Internationalisering på gott och gott

Under 2012 och 2013 kom cirka 40 % av nybörjarna i utbildning på forskarnivå i Sverige från utlandet. För tio år sedan var denna andel 20 %. Förra årets officiella siffra för Malmö högskola var lite lägre än riksgenomsnittet; 26 % (se Universitet och högskolor. Doktorander och examina på forskarnivå 2013, sidan 47). Numera finns således ett markant internationellt inslag i svensk forskarutbildning, precis som i andra västeuropeiska länder. Ett tecken i tiden är att det sjunde årliga mötet i EUA-CDE (European University Association – Council for Doctoral Education; se länk) handlade om just internationalisering av forskarutbildningen. Under två junidagar belystes olika aspekter av detta tema.

Internationaliseringen av forskarutbildning är i sig en god sak eftersom den tillför nya influenser till värdlärosätet och dessutom ger bättre möjlighet att värva de bäst lämpade doktoranderna än att enbart rekrytera lokalt. För vissa länder, som till exempel Tyskland med en vikande befolkningsutveckling, behöver utbildningen av morgondagens forskare ha ett tydligt internationellt inslag också för att Tyskland ska bibehålla sin position som framstående kunskapsnation. En överlevnadsfråga således. Det nya förslaget att underlätta utfärdandet av permanent upphållstillstånd för internationella doktorander som examineras i Sverige kan också ses som ett tecken på den nya situationen.

Samtidigt ställer integration av och adekvat stöd till internationella doktorander högre krav på värdlärosätet än det har beträffande de mer hemtama doktoranderna. Systematik i kombination med att hela utbildningsprocessen tas med i bilden verkar vara nyckeln till framgångsrikt stöd; från att på lärosätets hemsida informera potentiella doktorander om vad som gäller för forskarutbildningen ända till att behålla dem som alumner. Mötets presentationer gav en provkarta på värdlärosätens olika stödformer, såsom hjälp med ordna visum, bostad och att öppna bankkonto. Praktikaliteter som kan underlätta doktorandens vardag i samband med flytten från hemlandet. Ifall någon möter upp redan på flygplatsen gör detta att den nyanlände doktoranden känner sig extra välkommen, liksom om en fadder (en doktorand som inte är nybörjare) utses som kamratstöd. Väl på plats stödjer olika aktiviteter den internationelle doktorandens förståelse av utbildningskraven samt av det nya språket. Inte minst viktigt är att erbjuda tillgång till nätverk och stöd till byggande av doktorandens egna sociala kontakter. När examen närmar sig nagelfars disputationsrutinerna. Efter examen utförs en ”exit survey” som blir underlag för förbättringsåtgärder för det framtida stödet.

Systematiken som omgärdar stödet till en internationell doktorands forskarutbildning gäller till stora delar naturligtvis också de nationella doktoranderna. Med andra ord: stödaktiviteter som är bra för en internationell doktorand är också bra för en nationell doktorand. Introduktionen till forskarutbildningen är kanske den mest kritiska punkten i sammanhanget eftersom den ger ett bestående intryck som följaktligen kan påverka hela utbildningen. Därför bör introduktionen av alla doktorander ägnas extra omsorg.

Om vi vidgar perspektivet ytterligare, kan den systematik vi talar om här också omfatta mottagandet av gästforskare från utlandet. Även om ett litet lärosäte som Malmö högskola inte kan göra samma rationaliseringsvinster som ett större, bör detta inte hindra oss från att öppna oss mot omvärlden i större utsträckning än för närvarande. Priset som betalas för extra ansträngningar i form av förbättrat mottagande av utländska doktorander och forskare väger ganska lätt jämfört med det intellektuella mervärde som en ökad internationalisering ger.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *