De två ”kulturerna” uppochner

C. P. Snow gjorde begreppet ”de två kulturerna” känt i sin The Rede Lecture 1959: Å ena sidan scientists (ungefär naturvetare) och å andra sidan literary intellectuals. En sådan principiell indelning har ännu aktualitet och det kan därför finnas anledning att kontemplera över vissa av hans aspekter, även om det är över 50 år sedan som hans framställning debatterades flitigast.

Som både författare och fysiker, hade Snow ett ben i varje kultur och kunde därigenom konstatera brist på förståelse i båda lägren för den andra kulturen. I slutet av 1950-talet hade literary intellectuals (däribland humanvetare inom akademin) i Storbritannien i stort sett ensamrätt på att vistas i det intellektuella finrummet. Även om de inte hade ett direkt politiskt inflytande, utövade de indirekt makt bland annat genom att delge sin misstro mot den tekniska utvecklingen, som Snow påpekade, trots allt byggde upp välståndet i stora delar av västvärlden. Det märks också att Snow är avogt inställd till att samhällsbärarna på den tiden till stor del var skolade vid prestige-institutionerna vid vilka DNA-spiralens betydelse hade små chanser att mäta sig med antikens Grekland. Men Snow nämner att naturvetare och tekniker också hade för lite förståelse för den litterära scenen.

Detta kulturella gap ville Snow överbrygga. Främst genom att skjuta upp specialiseringen i all utbildning så att nästa generation inte skulle erfara samma polarisering. För först när kulturerna samarbetar kan hela kapaciteten i samhället utnyttjas på ett bra sätt för att ta itu med de problem som existerar i världen. Mobiliseringen i fråga om att jämna ut skillnader mellan rika och fattiga länder engagerade Snow särskilt och så pass mycket att han ångrade att han inte kallade – som han tänkte först – sin föreläsning The Rich and the Poor istället för The Two Cultures för att därigenom understryka vad han egentligen åsyftade. Hans hoppfulla profetia angående utjämningen i välstånd väntar fortfarande på att besannas: ”This disparity between the rich and the poor has been noticed. … Whatever else in the world we know survives to the year 2000, that won´t.”

Mycket av resonemanget kring de skilda kulturerna känns fortfarande igen. Men gapet verkar väl börja ha slutits genom allt fler- och tvärvetenskapliga samarbeten över kulturgränserna – där mittfältet (samhällsvetenskapen som Snow glömde) också spelar en viktig roll – även om forskningssamarbete uppenbarligen inte ensamt kan stå för lösningen till den numera kallade Nord-sydkonflikten. Samtidigt har humanvetarnas dåvarande relativt starka ställning bytts ut till en underdog-position i utbildnings- och forskningspolitiska sammanhang. Humanvetare måste på ett helt annat sätt än tidigare motivera sin tillvaro i ett system som alltför enögt eftersträvar en förbättring av materiellt välstånd.

Föreläsningen finns i Canto Classics (Cambridge University Press, 1993) med förord av Cambridge-professorn Stefan Collini samt en retrospektiv betraktelse av Snow själv från 1963. Fortfarande läsvärd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *