Ordning och reda – även bland forskningsdata

Den europeiska och svenska politiska framtidsvisionen för forskning sammanfaller till stor del. Begreppet ”öppen vetenskap” brukar användas i detta sammanhang. Bland annat utgör tillgängliggörande av forskningsdata en grundsten i denna vision. Digitaliseringen inom forskningen underlättar denna omställningsprocess och ger helt andra möjligheter nu än tidigare. Forskningspolitiskt är läget i Sverige beträffande forskningsdata följande:

”En del i den utvecklingen är att forskningsresultat, både i form av vetenskapliga publikationer och forskningsdata, i allt högre grad är digitala och förväntas vara öppet tillgängliga. Detta gynnar framgångsrik forskning, innovation och utveckling av den offentliga sektorn. Genom att forskningsresultat finns öppet tillgängliga kan dessa återanvändas för nya ändamål, givetvis med beaktande av gällande lagstiftning. På så vis används forskningsmedlen mer effektivt och ger en högre utväxling för samhället.”

”… anser regeringen att forskningsresultat, som forskningsdata och vetenskapliga publikationer, som tas fram med offentlig finansiering bör vara öppet tillgängliga så långt det är möjligt. Samhället investerar många miljarder kronor i offentligt finansierad forskning och genom att forskningsresultaten görs öppet tillgängliga säkerställs att den offentliga forskningsfinansieringen används så effektivt som möjligt. För vissa typer av forskningsdata finns dock behov av att begränsa öppenheten för att skydda den personliga integriteten, rikets säkerhet och liknande. För forskning som har innovationspotential kan det finnas behov av att begränsa öppenheten av immaterialrättsliga skäl. Det är dock ett viktigt ställningstagande att öppen tillgång utgör normen och att inskränkningar i öppenheten utgör undantagen.” (Ur forskningspropositionen Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft; 2016)

Naturligtvis uppstår frågan om på vilket sätt som detta tillgängliggörande ska åstadkommas inom de närmaste fem−tio åren. Tillgängliggörandet av vetenskapliga publikationers forskningsresultat genom open access ingår, som vi ser, visserligen också i ”öppen vetenskap”, men den typen av informationsdelning kan anses som en förhållandevis etablerad form – även om förlagsbranschen (och kanske även vissa delar av akademin) under de närmaste åren säkerligen kommer att föreslå en rad alternativ som inte alltid kan rubriceras som fritt tillgängliga. Tillgängliggörandet av forskningsdata ser däremot ut att tillhöra en av de stora framtida forskningsfrågorna. För många forskare kommer den vardagliga verksamheten att påverkas i mycket större utsträckning beträffande forskningsdata jämfört med hur open access-publicering berör forskningsarbetet.

Vägen till fritt tillgängliggörande av forskningsdata är lång för många (medan den redan är en realitet i en del forskningskretsar), men egentligen borde just enbart tillgängliggörandet vara nyhet. För när det gäller att hantera forskningsdata på ett ansvarsfullt sätt, kan sådan hantering betraktas att ingå i gängse god forskningssed (de samlade etiska kraven på hur god forskning bör bedrivas). Till detta kommer att redaktionerna för vetenskapliga tidskrifter i allt högre grad visar befogat intresse av att ta del av de forskningsdata som ligger till grund för forskningsresultaten för att kontrollera att de överensstämmer med varandra. Oavsett tidskriftskraven, gäller det att ha ordning på forskningsdatan, såsom versionshantering, meta-taggning och en säker back-up.

Att ta in i bilden är konsekvensen av att inte kunna uppvisa de data som en forskningsrapport bygger på. En sådan brist skulle kunna vara tillräckligt för att bedömas som oredlighet i forskning, alltså en allvarlig avvikelse från god forskningssed. Situationer som denna, bör naturligtvis undvikas till varje pris.

Det är möjligt att de kommande förändringar som ökade krav på tillgänglighet till forskningsdata medför agerar som en sorts katalysator i sammanhanget, för när forskningsdata ska tillgängliggöras, krävs att datan som ska förmedlas är i ordnat skick. Ordnad data blir så att säga en nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning för tillgängliggörandet – det måste också finnas ett användargränssnitt. Och, som sagt, med tanke på god sed i forskning har det nödvändiga villkoret gällt sedan lång tid tillbaka.

Samtidigt som medvetenheten om dessa frågor måste få fäste i alla delar av akademin, måste också det infrastrukturella stödet för hantering av forskningsdata byggas ut. I Forskningsbloggen ”Öppen vetenskap – möjligheter och utmaningar” nämns att Svensk Nationell Datatjänst kan komma att få ansvar för den nationella samordningen av denna infrastrukturuppbyggnad. I stort sett medverkar alla svenska lärosäten på ett eller annat sätt i denna satsning. Men det blir en rejäl utmaning att nå ut med nyordningen beträffande tillgängliggörande av forskningsdata till alla forskare i landet och ställvis kan uppfattningen om ägandeskapet också behöva ändras från ”privat egendom” till ”allmängods”. Till sist kan också poängteras att ökad tillgänglighet naturligtvis måste åstadkommas enligt gällande lagstiftning beträffande individdata och sekretess.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *