Uppföljning av forskningen 2011

Det är dags att sammanfatta den mer detaljerade redovisningen av hur Malmö högskolas forskning och forskarutbildning har gått under 2011; om du vill ha all information: se den fullständiga rapporten. Vissa resultat presenterades tidigare i vår (se bloggen från den 13 mars) som visade att såväl intäkter, publikationer, antalet professorer och examina i forskarutbildningen har ökat i jämförelse med 2010. Malmö högskolas forskning går med andra ord framåt.

En mer detaljerad bild över det som mätts visar de tre ledande fakulteterna för följande mätvariabler:

  • Forskningsvolym (antalet personår som läggs ner på forskning) 1. LS (85); 2. OD (67); 3. KS (48)
  • Internationella artiklar i peer-review granskade tidskrifter: 1. HS (97); 2. OD (90); 3. LS (30)
  • Antal aktiva doktorander: 1. LS (74); 2. OD (49); 3. HS (45)
  • Forskningsintäkter (bidrag och uppdrag, miljoner kronor): 1. LS (34); 2. HS (25); 3. KS (19)
  • In kind-finansiering (uppskattning, miljoner kronor). 1. LS (14); 2. OD (7); HS (4)

rapporten går det också att läsa att medarbetarna har dragit in över 100 miljoner nya forskningskronor till Malmö högskola under 2011 och att det sammanlagda beloppet för de beviljade och obeviljade ansökningarna motsvarar minst 700 miljoner kronor. Ett imponerande ansökningsarbete således!

Den planerade högskolegemensamma servicefunktionen för stöd i ansökningsarbetet kan öka såväl antalet ansökningar som deras träffprocent. Eftersom Malmö högskola inte kan räkna med några stora förstärkningar av det statliga forskningsanslaget, kommer vår förmåga att attrahera externa medel bli helt avgörande för den planerade expansionen av forskning och utbildning på forskarnivå.

Rank, rankare, rankast

Ranking av lärosäten har kommit att bli vardagsmat. Times Higher Educations prestigeladdade World University Rankings tillhör de mest kända globla rankingarna, men det finns också en hel del nationella rankingar. För svenska lärosäten finns bland andra U-Rank. Uppsjön av rankingar berättar olika saker och har olika målgrupper. I de fall som presumtiva studenter (eller kanske hellre deras föräldrar) utgör målgrupp, ska rankingen vägleda valet av var studierna ska genomföras. I andra fall används de av lärosätena själva för kraftmätning med sina konkurrenter och (när utfallet är positivt) som reklam.

Fascinationen för tabeller med “bra-bättre-bäst” har på senare tid utmanats av horisontella rankingar som istället tar fasta på att beskriva högskolelandskapets mångfald. Vissa lärosäten är kanske bra på regionalt engagemang medan andra är bra på distansutbildning. Även ett lärosätes inre struktur utslätas när verksamheten på ett eller annat sätt summeras till en siffra (som ackumuleras av ett antal viktade indikatorer) som inte alltid pekar ut de egentliga topparna och dalarna inom lärosätet. Rankingens upplösningsgrad blir därmed proportionell till dess upplysningsgrad. Sen påverkar naturligtvis också valet av indikatorer (och hur de viktas) rankingresultatet.

Ofta spelar indikatorer för forskning större roll än utbildning(skvalitet) och samverkan. För- och nackdelar med olika rankingar och vem som är lämpligast att utföra dem diskuterades vid The 4th Annual International Symposium on University Rankings and Quality Assurance 2012. På mötet annonserades att EU-kommissionen kommer att som ett led i moderniseringen av högre utbildning att rekommendera genomförandet av U-Multirank; en horisontell ranking (som i piloten, där Malmö högskola deltog, handlade om engineering and business studies).

Malmö högskola deltar under våren 2012 tillsammans med cirka 90 andra nordiska lärosäten i en annan horisontell ranking (U-Map) som tar fasta på att göra beskrivningen av högskolelandskapet i Norden mer transparent och jämförbar. Center for Higher Education Policy Studies (CHEPS) vid University of Twente i Holland har av EU-kommissionen fått uppdrag att samla in och sammanställa information om studenter, personal, utbildningsutbud, forskning och samverkan för de nordiska lärosätena. Kartläggningen ger en ögonblicksbild av hur tyngdpunkterna inom ett lärosäte fördelas på utbildning, forskning, internationalisering och regionalt engagemang. U-Map kan därmed bli ett värdefullt redskap för att relatera självbilden till den empiriskt kvantifierade bilden och kanske också för ge uppslag till samarbeten med lärsosäten med profil liknande vår egen. Det ska bli intressant att se resultatet senare i år, inte minst därför vi har eget jämförelsematerial, eftersom Malmö högskola var ett av tre lärosäten i Sverige som fullföljde U-Maps pilotprojekt för två år sedan.

Prestationsbaserad resurstilldelning

Sedan 2009 har en del av direktanslaget till Sveriges lärosäten (om)fördelats med: 1.) hur mycket det enskilda lärosätet drar in i externa medel och 2.) i vilken mån ett urval av publikationer (de som finns indexerade i databasen Web of Science) citeras. Redan när det nya systemet infördes, flaggade regeringen upp att systemet skulle ses över. Det dröjde emellertid till 2010 innan ett uppdrag formulerades. I uppdraget ingick bland annat att se över vilka komplement som skulle kunna finnas till ovanstående två kvalitetsindikatorer och hur kvalitet i samverkan med omvärlden skulle kunna bli en del av resurstilldelningssystemet. Uppdraget gick till före detta kanslern Anders Flodström och den resulterande rapporten har varit ute för synpunkter hos berörda till den 15 mars 2012. Malmö högskola var en av remissinstanserna. I korthet tyckte vi så här:

  • Ändrade viktfaktorer: Ja. Alla viktfaktorer bör i fortsättningen hämtas från SCB.
  • Impactfaktorer i stället för citeringsparametern: Mer nej än ja. Förslagets nackdelar är större än dess fördelar.
  • Indikator för samverkan och nyttiggörande av forskningsresultat. Ja. Men det krävs utvecklingsarbete innan den kan bli operationell.
  • Förändringar för externa medel. Nej. Medel från VR och ERC ska inte ha en högre viktfaktor än medel från andra finansiärer.
  • Basresurs grund för omfördelning. Ja. En större andel av basresursen ska ingå i omfördelningen. Dessutom borde detta beräkningsbelopp höjas till 20 000 kronor per helårsstudent och fredas från omfördelning.

Malmö högskolas hela svar finns här.

Forskningen på “G”

Vi följer årligen upp den forskning och forskarutbildning som pågår vid Malmö högskola. Nu är de flesta resultaten för 2011 sammanställda, vilket betyder att jämförelser kan göras med tidigare år för att avgöra om vi är på rätt väg.

Det ser ut som om 2011 var ett bra forskningsår. Titta på nedanstående lista över ett antal nyckelvariabler. Skillnaden mellan 2011 och 2010 finns inom parentes. Alla dessa mått på forskningsverksamheten vid Malmö högskola uppvisar alltså ett bättre resultat än föregående år. Framgångarna är glädjande och bådar gott inför framtiden. Det kan ju ta flera år innan våra ökade forskningsintäkter omsätts i en ökad vetenskaplig produktion (läs: publikationer).

  • Forskningsvolym: 287 personår (+ 18)
  • Intäkter: 223 miljoner kronor (+ 16)
  • Professorer: 78 (+ 20)
  • Internationella artiklar: 256 (+ 20)
  • Aktiva doktorander: 207 (+ 4)
  • Forskarexamina: doktorsexamina: 30 (+5); licentiatexamina: 15 (+10)

 En mer detaljrik redogörelse kommer senare i vår som också har med in kind (i natura) finansiering samt mönster och utfall för ansökningar om externa medel.

Policygrupp för utbildning på forskarnivå

Under våren 2012 finns en arbetsgrupp som ska ta fram en ny policy för utbildning på forskarnivå vid Malmö högskola. Gällande policy är från 2008. Det betyder att den inte har med de senaste reformerna inom forskarutbildning. Det har ju hänt mycket på den fronten sedan dess. För Malmö högkolas del har det betytt att vi nu har examenstillstånd för sex områden:

  • odontologi;
  • biomedicinsk vetenskap;
  • hälsa, vård och välfärd;
  • utbildningsvetenskap;
  • idrottsvetenskap samt
  • nya medier, offentligheter och gestaltningsformer.

De tre första områdena tillhör det tidigare medicinska vetenskapsområdet (vetenskapsområden används inte längre som indelningsgrund för examenstillstånd) och de tre resterande områdena har fått examenstillstånd av Högskoleverket efter granskning av externa sakkunniga. Inom dessa sex områden finns sammanlagt 13 forskarutbildningsämnen. De utökade tillstånden innebär att majoriteten av doktoranderna som är aktiva vid Malmö högskola nu också är antagna här. Mot den bakgrunden blir en ny policy extra aktuell.

Arbetsgruppen, ledd av professor Paul Davidsson, har inlett arbette med att inventera dokument som reglerar forskarutbildningen vid Malmö högskola. Gruppen har också konstaterat att den nya policyn ska ha lång hållbarhet genom att den ska ta fasta på kvalitetsbegrepp som inte växlar med strategiska överväganden. Arbetsgruppen rapporterar fortlöpande till Forum för forskning och räknar med att ha ett förslag färdigt innan sommaren 2012. Arbetets fortskridande presenteras också på deras hemsida.

Doktorand: generalist + specialist = sant

Eftersom både en ny policy för utbildning på forskarnivå, bildandet av en doktorandkår och en reformering av handledarutbildningen är på gång just nu vid Malmö högskola, är det inte fel att få reda på hur andra tänker och gör i forskarutbildningsfrågor. Då passade det bra att European University Association – Council for Doctoral Education tidigare i år höll en workshop om hur doktoranders karriär kan stödjas.

Workshopens sammanhållande tema var hur doktorander på bästa sätt förbereds inför sin postdoktorala verksamhet (i linje med Bolognaprocessens ”employability”-princip, således). Men det var enbart den arbetsmarknad som finns utanför universitetssektorn som avhandlades, eftersom bara en liten andel av dem som examineras i forskarutbildningen i Europa fortsätter inom akademin. Sverige är inte representativt; så mycket som nästan hälften av de examinerade fortsätter nämligen inom universitet och högskola (HSV Rapport 2010:21 R).

De flesta av workshopens deltagare var övertygade om att det ska finnas olika moment i forskarutbildningen som ska förbereda doktorandens fortsatta karriär utanför akademin; till exempel: generiska fakultetsövergripande kurser; karriärplanering och mentorskap; samverkan med privat och övrig offentlig sektor. Arbetsgivare och forskarutbildade som arbetar utanför högskolesektorn gav sin bild av vad som forskarutbildade är bra, respektive mindre bra, på. Till de områden som forskarutbildade visar sin styrka inom, hörde förmågan till analys av och kritiskt förhållningssätt till (ofta stor) mängd information medan pedanteri och brist på lyhördhet/förmåga till kommunikation framhölls från arbetsgivarhåll tillhöra de egenskaper som var mindre önskvärda.

Hur det än är med detta, visas (det kanske nödvändiga) spänningsförhållandet mellan den akademiska världen och den övriga, men också hur balansen mellan special- och generalistkompetens bör se ut i forskarutbildningen (Bolognaprocessen lyfter fram den senare: se examensmål för doktor). En slutsats är att universitet och högskola måste bli bättre på att understödja generalistkompetens i forskarutbildningen men också på att informera omvärlden om vad en forskarutbildad kan (förutom att författa en avhandling). Det kräver förstås att alla delar av samhället är överens om att sådana egenskaper är bra för vår samhällsutveckling.