Excellent forskarutbildning, hur då?

Forskarutbildningsnätverket Syd och Centre for Educational Development vid Lunds universitet samarrangerade ett debattseminarium den 18 september med titeln: Excellent forskarutbildning: en excellent idé? I panelen fanns Mats Benner, Lennart Olsson och Helena Sandberg från Lunds universitet och Ingeborg van der Ploeg från Karolinska institutet. De började med att problematisera betydelsen och användbarheten av ”excellens”. Alla fyra var emellertid överens om att forskarutbildningen skulle hålla åtminstone en ”utmärkt” kvalitet.

Som en av framgångsfaktorerna i det avseendet nämndes en tydlig infrastruktur för hela utbildningsprocessen, från rekrytering till examen. En ordning och reda beträffande det som högskoleförordning och lokala regelverk föreskriver med andra ord. Att göra sig vinn om att göra en transparent och konkurrensutsatt antagning ökar chansen att rekrytera de bäst lämpade doktoranderna. Om de ekonomiska resurserna inte tillåter antagning av flera doktorander varje år, rekommenderades istället en periodiserad antagning för att få till stånd en doktorandgrupp som tillhör samma generation.

Lokala nätverk är betydelsefulla, både sådana doktorander emellan och mellan doktorander och de personer som bör engageras i att bidra till ett bra genomförande av avhandlingsarbetet. Till varje doktorand ska förvisso utses minst två handledare, men inget hindrar att fler formella eller informella handledare stödjer doktoranden. Internationella nätverk ansågs också viktiga för att bädda in doktoranden i en större vetenskaplig kontext. Flera undersökningar visar att det främst är ensamma doktorander som löper störst risk att misslyckas i sina forskarstudier. Nätverk motverkar sådan isolering.

En större koncentration på färdigheter var också önskvärd, för egentligen är det den färdiga doktoranden som är slutresultatet av utbildningen. Vid disputationen testas visserligen avhandlingsarbetets bidrag till kunskapsutveckligen, men också doktorandens förmåga att presentera och diskutera forskning och forskningsresultat. Det finns en del andra färdigheter, förutom expertis inom ett avgränsat område, som doktoranden ofta skaffar sig ”på köpet” under utbildningens gång. Till exempel: samarbetsförmåga, skicklighet att formulera problem och att kunna överblicka, värdera och sovra stora mängder information. Ibland är dessa färdigheter implicita. De behöver då sättas ord på för att kunna kommuniceras. Högskoleförordningens examensmål för utbildning på forskarnivå hjälper till att sätta fokus på hela denna palett av färdigheter som en examinerad ska ha.

Från sju till åtta examenstillstånd på forskarnivå – informationsteknologi

Malmö högskola är på väg att ansöka om sitt åttonde område för examenstillstånd för utbildning på forskarnivå: informationsteknologi (de sju tidigare områdena är: odontologi, biomedicinsk vetenskap, hälsa, vård och välfärd, idrottsvetenskap, utbildningsvetenskap, nya medier, offentligheter och gestaltningsformer samt migration, urbanisering och samhällsomvandling). Ansökan är planerad att inlämnas till Universitetskanslersämbetet (UKÄ) senast den 15 oktober. Om den här ansökan beviljas kan utbildning på grundnivå och avancerad nivå bindas samman med existerande forskning för denna sista del av högskolans verksamhet som för närvarande saknar sådan koppling. Malmö högskola kommer därför inte att ansöka om ytterligare examenstillstånd på forskarnivå inom överskådlig tid. Ingen annan högskola har fler än Malmö högskola. Tvåa är Mälardalens högskola med sex examenstillstånd.

Arbetet med ansökan har kommit en bra bit på väg. I fredags hölls en hearing som var baserad på ett utkast till ansökan. Till hearingen hade det bjudits in två externa experter för ge sina synpunkter: Bertil Svensson, professor i datorsystemteknik vid Högskolan i Halmstad och Pär Strand, docent och föreståndare för Chalmers e-Science Centre. Två läsare från Malmö högskola deltog också: Thomas Arnebrant, institutionen för biomedicinsk vetenskap och Jonas Löwgren, konst, kultur och kommunikation – K3. Även rektor Stefan Bengtsson och vicerektor för forskning och forskarutbildning Hans Lindquist deltog i hearingen som är ett led i kvalitetssäkringen av denna ansökan.

Vid hearingen framkom en del förbättringsförslag som ska arbetas in i ansökan av ”pennförare” Jörgen Ekman vid institutionen för medieteknik och produktutveckling. I teamet för ansökningsarbetet ingår Catarina Coquand, dekan vid Fakulteten för teknik och samhälle, och fakultetens studierektor för forskarutbildningen, Per Jönsson. Ett digert material ska lämnas in till UKÄ (se deras anvisningar), särskilt CV och publikationslistor för de som tänks vara engagerade i forskarutbildningen omfattar en hel del sidor. UKÄ kommer i höst att peka ut bedömare som medverkar i hearingar (förmodligen till våren) med högskolans och fakultetens ledningar, föreslagna handledare och doktorander. Senast i juni 2015 ger UKÄ besked om vi får vårt åttonde examenstillstånd.

Ranking, fast med en nypa salt

Lunds universitet och Entreprenörskunskapsforum samarrangerade den 1 september ett seminarium med titeln ”University Rankings – to what use?” där frågor kring dagens internationella rankingutbud togs upp till kritisk granskning i presentationer och paneldiskussioner. Särskilt kommenterades huruvida de indikatorer som ingår i de olika rankingarna – och den ofta godtyckliga viktningen mellan dem – berättar hela historien om kvaliteten i verksamheten. Som exempel nämndes indikatorn ”reputation” i Times Higher Education World University Rankings och “antal nobelpristagare” i Academic Ranking of World Universities (även kallad Shanghai-rankingen). Därutöver verkar de mest kända av de vertikala rankingarna – hit hör också QS World University Rankings och även CWTS Leiden rankingen – vara inriktade på indikatorer för forskning medan nämnvärd hänsyn varken tas till samverkan med omgivande samhälle eller utbildningskvalitet. Den senare torde vara den mest intressanta aspekten för potentiella studenter.

Men rankingarna kan ha ytterligare intressenter, nämligen universitetsledningar och högskolepolitiker. Men företrädare för universiteten (Per Eriksson, rektor vid Lunds universitet och Anders Malmberg, prorektor vid Uppsala universitet) intygade att rankingarna inte sätter några djupare spår i den strategiska planeringen eller påverkar den interna resursfördelningen. Däremot bevakas placeringarna med stort intresse och används i förekommande fall i byggande av varumärket. Inte heller Peter Honeth (statssekreterare vid utbildningsdepartementet) ansåg att rankingarna inverkar på politiken. Men han nämnde också att rankingarna ibland får oproportionerlig massmedial uppmärksamhet som i fallet när de dalande positionerna för vissa svenska lärosäten på rankinglistorna sammanföll med det negativa utfallet av svenska skolresultat i den senaste PISA-undersökningen. Även generaldirektören för Vetenskapsrådet, Sten Stafström, förhöll sig kallsinnig till att ge rankingarna någon större roll i deras arbete (som bland annat innefattar att vara expertorgan till utbildningsdepartementet).

Två exempel gavs på att komma till tals med de tillkortakommanden som präglar de mest kända rankingarna, nämligen bristen på indikatorer för utbildningskvalitet och samverkan. Don Westerheijden vid Center for Higher Education Policy Studies vid University of Twente i Nederländerna berättade om U-Multirank – en horisontell ranking som tar hänsyn till både lärosätets verksamhetsprofil och utbildningskvalitet i urval. Även om The League of European Research Universities (LERU), där bland andra Lunds universitet ingår, inte är positivt inställda till detta EU-initiativ (läs meddelande från ranking-konkurrenten Times Higher Education) kan en sådan ranking vara värdefull för lärosäten som inte befinner sig högt på de vertikala rankingarna. Tilläggas kan att arbetet med att samla in data till U-Multirank är substantiellt och att det verkar som om några av universiteten I LERU ändå kommer att medverka.

Det andra exemplet rörde Leiden-rankingens indikator för samverkan med omgivande samhälle och presenterades av Koen Frenken från Centre for Science and Technology Studies vid Leiden University, Nederländerna. Indikatorn för detta är andelen publikationer som författats i samarbete med näringslivet. Det blir i och för sig ett begränsat urval om bara näringslivssamarbeten räknas in och inte de som finns med övriga samhällsektorer. Dessutom är det bara riktigt stora organisationer som har resurser att bedriva forskning. Å andra sidan ligger det i indikatorbegreppets natur att inte vara allomfattande.

Det brukar sägas att rankinglistorna är här för att stanna. Vissa kommer ihåg vilken uppståndelse det blev i samband med den ranking av universitet och högskolor som tidskriften Moderna Tider gjorde 1999. Uppståndelsen berörde framför allt ovanan vid att ett lärosäte fick en högre placering än ett annat men också rankinglistornas (brist på) återspegling av kvalitet. En darwinistisk reflektion är att om nu rankningarna överlevt denna initiala kritik, så fyller de också en funktion. Anledningen måste vara att de ger sådan information som inte var tillgänglig tidigare och att den presenteras på ett lättfattligt sätt, inte mer svårläst än Allsvenskan i fotboll. Men det hindrar inte att kvalitetsaspekterna fortfarande är i förgrunden för diskussionen. Så även under denna eftermiddag.

Hur allvarligt ska vi då se på rankninglistorna? Enligt seminariet: inte alltför allvarligt. Men ibland är det lätt att spänna vagnen före hästen. Eller som Locke et al. (2008) uttrycker det: Counting What Is Measured or Measuring What Counts? Enbart jakt på placeringar kan leda fel. En högre placering kan visserligen öka synligheten men behöver inte ha något med kvalitetshöjning att göra. Ett exempel på en sorts manipulation av rankingen föreslås i ett inlägg av Kåre Bremer i Vetenskapsrådets Curie. Genom att fusionera Stockholms universitet, Karolinska institutet och Kungliga Tekniska högskolan skulle detta samlade lärosäte bli det tredje högst rankade i Europa. Man kan undra vad som hindrar att fler lärosäten, i närheten eller lite längre bort, inkluderas i jakten på ytterligare placeringar? Läs Björn Hammarfelts syrliga kommentar.