Forskningsåret 2015 vid Malmö högskola: status quo

Efter en serie av år med en mycket stark utveckling av forskningen vid Malmö högskola markerar 2015 en ställvis avmattning i denna positiva utveckling. För att visa detta kan vi använda följande variabler för att beskriva omfattningen av forskning och forskarutbildning vid Malmö högskola och jämföra den med tidigare år: 1.) internationella artiklar, 2.) forskarutbildningen, 3.) antal professorer samt 4.) ekonomiska intäkter.

Internationella artiklar

Antalet internationella artiklar fortsätter att öka markant: 454 (2015) jämfört med 397 (2014). Men här bör vi vara medvetna om eftersläpningseffekten eftersom den insats (ansökning om externa medel, genomförande av studien) som gjordes för de forskningsresultat som publicerades 2015 kan ligga ett eller flera år tillbaks i tiden − också med tanke på att tiden för granskning och redaktionellt arbete kan vara betydande.

Ett lärosätes bibliometriska index indikerar omfånget av det vetenskapliga genomslaget (citeringar) för de av lärosätets publikationer som listas i Web of Science. Indexet räknas sedan 2009 ut av Vetenskapsrådet inför varje budgetproposition. Figuren nedan visar den synnerligen goda utvecklingen vid Malmö högskola i förhållande till den generella utvecklingen vid landets lärosäten. Ökningen mellan de två senaste åren är emellertid mindre än tidigare. Eftersom underlaget bygger på ett fyraårigt citeringsfönster krävs att nya citeringar ständigt fylls på för att kompensera de citeringar som succesivt kommer att falla utanför mätintervallet. Förutnämnda eftersläpningseffekt gäller även det bibliometriska indexet.

Blogg_figur_bibliometri

Forskarutbildningen

Under den senaste femårsperioden har Malmö högskola haft ett svagt ökande antal aktiva doktorander; från 207 år 2011 till 223 år 2015. Det är framförallt Fakulteten för kultur och samhälle samt Odontologiska fakulteten som står för denna ökning. Som underlag till den interna resursfördelningen för 2017 kommer innan sommaren siffror på helårsekvivalenter − som kan vara en bättre beskrivande variabel.

Antalet examina i utbildning på forskarnivå har inte förändrats mycket de senaste åren och balanserar ännu inte den antagning som sker till forskarutbildningen (genomsnittet är 37 antagna för åren 2013−2015).

2011

2012 2013 2014

2015

Aktiva doktorander

207

215 218 221

223

Forskarexamina:
doktors-

30

15 15 21

21

licentiat-

15

10 1 11

7

 

Professorer

Antalet årsarbeten som professorer står för minskade från 83 (2014) till 77 (2015) och är nu på ungefär samma nivå som 2013. Det har därmed uppstått en negativ balans mellan pensioneringar och befordringar/rekrytering och att behålla professorer bland personalen. Andelen professorer av undervisande och forskande personal är en bra bit under snittet för Sveriges lärosäten (se: Universitetskanslersämbetets nyckeltalstabell).

Intäkter

Malmö högskolas totala forskningsintäkter minskade med 18 miljoner kronor jämfört med 2014, från 274 miljoner kronor till 256 miljoner kronor. Se figur nedan för utvecklingen av intäkter (miljoner kronor) de senaste fem åren. Intäkterna av basanslaget ökade visserligen med tio miljoner kronor men intäkter från externa medel (bidrags- och uppdragsforskning) minskade med 28 miljoner kronor, varav bidragsintäkter minus 20 miljoner kronor och intäkter från uppdragsforskning minus 8 miljoner kronor. De minskade bidragsintäkterna beror på minskad beviljning av ansökningar om externa medel men påverkas också av avvecklingen av centrumbildningen Medea som avräknats med ett stort underskott.

Blogg_figur_intäkter

Konklusion

Visserligen signalerar uppgången i publikationer och bibliometriskt index framgång, men ursprunget till dessa framgångar kan ligga flera år tillbaka i tiden. Det tar ju en viss tid innan ekonomiska resurser omsätts i publicerbara forskningsresultat. Därför är forskningsintäkterna ett viktigt prognosinstrument. Bilden av framtiden som ges av intäkterna är kluven. Å ena sidan ökar basanslaget som kan möjliggöra långsiktiga satsningar inom den fria forskningen med det basanslag som är kvar efter det att externa projekt som inte är fullkostnadsfinansierade från finansiären har medfinansierats. Å andra sidan minskar intäkterna från externa medel, vilket pekar på en krympande forskningsverksamhet som det utbildningstunga Malmö högskola inte är betjänt av. Till saken hör också en nödvändig avbetalning av ett relativt stort negativt myndighetskapital inom forskning som kan minska handlingsfriheten inom en överskådlig framtid och att pengar inte läggs på hög eftersom oförbrukade bidrag minskar.

Kontentan borde dels vara att ytterligare öka ansträngningarna och träffsäkerheten i jakten på externa medel och dels att använda basanslaget till sådan verksamhet som ger avkastning i form av högkvalitativ forskning som i sin tur därmed ger bra förutsättningar för att etablera samverkan med omgivande samhälle och öka standarden inom den högre utbildningen. Samtidigt är bra forskning förtroendeskapande visavi forskningsfinansiärer.

Exemplet Nederländerna – en framstående forskningsnation; frågan om att dämpa publiceringsstress

I förra bloggen (23 februari 2016) reflekterade jag över basanslagens roll i kunskapsöversikten om system för forskningsfinansiering och kvalitet som Expertgruppen för kvalitetsfrågor inom Sveriges universitets- och högskolors förbund publicerade nyligen (hittas på denna hemsida). I översikten finns också rekommendationer till regeringen inför kommande forskningspolitiska proposition. Nederländerna får stort utrymme i rapportens internationella utblick. Den forskningspolitiska styrningen i Nederländerna sker med hjälp av en fyraårig strategisk plan som är knuten till en övergripande vision. Planen har ett begränsat antal mål och till dessa kopplade åtgärder. Av särskilt intresse är att forskningsresurser inte är anhängiga prestationer samt följande åtgärd som kopplas till det tredje målet.

Ambition 3: The Dutch science is a breeding ground for talent.

The government wants talent in science even more have come into its own. This leads to a number of actions: 

  • To reduce the pressure to publish (and acquire funding − som diskuterades I förra bloggen).

I Nederländerna finns alltså en syn som nästan är motsatsen till klyschan ”publish or perish” − och devisen ”hungriga vargar jagar bäst” beträffande externa medel. Forskarna vid de nederländska lärosätena ska således varken känna sig tvingade att publicera till varje pris eller vara alltför beroende av externa medel. Istället ska forskningsresultatens kvalitet vara ledstjärna. Kvalitet före kvantitet. Tankefiguren skulle kunna sammanfattas så här: hög kvalitet i forskning trivs bäst i en akademisk miljö präglad av arbetsro och långsiktighet.

Publiceringsstress, å andra sidan, kan hänga samman med för lite fasta ekonomiska resurser i forskningssystemet så till vida att publikationer kanske tvingas fram i försök att genom en bra ”track record” i CV:et öka chanserna att få nästa projekt externfinansierat. Andemeningen i den nederländska strategiska planen tampas lite varstans också med karriär- och meriteringssystemets övervärdering av en lång lista med vetenskapliga publikationer − en global företeelse, verkar det som.

Hur undviks då publiceringsstress och kan forskningssystemet locka fram en kärnfull vetenskaplig produktion? Vi vet att antalet vetenskapliga publikationer ökar i rask takt samtidigt som en del av dessa förblir ociterade även flera år efter publicering – en klassisk fråga om kvalitet versus kvantitet. Frågan är om Expertgruppens förslag till Regeringen att utreda om belöning av publikationsprestationer enligt norsk/dansk modell skulle vara saliggörande i det här fallet. Tänk om rekommendationen är ett uttryck för en övertro på sådana modellers styrningsförmåga på nationell nivå? Det finns anledning till att undersöka senare års utveckling av vetenskaplig produktion och citeringar i Sverige och i våra skandinaviska grannländer.

I den norsk/danska modellen belönas enbart antalet publikationer (inte citeringar). Beroende på hur statusfylld en publikationskanal anses vara – det är forskarsamhället som bestämmer nivåindelningen – får olika kanaler olika tyngd, liksom publikationsformen (artikel, monografi, bokkapitel). Det ligger nära till hands att kritisera tillvägagångssättet med en sådan subjektiv nivåindelning av publikationskanaler och -former. Och det är samtidigt bekvämt för de specialister som står för nivåindelningen av artiklar att väga in en tidskrifts Journal Impact Factor (JIF) för att få in någon sorts objektivitet i sammanhanget. Men vi får komma ihåg att JIF berättar enbart hur ofta en publikation i just den tidskriften är citerad i genomsnitt de senaste åren och säger därför inget om de enskilda publikationernas citeringar. The San Francisco Declaration on Research Assessment har av den anledningen avrått från användning av JIF vid mätning av såväl enskilda forskares meriter och forskningens genomslag i större sammanhang.

Erfarenheterna från Norge och Danmark visar att modellerna knappast förbättrat genomslaget i forskning. Norska ”tellekantsystemet” har visserligen inneburit en rejäl ökning av antalet publikationer men, som också konstateras i en utvärdering: “… it is less surprising that the indicator seems to have affected scale rather than impact. If the intention was to encourage publications of the highest possible quality, the design of the Indicator and its reward mechanisms would probably have been different.” Utvärdering av den danska modellen talar samma språk: Verken i Norge eller Danmark har indikatoren hatt innvirkning på siteringshyppighet. Danmark er blant verdens mest siterte land, mens Norge har en stabil siteringshyppighet på et lavere nivå.”

I den svenska modellen belönas som bekant citeringar i Web of Science. Vetenskapsrådet konstaterar i Forskningens framtid! förvisso en något ökad citeringsgrad för svenska publikationer men också att antalet publikationer har ökat som en effekt av ”bland annat införandet av resursfördelningsmodellen 2009, vilken har gett tydliga incitament för lärosätena att maximera antalet publikationer till lärosätet.” Även den svenska modellen verkar således ha drivit på den vetenskapliga produktionen men utan att genomslaget ökat nämnvärt i någon generell utsträckning. Hur som helst verkar det inte vara någon större skillnad mellan den svenska och norska modellens beskrivning av vetenskaplig produktion på lärosätesnivå (Sandström och Sandström, 2008). Skillnaden ligger istället i att citeringar ger ett tydligt och svårmanipulerbart kvalitetsincitament. Men det är, som sagt, osäkert om den avsedda effekten har åstadkommits i Sverige som helhet. Det utesluter inte att enskilda lärosäten kan påverkas positivt. Malmö högskola, som använder den svenska modellen i den interna resursfördelningen av forskningsanslaget, har ökat såväl sin samlade produktion och citeringsgrad. Från att ha varit under världsgenomsnittet under de första åren då modellen var verksam har nu Malmö högskola en citeringsgrad på 1,06 i Vetenskapsrådets fördelningsunderlag 2016 (det vill säga en bit över världsgenomsnittet).

Med dessa tre skandinaviska erfarenheter kan man fråga sig om det finns en övertro på att det är möjligt att genom olika former av incitamentsstrukturer dirigera fram en förbättring av ett lands vetenskapliga position i världen? Nederländerna har som sagt en mer avslappnad och icke-kontrollerande hållning i denna fråga. Visserligen redovisas antalet publikationer i det nederländska Standard Evalution Protocol men där ska det också anges vilka fem publikationer som anses vara de mest framstående. Varken den vetenskapliga produktionen eller genomslaget i from av citeringar påverkar som sagt fördelningen av forskningsmedel mellan de nederländska lärosätena. Och, som också konstaterades i förra bloggen, verkar det gå bra för Nederländerna ändå − vilket det höga genomslaget för det landets vetenskapliga produktion visar.