfarande bekvämt varmt. Huden reagerar av små, små kylande regndroppar som vart och vartannat sköljer över oss. Anledningen till detta är för att vi befinner hos där molnen bor.

Monteverde är välkänt för att vara community med hög miljömedvetenhet. Även kända för att vara ett av de bästa exemplen av innebörden av hållbar turism. Vart en än vänder sig skymtas det små citat som säger ”Save the environment” eller “Keep Costa Rica Green”. När vi skall bestämma vilken av alla möjliga hikes i regnskogen vi skall gå får vi tipset att passa på att utforska “the tropical cloudforest”. Denna riskerar nämligen att försvinna inom fem år på grund utav klimatförändringarna. Fem år. Helt plötsligt känns det så verkligt. När vi i skolan talar om de största och mest synliga effekterna av klimatförändringarna intalar vi oss ändå på något sätt att de är avlägsna. Denna skog innehar över 2,5 procent av världens totala biologiska mångfald. En förändring av klimatet kommer ändra denna fantastiska miljö- både genom dess fascinerande växtlighet som omges av en osig dimma men även alla de djur som regnskogen innehar.

Att få höra detta gör oss uppgivna och frustrerade. Samt lite arga. Arg då detta är vi, människor som främst är orsaken till problemet. Vidare för att det finns så stor del människor som har möjlighet att agera men inte gör det. Vidare för att det är så lätt för människor att hämna i samma dåliga rutiner och vanor hemma i vårt västerländska samhälle. Det är frustrerande. Alla borde uppleva detta. Uppleva naturen på detta sätt. För att förstå naturens värde och att det inte är vår rätt att exploatera den hur som helst.

Har aldrig tidigare varit så nära naturen som nu. Härifrån tar vi med oss stärkta grundvärderingar, och vill nu bli ännu bättre miljökompisar än vi var innan. För egentligen är det ju en självklarhet. Att vara rädd om det enda som gör det möjligt för oss att andas den luft vi andas, den som förser oss med den mat vi behöver för att överleva och det mark vi behöver för att stå på, ja för att överleva.

 

Ett svar på ”Regnskog”

  1. Shit vilka häftiga bilder och spännande resa! Jag förstår verkligen er känsla – ilska, sorg, uppgivenhet. Här i Guatemala finns El corredor seco, den torra korridoren, som passerar flera länder i närområdet där människor nästan helt saknar tillgång till vatten och där de traditionella grödorna inte längre kan växa.
    Bara det faktum att ingen kan svara på vilken årstid vi befinner oss i just nu i Guatemala på grund av att “allt är annorlunda nu med klimatförändringarna, vädret beter sig inte som det borde” gör att man slås av hur nära det är och hur ansträngd situationen är redan nu.

Lämna ett svar till Julia Nosti Ekebratt Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *