Hur står sig Malmö högskolas forskning i jämförelse med andra svenska lärosäten?

Benchmarking brukar innebära att man utvärderar sin verksamhet kvantitativt i förhållande till andra inom sitt verksamhetsområde. Denna benchmarking visar hur Malmö högskola står sig jämfört med andra lärosäten i Sverige i fråga om de nationella kvalitetsindikatorerna för forskning – externa medel och vetenskaplig produktion och citeringar (bibliometriskt index) – som används i fördelning av forskningsanslaget till landets lärosäten. Benchmarkingen (läs hela rapporten) redovisades i Forum för forskning på deras möte den 30 augusti 2012 och det är fjärde gången i rad som en sådan benchmarking görs för Malmö högskola.

Liksom vid förra benchmarkingen placerar vi oss på 18:e plats för båda indikatorerna men även om vi inte passerar något lärosäte, så har vi glädjande nog ökat våra indikatorutfall mer än genomsnittet för de 28 lärosätena som undersökningen omfattar.

Om motsvarande ranking görs med hänsyn till utväxlingen av vårt direktanslag för forskning förbättras båda placeringarna. Det betyder att vårt forskningsanslag förvaltas väl; vi är effektiva när det gäller att dra in externa medel, men också att anslaget ger förhållandevis bra utdelning i den vetenskapliga produktionen i form av publikationer.

När staten fördelar anslaget via indikatorerna i Budgetpropositionen så viktas lärosätenas mix av forskningsinriktningar i fördelningsmodellen för att inte diskriminera lärosäten med stor andel humaniora och samhällsvetenskap. Dessa forskningsinriktningar har som bekant inte lika lätt att attrahera externa medel som teknik och medicin. Så långt är allt väl. Men när viktkoefficienterna för Malmö högskola räknades ut i starten för detta resursfördelningssystem blev det inte alls bra. Regeringen utgick från hur anslaget fördelades i Budgetpropositionen sista gången då pengar öronmärktes till vetenskapsområden. Malmö högskola hade vid den tiden anslaget i två ungefär lika stora påsar; en för medicin (med vikten 1,0) och en för “övrigt” (med vikten 1,1). Vår samlade viktkoefficient sattes därmed till 1,05 (Se Tabell 3 i Benchmarkingen). Det är bara det att vår största del av verksamheten inom “övrigt” är humaniora-samhällsvetenskap som har vikten 2,0. En rättvisande samlad vikt för Malmö högskola borde därför ligga nära 1,5. Trots flera påpekanden från vår sida har den inte ändrats. Genom åren har vi gått miste om flera miljoner kronor i anslag på grund av detta. Därför ser vi fram emot att Anders Flodströms förslag i Prestationsbaserad tilldelning för universitet och högskolor genomförs så snart som möjligt, nämligen att underlaget till alla viktfaktorer fortsättningsvis ska hämtas från Statistiska Centralbyrån (i likhet med viktkoefficienterna för de högskolor som inte hade vetenskapsområde vid den tidpunkten då vikterna bestämdes).