Excellent forskarutbildning, hur då?

Forskarutbildningsnätverket Syd och Centre for Educational Development vid Lunds universitet samarrangerade ett debattseminarium den 18 september med titeln: Excellent forskarutbildning: en excellent idé? I panelen fanns Mats Benner, Lennart Olsson och Helena Sandberg från Lunds universitet och Ingeborg van der Ploeg från Karolinska institutet. De började med att problematisera betydelsen och användbarheten av ”excellens”. Alla fyra var emellertid överens om att forskarutbildningen skulle hålla åtminstone en “utmärkt” kvalitet.

Som en av framgångsfaktorerna i det avseendet nämndes en tydlig infrastruktur för hela utbildningsprocessen, från rekrytering till examen. En ordning och reda beträffande det som högskoleförordning och lokala regelverk föreskriver med andra ord. Att göra sig vinn om att göra en transparent och konkurrensutsatt antagning ökar chansen att rekrytera de bäst lämpade doktoranderna. Om de ekonomiska resurserna inte tillåter antagning av flera doktorander varje år, rekommenderades istället en periodiserad antagning för att få till stånd en doktorandgrupp som tillhör samma generation.

Lokala nätverk är betydelsefulla, både sådana doktorander emellan och mellan doktorander och de personer som bör engageras i att bidra till ett bra genomförande av avhandlingsarbetet. Till varje doktorand ska förvisso utses minst två handledare, men inget hindrar att fler formella eller informella handledare stödjer doktoranden. Internationella nätverk ansågs också viktiga för att bädda in doktoranden i en större vetenskaplig kontext. Flera undersökningar visar att det främst är ensamma doktorander som löper störst risk att misslyckas i sina forskarstudier. Nätverk motverkar sådan isolering.

En större koncentration på färdigheter var också önskvärd, för egentligen är det den färdiga doktoranden som är slutresultatet av utbildningen. Vid disputationen testas visserligen avhandlingsarbetets bidrag till kunskapsutveckligen, men också doktorandens förmåga att presentera och diskutera forskning och forskningsresultat. Det finns en del andra färdigheter, förutom expertis inom ett avgränsat område, som doktoranden ofta skaffar sig ”på köpet” under utbildningens gång. Till exempel: samarbetsförmåga, skicklighet att formulera problem och att kunna överblicka, värdera och sovra stora mängder information. Ibland är dessa färdigheter implicita. De behöver då sättas ord på för att kunna kommuniceras. Högskoleförordningens examensmål för utbildning på forskarnivå hjälper till att sätta fokus på hela denna palett av färdigheter som en examinerad ska ha.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *