Salzburgrekommendationerna − hemmaplanen

Då och då kan det vara bra att spegla den egna verksamheten på hemmaplan med den i andra länder. Jag tänker här på den europeiska forskarutbildningen, eller rättare sagt forskarutbildningarna, som trots gemensam delaktighet i European Higher Education Area uppvisar betydande skillnader länderna emellan. Council for Doctoral Education inom European University Association (EUA-CDE) försöker genom en serie rekommendationer konstatera vad som karakteriserar bra utbildning på forskarnivå och därigenom på ett mjukt sätt forma framtidens forskarutbildning i Europa. Den senaste och tredje i raden av rekommendationer, Taking Salzburg Forward, presenterades vid EUA-CDE:s nionde årsmöte som hade temat ”Doctoral education: a dilemma of quality and quantity?”.

Salzburgrekommendationerna är betydligt mer kända i övriga Europa än i Sverige och har använts som underlag till flera länders forskarutbildningsreformer. Förmodligen beror detta på att rekommendationerna till stor del redan har tagits ad notam i Sverige. Inte minst gäller det rekommendationen att utbildningen ska vara strukturerad; något som till stor del åstadkommes i Sverige med hjälp av högskoleförordningens allmänna och individuella studieplaner, vars strikthet förefaller tillhöra minoriteten i Europa. Struktureringen gynnas också av trygga villkor för doktoranderna, men långt ifrån alla länder praktiserar doktorandanställning i så stor omfattning som i Sverige (där mer 60 % av doktoranderna studiefinansieras genom doktorandanställning; se Universitetskanslersämbetets årsrapport 2015, sidan 63). Istället kan studiefinansieringen i andra europeiska länder löpa på lösa boliner, såsom genom lån eller ofördelaktiga stipendier. Då förstår ni också att ECTS inte överallt i Europa ses som relevant på forskarnivån och att den tredje cykelns deskriptorer inom European Qualifications Framework (som omsatts i högskoleförordningens examensordning) är ganska fjärran för många.

Men även om den svenska forskarutbildningen i många fall kan ses som en föregångare, så inkorporerar Taking Salzburg Forward tre nya så kallade ”utmaningar” i sina rekommendationer (research integrity, digital challenge and global vision) som därmed pekar på behovet av att hålla forskarutbildningen dynamisk. God sed i forskning rör i högsta grad doktorandens avhandlingsdel, liksom att på olika sätt tillgängliggöra avhandlingens forskningsresultat öppet. En internationell rekrytering och arbetsmarknad ställer även nya krav på forskarutbildningens antagningssystem och karriärplanering. Varje lärosäte som arrangerar forskarutbildning måste därför vara förändringsbenäget.

Saker och ting rör sig därför även på hemmaplan. Det finns arbetsgrupp inom Forskarutbildningsutskottet som arbetar med att ta fram en ny policy för utbildningen på forskarnivå vid Malmö högskola som ska vägleda det framtida synsättet på Malmö högskolas forskarutbildning (se minnesanteckningar från Forskningsberedningens möte, § 5). Med tanke på vardande universitetsstatus och att tre av femton forskarutbildningsämnen (datavetenskap, historia och historiedidaktik samt pedagogik) ska ingå i Universitetskanslersämbetets första omgång av utvärderingar, blir resultatet av gruppens arbete en viktig grund för Malmö högskolas kommande kvalitetsarbete inom forskarutbildning.

Universitetsyra

För första gången på tjugo år har regeringen äntligen öppnat för nya universitet i Sverige! En välkommen satsning, inte minst för Skåne men också för Malmö högskola som under lång tid har stått främst i kön för att bli universitet. Egentligen hade Malmö högskola redan vid bildandet 1998 ambitionen att bli universitet, vilket bland annat universitetsansökan 2002 visade, men möjligheten för en högskola att bli universitet försvann i praktiken redan tidigare än så. Därefter har regeringar från båda blocken hållit dörren till nya universitet stängd. Ända tills i förra veckan. Det skulle således till en ny regering för att den politiska uppbackning som Malmö högskola har haft från Malmö stad och Region Skåne slutligen skulle få genomslag.

Malmö högskolas väg till universitet har varit lite krokigare jämfört med uppkomsten av de fyra nya universiteten: Karlstads universitet, Örebro universitet, Mittuniversitetet och Växjö universitet (numera Linnéuniversitetet efter sammanslagningen med Högskolan i Kalmar). Malmös före detta kommunalråd Ilmar Reepalu (S), som varit engagerad i universitetsfrågan, räknar i en intervju i samband med regeringens tillkännagivande den 16 juni upp de främsta motståndarna till att Malmö högskola (och andra högskolor, för den delen) skulle bli universitet: ministrarna Thomas Östros (S), Leif Pagrotsky (S), Lars Leijonborg (FP) och Jan Björklund (L).

Reepalu nämner även Lunds universitets rektor Boel Flodgren (1992–2002) och Peter Honeth, förvaltningschef vid Lunds universitet när Malmö högskolas bildades – och sedermera statssekreterare för flera borgerliga ministrar fram tills regeringsskiftet 2014 – eftersom dessa lundensare ansåg att ett Campus Malmö vid Lunds universitet skulle vara mer befogat än en egen högskola. Men mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. Lunds universitets förre rektor, Per Eriksson, sa i sitt tal när Malmö högskola femtonårsjubilerade att verksamheten vid Malmö högskola inte skulle haft samma utvecklingsmöjligheter inom Lunds universitet. Och Torbjörn von Schantz, nuvarande rektor vid Lunds universitet, kommenterar nu när Malmö högskola ska uppgraderas att ett kombinerat lärosäte inte är aktuellt eftersom det hade blivit för stort. Det kan således vara en bra idé att ha lärosäten i regionen med olika inriktningar och arbetssätt som kompletterar varandra.

Universitetsstatus till Malmö högskola innebär, som vi vet, större frihet att själv bestämma över forskarutbildningens utformning men rimligtvis också att forskningsanslaget får ett rejält – och välbehövligt – tillskott under de närmaste åren så att en bättre balans uppstår mellan utbildning och forskning. Storleken på förstärkningen kommer att visa sig – om inte förr så i höstens budgetproposition.

Regeringens ambition är att kunna ge Malmö högskola universitetsstatus från och med januari 2018. Men gratisluncher är sällsynta. Så exakt vad som menas med att Malmö högskola nu uppmanas att lämna in en ”fördjupad framställan” om att få erhålla universitetsstatus till regeringen återstår därför att få klarhet i. I debattartikeln som publicerades i samband med tillkännagivandet, nämns att regeringen inför beslutet bland annat har tagit fasta på Malmö högskolas budgetunderlag 2017–2019 där det står att ”Malmö högskola anser att det är angeläget att regeringen gör det möjligt för lärosäten att ansöka om universitetsstatus efter prövning mot fastställda kriterier och att Malmö högskola därmed ges möjlighet att erhålla universitetsstatus.” Ifall det blir aktuellt att pröva det efterfrågade fördjupade underlaget, finns här förslag på uppdaterade universitetskriterier som togs fram inför Helene Hellmark Knutssons (S) besök vid Malmö högskola 2015.

Vetenskapsrådets förslag till nytt bibliometriskt index som underlag till fördelning av forskningsresurser 2017 – ett steg framåt, två steg bakåt

Eftersom Vetenskapsrådet (VR) sedan 2009 tydligen inte har varit tillräckligt motiverat att utveckla kvalitetsindikatorn vetenskaplig produktion och citeringar för egen maskin, har VR på uppdrag med fem veckors varsel från regeringen lagt ett förslag till ny beräkningsformel för det bibliometriskta indexet (som lämnades in med deras sedan tidigare kända brasklapp att den bästa användningen av bibliometri i samband med fördelning av resurser är som komplement till peer review).

Den stora skillnaden jämfört med den befintliga modellen är bara topp 10 % citeringar räknas. Ändringen är vällovlig, inte minst med tanke på att den befintliga beräkningen kan ge alldeles för stora effekter även för stora lärosäten när enskilda mycket välciterade artiklar fasas ut från citeringsfönstret.

En annan avsevärd skillnad är att de 34 områdesnormalerna, som byggde på tidskriftsindelningen i Web of Science, byts ut i ett svep till nio ämnesområden − också de knutna till tidskriftsklassificeringen i Web of Science − som tilldelas de konkurrensutsatta medlen i proportion till andelen FoU-intäkter som dessa områden har enligt Statistiska centralbyråns två senaste tillgängliga omgångar med ekonomistatistik. (Se tabell nedan.) Anledningar till denna förändring är problem med att entydigt koppla samman forskare med publikationer i Web of Science och att VR anser att de beräkningsalgoritmer som ligger till grund för att skatta den vetenskapliga normalproduktionen med Waring-metoden är alltför skakiga.

I den justerade modellen tilldelas varje lärosäte ämnespoäng i proportion till hur mycket som lärosätet bidrar till landets universitets och högskolors topp 10 % citeringar inom detta ämnesområde. Lärosätets nya bibliometriska index är dessa ämnespoäng summerade över alla ämnesområdena (se räkneexempel i Tabell 3 på sidan 9 i förslaget).

Ämnesområdenas storlek skiljer sig markant åt; från 1,5 % (matematik) till 33,1 % (medicin och hälsa) och det är befogat att ställa frågan om inte indelningen kunde göras mer finfördelad. Det finns sannolikt skillnader i citeringsgrad inom de stora fälten medicin och hälsa samt teknik där trots allt goda citeringsresultat riskerar att diskvalificeras i den hårda TOP10-konkurrensen. För kan verkligen publiceringsklasserna ”Dentistry”, ”Oral Surgery & Medicine”, ”Nursing” och ”Health Care Sciences & Services” konkurrera på lika villkor med ”Cell Biology”, ”Neurosciences” och ”Cardiac and Cardiovascular systems”? VR kunde därför lagt ner extra ansträngning på att tentativt finfördela de stora ämnesområdena medicin och hälsa samt teknik och redovisat denna ansträngning, även om det inte låter sig göras lätt på så kort tid som tycks ha stått till förfogande. (Åtminstone odontologi kan förefalla vara lätt att isolera.) Språnget från 34 till 9 områden som indelningsgrund för publikationerna blir som sagt markant.

Ett annat alternativ som också borde testats och redovisats i deras PM är variera omfånget på det som anses som högt citerade artiklar till att inkludera hela övre kvartilen (TOP25), bland annat för att få ett större och därmed statistiskt säkrare underlag för landets mindre enheter. Som det ser nu kan enstaka TOP10-publikationer ge ett stort utslag i det nya bibliometriska indexet. I förslaget till fördelning 2017 har så många som elva högskolor mindre än 20 högt citerade artiklar och en enstaka artikel bidrar mellan 5 % och 16 % till indikatorutfallet. Slumpen kan få en stor inverkan på om dessa fåtal publikationer råka falla under eller passera över tioprocents-strecket. VR:s förslag löser därmed inte problematiken att enskilda publikationer riskerar att få stort genomslag – en osäkerhet som främst drabbar högskolelandskapets mindre enheter.

Till de mindre förändringarna som föreslås att ”Letter” stryks som dokumenttyp, att fraktionering sker per författare (istället för som tidigare på adress) och att universitetssjukhusens vetenskapliga produktion inkluderas i det lärosäte till vilket det är knutet.

Fördelning enligt det nya förslaget

VR har med dessa justeringar i modellen lämnat in ett alternativt fördelningsunderlag inför budgetpropositionen för 2017. (Se Excel-arket i högermarginal på deras hemsida: ”Fördelningsunderlag enligt justerad modell”.)

Naturligtvis finns det vinnare och förlorare med förslagets sätt att räkna jämfört med hur utfallet skulle se ut om den befintliga modellen används. Till de största vinnarna hör Chalmers tekniska högskola, Sveriges lantbruksuniversitet och Karolinska institutet. Och till de lärosäten som förlorar mest om förslaget skulle genomföras hör Södertörns högskola, Malmö högskola och Karlstads universitet men även Stockholms universitet.

Underlaget är för Malmö högskolas del som sagt inte trevlig läsning, för trots att det bara är åtta lärosäten som har en högre andel TOP10-artiklar, förlorar Malmö högskola bibliometriska marknadsandelar på VR:s nya sätt att räkna (det blev inte så illa som modelleringen i förslaget, se tabell 4 på sidan 11, men nästan). Malmö högskolas marknadsandelar skulle därigenom minska från 1,11 % (2016) till 0,79 % när två decimaler är med, vilket vore en rejäl minskning. Underlaget visar att Malmö högskola har 45 TOP10 artiklar (av landets 5 991); se tabell nedan för dessa artiklars fördelning mellan ämnesområden. Tyvärr kan vi enbart gissa oss till vilka artiklarna är eftersom VR inte lämnar ut mer information än vad de har på sin hemsida, vilket är synd för det skulle vara intressant att analysera TOP10-materialet. Och det är möjligt att ökad transparens också skulle öka tilltron till metodiken.

Tabell vars andra rad visar den procentuella fördelningen mellan ämnesområdena i VR:s nya bibliometri som bygger på SCB:s statistik över forskningsintäkter samt, på den tredje raden, det antal högt citerade (TOP10) artiklar (2011−2015) som Malmö högskola har inom respektive ämnesområde.

Biologi Fysik Geovetenskap Huma-niora Kemi Mate-matik Medicin & Hälsa Sam-hälls-veten-skap Teknik
11,4 % 5,4 % 2,6 % 6,2 % 4,0 % 1,5 % 33,1 % 14,4 % 21,4 %
0 1 0 5 2 0 27 5 5

Fördelning enligt hittillsvarande sätt att räkna

VR har också räknat ut fördelningen enligt gängse metoden (Se Excel-arket i högermarginal på deras hemsida: ”Fördelningsunderlag för 2017”.)

Med detta sätt att räkna kommer Malmö högskolas marknadsandelar istället att öka från 1,11 % (2016) till 1,23 % (2017) när två decimaler är med. De enskilda publikationsklasser som bidrar mest till Malmö högskolas bibliometriska index är: ”Dentistry” (141); ”Humanities” (86); ”Education” (80): Social Science (78); Computer Science (66) och ”Health” (50).

Prognostiserade ekonomiska effekter

Med tanke på att insatsen som denna kvalitetsindikator har i den nationella ”tombolan” var nästan 1,3 miljarder kronor 2016 (för Malmö högskolas del var insatsen 14,9 miljoner kronor) betyder det att skillnaden mellan de två beräkningssätten (0,79 % minus 1,23 % = – 0,44 %) gör att Malmö högskola uppskattningsvis kommer att få nästan 5,5 miljoner kronor mindre i forskningsanslag 2017 om det nya beräkningssättet appliceras jämfört med om det befintliga används. Med tanke på att Malmö högskolas forskningsanslag bara är 137 miljoner kronor (2016) vore det ett rejält avbräck. Allt annat lika, kommer den justerade modellen således att betyda en avsevärd anslagsminskning jämfört med 2016 om förslaget genomförs, medan befintlig modell innebär att Malmö högskola fortsätter att ta bibliometriska marknadsandelar som arbetar i en positiv riktning och en fortsatt ökning av den indikatordrivna delen av forskningsanslaget.

Eftersom 2015 inte var ett bra år för Malmö högskolas andra kvalitetsindikator, externa medel, kommer sannolikt dessa marknadsandelar knappast att höjas.

Avslutande kommentar

Vetenskapsrådets justerade modell verkar inte vara helt genomarbetad eller förankrad. De problem med enstaka publikationer som den justerade modellen skulle lösa dyker istället upp på andra ställen. Det hade därför varit på sin plats att ett alternativ med en mer finfördelad indelning av vissa ämnesområden hade redovisats (alternativt att överge idén att använda FoU-intäkter som indelningsgrund) samt att TOP25 hade testats och redovisats. Ett införande bör avvakta en sådan redovisning.

Och förankringen: Nu återstår det att se om utbildningsdepartementet bestämmer sig för en remisshantering. Hinns en remissrunda överhuvudtaget med innan budgetpropositionen?

Men regeringen har ju satt kvalitetsfördelningen ur spel tidigare (senast till högskolornas och de nya universitetens fördel). Vi får se om något liknande sker även 2017, för allt pekar på att indikatorerna, i en eller annan form, kommer att användas vid resursfördelningen av forskningsanslaget mellan landets lärosäten till dess att ett annat system implementeras. Höstens forskningspolitiska proposition innehåller säkert ett och annat om den saken.