FOKUS − i otakt med tiden

Vetenskapsrådet (VR) fick i mars 2013 uppdrag av den förra (borgerliga) regeringen att föreslå en modell för resursfördelning till universitet och högskolor som innefattar sakkunnig granskning av kvalitet och relevans. Förslaget, FOKUS, publicerades i slutet av 2014. Regeringskansliet skickade rapporten på remiss i oktober 2015 och remissinstanserna svarade i januari 2016.

I Malmö högskolas yttrande avråds regeringen att införa FOKUS. Vi är inte ensamma om den uppfattningen. Faktum är att motståndet bland landets lärosäten är ganska kompakt (se till exempel svaren från Mittuniversitetet, Umeå universitet och Uppsala universitet). Andra organisationer, som Sveriges universitetslärarförbund och Universitetskanslersämbetet (UKÄ), vill inte heller ha FOKUS − men denna opinionsgrupp är inte riktigt lika homogen i frågan som lärosätena.

Kardinalfelet med FOKUS är att VR inte i tillräcklig grad har hörsammat lärosätenas autonomi i kvalitetsfrågor, till skillnad från UKÄ som i det nationella ramverket tydliggjorde lärosätenas kvalitetsansvar för högre utbildning. Men så var UKÄ:s förslag också framtaget i dialog med sektorn. Det är möjligt att VR hade samma ambition, men SUHF:s referensgrupp kastade in handduken i förtid när delaktigheten aldrig infann sig, vilket får den misstänksamme att undra om förslaget var ett beställningsjobb från den förra regeringen.

Malmö högskola och de andra remissinstanserna har en hel del andra kritiska synpunkter som bland annat rör Sveriges otydliga utvärderingslandskap; att det finns olika synsätt och granskningsmyndigheter för utbildning, forskning och samverkan. Många lärosäten har dessutom redan genomlyst sin forskningsverksamhet med hjälp av externa bedömarpaneler som granskar utvärderingsenheter som definieras av lärosätet i fråga. Utvärderingsresultatet har därmed större möjlighet att omsättas i lärosätets kvalitetsutveckling än det resultat som FOKUS-förslagets disciplinära indelning av forskningsverksamheten skulle ge – ett resultat tillika erhållet genom dubbelarbete. Olämpligheten att särskilja forskning och utbildning i utvärderingssamanhang har också påtalats eftersom FOKUS motverkar integrerad verksamhet.

Yttrandena innehöll mycket kritik, men inte alltid uppbygglig sådan. Enligt remissen skulle svaren innehålla synpunkter på hur andra system och processer som mäter lärosätens samverkan kan samordnas med FOKUS eller dagens resurssystem. Malmö högskola ställde sig positiv till att inkludera forskningssamverkan enligt förslaget, men på så sätt att regeringen avsätter en bestämd summa pengar att fördela enligt det betyg som ett lärosäte erhåller för sitt samlade forskningsgenomslag utanför akademin. Malmö högskola anser också att nuvarande resursfördelningssystem innehåller en god portion sakkunnig granskning som är mer svårmanipulerad, och därmed bättre, än det som VR föreslår. Dagens bibliometri-indikator behöver emellertid uppdateras. Precis som i inspelet till den forskningspolitiska propositionen, föreslår Malmö högskola i sitt yttrande angående FOKUS att nuvarande indikatormodell också behöver utvidgas och i framtiden även ta hänsyn till den högre utbildningens forskningsanknytning (utbildningsvolym) samt en effektivitetsbelöning (produktion och kvalitet) relativt det basanslag som ett lärosäte har.

Nu får vi se hur regeringen väger samman alla dessa yttranden – som trots allt pekar i en viss bestämd riktning. Kommande forskningspolitiska proposition (förväntad hösten 2016) ska ju innehålla ett ställningstagande till hur resursfördelningen av anslaget för forskning och forskarutbildning ska se ut i framtiden.

Kvalitet och kvantitet nödvändiga – men inte tillräckliga – för att bli universitet

Tack vare att tog det lite längre tid för Mitthögskolan än för de tre andra nya universiteten att bli uppgraderad, dröjde det ända till 2005 innan Mittuniversitet bildades. Sedan dess har inga ytterligare universitet inrättats i Sverige. Svensk forskningspolitik lade i princip locket på i denna fråga redan innan millenniumskiftet när de nya universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro invigdes i universitetskretsen. Efterföljande borgerliga regering fortsatte i samma spår men mildrade skillnaden mellan universitet och högskolor genom att införa ordningen att högskolor kan ansöka om examenstillstånd för områden på forskarnivå. I övrigt har utvecklingen under 2000-talet inneburit en generell expansion av utbildning och forskning inom högskolesektorn − mer uttalad vid vissa lärosäten än andra − som arbetar i en riktning som betyder att Sverige behöver ytterligare universitet. I så fall ligger Malmö högskola bra till. Malmö högskola är en av de högskolor som har utvecklats bäst. Till exempel är Malmö högskolas externa medel för forskning större än de vid de nya universiteten (se figur). Och av de nya universiteten är enbart Linnéuniversitetets utbildningsvolym större än Malmö högskolas. (Men så är ju också Linnéuniversitetet = Växjö universitet + Högskolan i Kalmar.) I vilket fall som helst, är det inte lätt att med hjälp av robusta mätetal som dessa veta var gränsen mellan universitet och högskolor ska dras.Blogg_figur_uni

Ändå finns väsensskillnad mellan dessa två kategorier av lärosäten. Universiteten har ett betydligt större basanslag för forskning och behöver inte ansöka hos Universitetskanslersämbetet om examenstillstånd i forskarutbildning. Båda dessa kännetecken är eftersträvansvärda för en högskola som genom att bli universitet då kan öka sin autonomi genom att få mer pengar till fri forskning samt bestämma själv över samtliga tre utbildningsnivåer. I Malmö högskolas fall behöver basanslaget för forskning stärkas med cirka 100 miljoner kronor för att bli i paritet med de nya universitetens. Men som det ser ut nu, finns inte en tydlig färdväg från högskola till universitet. Möjligheten att avancera i systemet är obefintlig utan politisk vilja att öppna upp för etableringen av nya universitet i Sverige. Nya universitet skulle kunna bidra till att stärka och profilera landets forskning inom högskolesektorn.

I ljuset av detta är det inte märkligt att Malmö högskolas i sitt inspel till kommande forskningspolitiska proposition (sidorna 6−7) föreslår att det återigen ska bli möjligt för en högskola att bli universitet. En eller annan form av kvalitetsgranskning blir väl ofrånkomlig om denna procedur skulle återinföras. Vi får se hur regeringen ställer sig till detta förslag som då skulle kunna innebära en mer dynamisk syn på högskolelandskapet än tidigare regeringars konservativa, rigida och svårmotiverade indelning mellan högskolor och universitet. Where there is a will, there is a way, som det heter. En bit på vägen dit skulle kunna vara att uppdatera de kriterier på universitet som angavs i budgetpropositionen för 1997, till exempel enligt:

Universitetskriterier enligt PROP. 1996/97:1 Förslag till nya universitetskriterier
Det statliga lärosäte Det statliga lärosäte
1. som har en grundutbildning och forskning som är väl etablerad och av god vetenskaplig kvalitet, 1. som har utbildning på grundnivå och avancerad nivå som är väl etablerad, av tillräcklig omfattning och av god vetenskaplig kvalitet,
2. som har en tillräcklig omfattning av grundutbildningen och utbildning inom ett antal ämnesområden, 2. som har en tillräcklig omfattning av utbildning på forskarnivå av god vetenskaplig kvalitet inom ett antal områden,
3. som har en tillräcklig omfattning av forsknings­verksamheten och forskning inom ett antal ämnesområden, 3. som har en tillräcklig omfattning av forskningsverksamheten och forskning inom ett antal områden som knyter an till utbildningen på alla tre nivåer,
4. som har goda infrastrukturella förutsättningar (bibliotek m.m.) för att bedriva grundutbildning och forskning, 4. som har goda infrastrukturella förutsättningar (bibliotek m.m.) för att bedriva utbildning och forskning,
5. som har goda internationella kontakter inom grundutbildning och forskning, 5. som har goda och omfattande internationella kontakter inom utbildning och forskning,
6. och som uppfyller kraven för att självständigt inrätta professurer och att utfärda doktorsexamen, 6. och som har god och omfattande samverkan med det omgivande samhället inom utbildning och forskning,
skall kunna benämnas universitet. skall kunna benämnas universitet.