Seminarium om forskarutbildningen vid Lunds universitet

Onsdagen den 20 november 2013 arrangerade CED (Centre for Educational Development) vid Lunds universitet i samarbete med Forskarutbildningsnätverket Syd ett seminarium med titeln ”Ris och ros i utvärderingen av forskarutbildningen vid Lunds universitet: Hur går vi vidare?” (sammanfattning) som leddes av sociologen Ola Holmström som jobbar på Lunds universitets planeringsavdelning. Av de drygt 20 i publiken kom tre från Malmö högskola. De två andra var Julia Davies och Lars Plantin som är studierektorer för forskarutbildningen vid Odontologiska fakulteten respektive Fakulteten för hälsa och samhälle.

Seminariet handlade om forskarutbildningen vid Lunds universitet med perspektiv från nästan 2 000 doktorander, doktorsalumner och handledare. Underlaget har inhämtats via enkäter. Olas skrift, som seminariet utgick från, finns för närvarande enbart tillgänglig på nätet.

Upprinnelsen var att motsvarande studie från 2007 skulle följas upp, men också den kritik som framförts av Lunds universitets internrevision och i det universitetsgemensamma kvalitetsutvecklingsprojektet EQ 11. Undersökningen ger delvis en motbild till kritiken, även om förbättringsområden återstår. Utvärderingen omfattar till exempel: introduktion, arbetstrivsel, kursutbud, handledning och handledarutbildning, den individuella studieplanen, examensmål samt karriärvägledning och etablering efter examen.

Eftersom Malmö högskola är mitt inne i sin interna utvärdering av forskarutbildningen (se Forskningsbloggen den 3 maj 2013) är resultaten som presenterades extra intressanta och relevanta för vårt kvalitetsarbete inom utbildning på forskarnivå. Även om Malmö högskolas forskarutbildning är betydligt mindre än Lunds universitets, verkar det som om samma fakultära traditioner, på gott och ont, är synliga på båda lärosätena.

Vetenskapsrådets stora utlysning; projektbidrag

Tidigare i november meddelade Vetenskapsrådet om vilka projektbidrag som de beviljade i den stora utlysningen. Malmö högskola var representerad som medelsförvaltare av fyra projekt:

Mottagarna är naturligtvis att gratulera eftersom dessa bidrag har erhållits i mycket hög konkurrens. Högst konkurrens finns inom humaniora och samhälle där beviljandegraden är 8 %. Därefter följer utbildningsvetenskap (13 %), teknik och naturvetenskap samt medicin och hälsa (båda 19 %) medan andelen beviljade ansökningar inom konstnärlig forskning är 23 %.

Universiteten, inklusive de monofakultära lärosätena, dominerar fullständigt medelstilldelningen 2013. Så gott som alla pengar hamnar där. Undantagen är humaniora och samhällsvetenskap där 3 % av medlen hamnar på högskolorna (Malmö högskola och Högskolan Väst) samt utbildningsvetenskap som fördelade 8 % av de totala medlen till Malmö högskola, Högskolan Väst och Södertörns högskola.

Malmö högskola är bra på att dra in pengar från de statliga forskningsråden (VR, Forte och Formas) och procentandelen av våra intäkter från dessa finansiärer ligger över rikssnittet. Vetenskapsrådet är vår största enskilda externa finansiär. De årliga intäkterna från Vetenskapsrådet har legat mellan 20 och 25 miljoner kronor under de senaste åren. För att behålla en sådan omfattning på dessa intäkter behövs så klart en ständig tillförsel av nya projektmedel. Även om det kan verka som att årets tilldelning är i underkant för att upprätthålla nuvarande projektvolym, kommer det in medel från Vetenskapsrådet på andra sätt än genom projektbidrag och det är egentligen först när ekonomiböckerna för 2013 stängs i början av nästa år som vi har facit.

Snart kommer vi att samla in information om vilka ansökningar om externa medel som har lämnas in av Malmö högskola till olika bidragsgivare under 2013. Ur det materialet går det till exempel att se om Malmö högskolas beviljandegrad skiljer sig från siffrorna som nämns ovan. I vilket fall som helst, går det redan nu att reflektera över vilka insatser som kan sättas in för att höja beviljandegraden på ansökningar till Vetenskapsrådet och andra finansiärer.

Bibliometri-seminarium på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm

Den 13 november arrangerade Forums arbetsgrupp för bibliometri inom SUHF ett seminarium om bibliometriska metoder för att mäta sampublicering, samverkan och bibliometrins prediktionskraft som bland cirka 50 andra jag och Malmö högskolas bibliometriker, Hampus Rabow, var på. Två av de fyra föredragshållana uppehöll sig kring frågor som rörde mätning av samarbeten med andra lärosäten respektive samverkan med näringsliv. Båda använde sig av databasens Web of science adressfält. Även om bara en del av ett lärosätes samarbete kan identifieras på detta vis, erhålls kärnan av samarbeten, nämligen de som åstadkommer en sampublikation. Det skulle vara intressant att på detta sätt undersöka vilka samarbetspartners Malmö högskola har inom högskolesektorn, men också vilka andra aktörer som sampublikationerna vittnar om.

Rickard Danell från sociologiska institutionen vid Umeå universitet presenterade en studie om bibliometrins prediktionskraft av framtida prestationer. Även om tillvägagångssättet inte var rättframt, kunde han med hjälp av en pilotstudie inom två forskningsfält sluta sig till att tidigare citeringar predikterade bättre än det tidigare antalet publikationer, men inte så bra att prediktionen skulle kvalificera till att användas som underlag i ansökningar om externa medel eller i rekryteringssyfte. Andra faktorer än tidigare prestationer kommer naturligtvis in i bilden. En spännande studie med bäring på Mattheus-effekten: ”Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har”.

Det går att ta del av föredragens bildpresentationer.

Om publicering av forskningsresultat – friktion och spridning

Publicering av forskningsresultat är en fundamental del i varje forskares vetenskapliga gärning. Genom publikationerna sprids forskningsresultat till det övriga vetenskapssamhället och utanför högskolesektorn. I sammanhanget kan nämnas friktion och spridning.

Med friktion avses här motståndet i publiceringsprocessen. På ett sätt går det att konstatera: ju större friktion desto högre grad av produktförädling. Genom att forskningsresultaten nagelfars av peers införs ett motstånd som bland annat verkar som en garant för att forskningsresultaten är så välgrundade att de kan spridas inom akademin. Som vi vet är denna garanti inte hundraprocentig, men kollegial granskning är avsedd att så långt det är möjligt stävja spridning av dåligt grundade forskningsresultat. Ett manuskript som skickas in till en välrenommerad tidskrift utsätts sannolikt för större friktion än om det enbart presenteras för en trängre krets. Friktion bör därför vara eftersträvansvärt i sammanhanget.

Spridning av forskningsresultaten är inte helt frånkopplad från friktionen, för på samma sätt som forskaren vill få forskningsresultaten sanktionerade av forskningssamhället genom nämnda friktion så bör också stor spridning eftersträvas. Med få undantag är forskningsresultat nämligen av sådan karaktär att de är potentiellt intressanta för det internationella vetenskapssamhället. Analogt med ovan har forskningsresultaten då större möjlighet att spridas i internationella fora med Open Access än genom en institutionell rapport på hemmaspråket som medför en relativt begränsad tänkbar läsekrets (med möjligt undantag när hemmaspråket råkar vara engelska eller något annat av världsspråken).

I maximeringen av spridningen ingår att forskningsresultaten även bör nå utanför akademin, till allmänheten och till de andra delar av omgivande samhälle som är närmast berörda. Ett annat sätt att uttrycka detta är att produktionen av publikationer riktade till vetenskapssamhället är nödvändig, men inte alltid tillräcklig. Härvidlag kan en ”ompaketering” av presentationen vara behövlig, det vill säga att den vetenskapliga publikationen anpassas till en i vissa fall icke-akademisk läsekrets. Men det är aldrig lämpligt att försumma att utsätta forskningsresultaten för inomvetenskaplig friktion, för om detta steg hoppas över riskerar resultat som kan anklagas för att tillhöra andra rangens forskning att spridas till avnämare och allmänhet.

Intressant att konstatera är att nu när forskares bloggar göra sig märkbara, påverkas den traditionella publiceringsprocessen i och med att forskningsresultat sprids innan en formell publikation är på plats (vilket kan ta tid) och samtidigt öppnas möjligheten för peers att utöva friktion genom något som kan liknas vid en interaktiv review.