Journal Impact Factor och dess begränsningar

Journal Impact Factor (JIF) är en siffra på hur många citeringar som tidskriften i fråga har haft under en viss given tid. Den egentliga avsikten med JIF är att vägleda biblioteken i att identifiera lämpliga prenumerationer. Talens magi har emellertid gjort det lätt (men inte rätt) att använda JIF till annat än det den är avsedd för.

I San Fransisco Declaration on Research Assement lyfts ett varningens finger mot att använda JIF i utvärderingar av forskning och forskare av den anledningen att JIF inte säger något om den enskilda artikelns genomslag. Dessutom är artiklars citeringsfrekvens extremt snedfördelad (många nollciteringar) även inom en och samma tidskrift. JIF varierar tillika mellan forskningsområde/tidskriftsklass.

Det är ganska lätt att hålla med deklarationens rekommendation att inte använda JIF i utvärderingar (till exempel av artikelkvalitet, vid anställningar och befordringar samt tilldelning av ekonomiska resurser) för då blir JIF en sorts surrogat för det som verkligen berättar något om vetenskaplig produktion och forskningskvalitet.

Och man kan också undra om lämpligheten att JIF på något sätt ska styra publiceringsstrategier. Valet mellan en nollciterad artikel i en ”fin” tidskrift och en citerad artikel i en mindre fin tidskrift torde vara enkelt. Forskarna vet i allmänhet bäst i vilket sammanhang som deras forskningsresultat bäst lämpar sig att presenteras.

Tänk gärna in VR:s pågående uppdrag att föreslå en ny modell för resursfördelning av forskningsanslaget i detta sammanhang. Om det bibliometriska indexet ersätts överallt med en nivå-indelning av tidskrifter och böcker av den typ som finns i Danmark och Norge, kan i de fall där det förekommer JIF öppna upp för en snabbväg genom att publikationerna sorteras i JIF-ordning. Vips faller nivåerna snyggt på plats.