Onsdagen den 20 november 2013 arrangerade CED (Centre for Educational Development) vid Lunds universitet i samarbete med Forskarutbildningsnätverket Syd ett seminarium med titeln “Ris och ros i utvärderingen av forskarutbildningen vid Lunds universitet: Hur går vi vidare?” (sammanfattning) som leddes av sociologen Ola Holmström som jobbar på Lunds universitets planeringsavdelning. Av de drygt 20 i publiken kom tre från Malmö högskola. De två andra var Julia Davies och Lars Plantin som är studierektorer för forskarutbildningen vid Odontologiska fakulteten respektive Fakulteten för hälsa och samhälle.
Seminariet handlade om forskarutbildningen vid Lunds universitet med perspektiv från nästan 2 000 doktorander, doktorsalumner och handledare. Underlaget har inhämtats via enkäter. Olas skrift, som seminariet utgick från, finns för närvarande enbart tillgänglig på nätet.
Upprinnelsen var att motsvarande studie från 2007 skulle följas upp, men också den kritik som framförts av Lunds universitets internrevision och i det universitetsgemensamma kvalitetsutvecklingsprojektet EQ 11. Undersökningen ger delvis en motbild till kritiken, även om förbättringsområden återstår. Utvärderingen omfattar till exempel: introduktion, arbetstrivsel, kursutbud, handledning och handledarutbildning, den individuella studieplanen, examensmål samt karriärvägledning och etablering efter examen.
Eftersom Malmö högskola är mitt inne i sin interna utvärdering av forskarutbildningen (se Forskningsbloggen den 3 maj 2013) är resultaten som presenterades extra intressanta och relevanta för vårt kvalitetsarbete inom utbildning på forskarnivå. Även om Malmö högskolas forskarutbildning är betydligt mindre än Lunds universitets, verkar det som om samma fakultära traditioner, på gott och ont, är synliga på båda lärosätena.