Forskningsåret 2012; uppföljning

Tidigare här på Forskningsbloggen (2013-03-04) presenterades grundläggande statistik för hur Malmö högskolas forskning gick 2012 i förhållande till 2011. Det var högre siffror på allt utom antalet examina på forskarnivå. Då utlovades också mer detaljerad information.

Nu är den uppföljningen sammanställd och utlagd på hemsidan för forskning. Den innehåller information om Malmö högskolas forskningsvolym, publicering, doktorander, forskarexamina och studiefinansiering. I uppföljningen finns också redogörelse av forskningsintäkter och inlämnade ansökningar om externa medel, liksom in-kindfinansiering. Dessutom presenteras ett urval av nyckeltal för varje fakultet.

Ett utkast av uppföljningen diskuterades i Forskningsberedningen 2013-06-17 där det bland annat fastslogs att behålla redovisningens grundstruktur, vilket innebär att insamlingen av information rörande forskning och forskarutbildning i samband med nästa årsredovisning kommer att vara lik den som gjordes för 2012.

Det finns en Powerpoint i högermarginalen på forskningshemsidan för er som har behov av att presentera detta material. Ni är välkomna att höra av er om ni har frågor om det eller om ni vill komma med påpekanden.

Glad sommar!

Europeiska forskarutbildningsreformer möter motstånd

EUA-CDEs (European University Association; Council for Doctoral Education med temat ”From Student to Researcher – are we on the ríght track?”) sjätte årsmöte visade bland annat att forskarutbildningen i Sverige har, i förhållande till andra europeiska länder, kommit ganska långt när det gäller doktorandernas arbetsförhållanden. I mångt och mycket verkar det att finnas det en nord-sydlig gradient i denna utveckling. I medelhavsländerna förefaller situationen var lik den i Sverige innan 1998, då kravet på att studiefinansiering ska kunna visas för hela utbildningsperioden infördes i Högskoleförordningen. Uppstramning när det gäller studievillkoren sprider sig emellertid inom Europa. En strukturerad utbildning, transparent antagning och former för studiefinansiering som gör att en doktorand har samma rättigheter som en anställd, underlättar i sammanhanget.

En annan fråga som diskuterades var hur forskarutbildningen skulle ge doktoranden förutsättningar för att göra en karriär både inom och utanför högskolesektorn (läs Michael Mulvanis papper i frågan). De generiska lärandemålen i Högskoleförordningen, som också ingår i Bolognaprocessen, pekar ju i denna riktning. Men detta ”pekande”, vare sig det förekommer på europisk eller nationell nivå, faller inte i god jord överallt i högskole-Europa. Bevakningen av universitetens autonomi trumfar många gånger över ambitionen att reformera forskarutbildningen. I avvägningen mellan att lagstifta om eller att ”internalisera” bästa praktik i forskarutbildningen, kan lagstiftning enbart få avsedd effekt om finns en bred acceptans för reglerna. Å andra sidan behövs riktningsgivare för att förändring ska komma till stånd. Hur som helst, är det långt ifrån alla Europas doktorandhandledare som känner till forskarnivåns ”learning outcomes”. Om så vore hade den nödvändiga moderniseringen av forskarutbildningen i Europa kunnat snabbats på.

Utvärdering av utbildning på forskarnivå

Under tre nästföljande terminer kommer vi att internt utvärdera våra 15 ämnen på forskarnivå. En utvärderingsgrupp är utsedd: Julia Davies, OD; Susanna Hedenborg, LS; Per Jönsson, TS; Bo Petersson, KS; Lars Plantin, HS och Margareta Serder (doktorand).

Det som står närmast för dörren är att utvärderingsgruppen närmare ska bestämma detaljerna för hur underlaget (statistik om forskarutbildningen och självvärderingen) till deras rekommendationer för åtgärder ska se ut. Utvärderingsgruppen kommer innan sommaren att stämma av dessa detaljer med de fem självvärderingsgrupper som kommer att stå för höstens självvärderingar på Fakulteten för hälsa och samhälle samt Odontologiska fakulteten. Sammankallande i självvärderingsgrupperna för de ämnen som är under luppen hösten 2013 är: Philip Lalander (socialt arbete); Tautgirdas Ruzgas (biomedicinsk vetenskap); Ewa Idvall (vårdvetenskap); Marie Torstensson Levander (hälsa och samhälle) och Ann Wennerberg (odontologi).

Hur stor är en optimal forskargrupp?

I frågan om hur sociala synergieffekter i forskningsarbetet ska ta tillvaras på bästa sätt, finns den optimala storleken på en forskargrupp inkapslad. En forskargrupp kan ses som en funktionell enhet som består av en – mer eller mindre – organiserad samling av samarbetande individer.

Ralph Kenna och Bertrand Berche har med hjälp av utfallet från Storbritanniens Research Assessment Exercise (RAE) gett sig i kast med att undersöka hur storleken på forskargrupper påverkar effektiviteten. Resultaten redovisas i artikeln ”Managing research quality: critical mass and optimal academic research group size”. Är då, enligt dem, tankefiguren ”big” lika med ”better”? Svaret är ”ja”, men bara upp till en viss gräns (som beror på forskningsdisciplin). Över den gränsen tillför fler individer inte något ytterligare mervärde till forskargruppen. Eftersom avsevärda krafter behövs för att hålla samman en stor grupp, blir istället tendensen att grupper som är (för) stora fragmentariseras såvida inte kommunikationen inom gruppen är extremt effektiv. Mättnadsnivån på gruppstorleken är mellan 10 till 35 individer och det ser inte ut att finnas någon systematisk skillnad mellan human- och naturvetenskaper i detta avseende.

Vad säger då detta? Jo, en lärdom som kan dras är att det vid varje lärosäte kan förekomma livskraftiga forskningsmiljöer; ”pockets of excellence” som de kallades i RAE 2008. (Vi förutsätter att forskningen kan få kvalificerat administrativt stöd vid alla lärosäten.) Skalan kan vara viktig att veta, för ibland förvrängs konceptet om minsta kritiska massa till något annat, nämligen tanken om ”ju större desto bättre”, vilket är ett dåligt underbyggt argument för att koncentrera forskningsresurserna alltför mycket i en strävan att bygga upp riktigt stora forskningsgrupper.

Sådan här evidens kan därför utgöra underlag till välinformerade val i fråga om till exempel nationell allokering av ekonomiska forskningsresurser. Tyvärr är beslutfattare inom forskning inte berömda för att ta till sig konsekvenserna av forskningsresultat, vilket bildar något av en paradox: styrningen av forskning vilar inte alltid på vetenskaplig grund. Ibland finns en annan agenda än rationalitet.

Forskningsåret 2012; grundläggande statistik

I samband med årsredovisningen gör vi oss besväret att samla in information för att kunna konstatera var vi står forskningsmässigt.

År 2012 var ytterligare ett år i raden då Malmö högskolas forskningsproduktion var större än föregående år. Det gäller de flesta grundläggande variabler. Se nedan för 2012:s resultat i jämförelse med (2011).

  • Forskningsvolym (antal helårsekvivalenter): 267 (+/- 0)
  • Intäkter för forskning: 235 miljoner kronor (+ 12 miljoner kronor)
  • Antal professorer: 85 (+9; preliminära siffror)
  • Antal internationella publikationer 351 (+ 74)
  • Antal aktiva doktorander: 215 (+ 8)
  • Examina på forskarnivå: doktorsexamina 15 (- 15); licentiatexamina 10 (- 5)

Framför allt är framstegen inom den internationella publiceringen ett glädjeämne som bådar gott inför den stundande omfördelningen av forskningsmedel mellan landets lärosäten. Siffrorna i övrigt kräver också ett par kommentarer. Anledningen till att forskningsvolymen är konstant, även om forskningsinäkterna ökat, beror på en ökad andel postdoktoral forskning (som är dyrare än pre-doktoral forskning). Beloppen för examina i forskarutbildningen är fortfarande så små att det kan bli (som här) stora kast mellan åren. Både Odontologiska fakulteten och de examina som formellt utfärdas vid andra lärosäten (som vi även medräknar här) hade ett ”all time high” 2011.

Mer detaljerad information om forskningsåret 2012 kommer att annonseras här längre fram i vår när all information som lämnades in är sammanställd.

Forskningsberedningen

Den 24 januari hade Forskningsberedningen sitt första möte. Forskningsberedningen har tagit över den roll som Forum för forskning tidigare hade som rådgivande organ till rektor i frågor som rör forskning och utbildning på forskarnivå. I likhet med parallellorganen Utbildningsberedningen och Samverkansberedningen ska Forskningsberedningen bistå med klokskap i ärenden av strategisk art inom sitt område. I dessa högskoleövergripande organ sker information, förankring och dialog. I dem bereds också ärenden inför högskolestyrelse- eller rektorsbeslut. Beredningarna kan själva föra upp de frågor på sin agenda som respektive beredning anser angleägen.

Vid första mötet i Forskningsberdningen diskuterades bland annat processen för inrättande av nya forskningscentrum (åtta intresseanmälningar har kommit in) och på vilket sätt som vi internt ska arbeta med utvärdering av kvalitet av utbildning på forskarnivå under 2013 och 2014.

Forskningsberedningen har följande ledamöter:

Hans Lindquist vicerektor för forskning och forskarutbildning (ordförande)

Thomas Arnebrant, Fakulteten för hälsa och samhälle ordinarie; Lars Plantin, suppleant

Bo Petersson, Fakulteten för kultur och samhälle, ordinarie; Carina Listerborn, suppleant

Susanna Hedenborg, Fakulteten för lärande och samhälle, ordinarie; Bodil Liljefors Persson, suppleant

Ann Wennerberg, Odontologiska fakulteten, ordinarie; Lars Bondemark, suppleant

Paul Davidsson, Fakulteten för teknik och samhälle, ordinarie; Per Jönsson, suppleant

Kamilla Bergström och Susan Lindholm, Malmö doktorandkår

Centrumbildningar i rörelse

Tidigare har systemet för våra högskolegemensamma forskningscentrum inte använt sig av tydliga in- och utgångar. Nu är detta på väg att förändras.

I slutet av november 2012 inbjöds för första gången Malmö högskolas personal att lämna in idéskisser som kan leda till etablering av nya forskningscentrum. (Se utlysningen.) De idéskisser som Forskningsberedningen bedömer gångbara, kan utvecklas till fullständiga ansökningar som kommer att granskas av externa experter. De initiativ som passerar även detta nålsöga kan tilldelas basresurser från och med 2014.

Inte bara så att nya centrum kan etableras, det är också meningen att alla befintliga centrum ska genomgå systematisk utvärdering efter fem års verksamhet. Även här hjälper externa experter till med granskningen. Först ut är Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering som  blir utvärderat under 2013. Om utvärderingen utfaller positivt, tilldelas centrumbildningen basresurser för ytterligare fem år.

Ny intern resursfördelningsmodell för basanslaget för forskning och forskarutbildning

Den interna fördelningen av Malmö högskolas forskningsanslag ser annorlunda ut när fördelningen av medel för 2013 görs (Dnr Mahr 20/2012/319) jämfört med när den gjordes tidigare. Under den forskningsstrategiska perioden 2009–2012 öronmärktes resurser till åtta utpekade profiler, bland annat för att alla forskarutbilningar som vi bedriver i egen regi ska ha tillräcklig basfinansiering. Från och med fördelningen inför 2013, knyts istället tilldelningen till faktiska prestationer.

Malmö högskolas basanslag för forskning är cirka 105 miljoner kronor (2013). Fyra femtedelar tilldelas fakulteterna genom fyra fördelningsnycklar (se nedan) och resterande 20 % anvisas övervägande till högskolans forskningscentrum. Dessutom finns en resurs för att (för sista året) stödja finansieringen av forskningstiden för de lektorer som blivit befordrade till professor samt för att rektor ska ha möjlighet till vissa strategiska beslut.

Det betyder att drygt 80 miljoner kronor fördelas till fakulteterna enligt:

1. Basfinansiering (2017 ska den vara lika stor för alla fakulteter och fram tills dess en övergång som succesivt tar minskad hänsyn till hur stort fakultetens anslag var 2012);

2. Aktivitet inom utbildning på forskarnivå (helårsekvivalenter för de doktorander som är antagna till sådan forskarutbildning där Malmö högskola examinerar – 2013: vt 2011 och ht 2011 enligt Ladok, sedan två års medelvärde);

3. Externa medel för forskning (bidrags- och uppdragsintäkter – bakåtblickande treårsmedelvärde);

4. Publikationer (bibliometriskt index, det vill säga den nationella kvalitetsindikatorn vetenskaplig produktion och citeringar)

Graden av omfördelning kommer att skruvas upp enligt följande schema för viktningen (%) av fördelningsnycklarna:

År

Basanslag

Doktorander

Externa medel

Bibliometri

Anslag 2012

2013

4

6

6

4

80

2014

8

12

12

8

60

2015

12

18

18

12

40

2016

16

24

24

16

20

2017

20

30

30

20

0

Tjugo miljoner kronor av utbildningsanslaget viks för strategisk kompetensutveckling för lärare. Dessa pengar delas ut i proportion till hur många helårsekvivalenter fakultetens anställda professorer och lektorer motsvarar.