Predatory publishers

Min kollega Aron Lindhagen inledde denna blogg för lite mer än två år sedan med ett inlägg om oseriösa förlag och open access, https://blogg.mah.se/vetkom/2017/08/21/oseriosa-forlag-och-open-access/. Vad har hänt sedan dess och är det längre relevant att diskutera i termer av predatory open access eller, som man på svenska valt att kalla dessa, rovtidskrifter och rovförlag?

Visst får vi fortfarande dessa mail, även jag som är en icke forskande bibliotekarie, med smickrande kommentarer om tidigare publikationer och med erbjudanden om att publicera kommande alster i ”världsledande” tidskrifter med snabb reviewprocess. Kostnaderna nämns knappt annat än att det är billigt och att artikeln självklart kommer vara open access.

På en skala med high impact factor-tidskrifterna i den ena änden återfinns i andra änden rent bedrägliga verksamheter som självklart ska undvikas men däremellan ett brett utbud av tidskrifter och förlag med skiftande kvalitet och förutsättningar. Vad definierar egentligen en rovtidskrift eller ett rovförlag och är det ens möjligt att dra en skarp gräns mellan de allt för lågkvalitativa och de som kan anses handla medvetet bedrägligt och är det ens nödvändigt? Att man vill hålla sig ifrån de rent bedrägliga är självklart men det är förmodligen lika viktigt att undvika de som håller allt för låg vetenskaplig kvalitet.

Från min yrkesvardag vet jag att det blir svårare och svårare att skilja dessa åt, mycket på grund av att de medvetet bedrägliga aktörerna blir bättre och bättre på att maskera sina avsikter genom att på olika sätt efterlikna etablerade tidskrifters websidor, korrespondens och tillvägagångssätt. Den kommersiella aktören Cabells, som för en ansenlig summa, tillhandahåller en whitelist och en blacklist ska använda sig av över 60 kriterier när de gör sina bedömningar, se http://www2.cabells.com/about-predatory-journals. Detta ger en fingervisning om komplexiteten och säger en del om att allt inte är svart eller vitt.

Önskemål framförs då och då om att forskare ska tillhandahållas dessa blacklists över de tidskrifter och förlag det inte anses lämpligt att associeras med. De kommersiella lösningar som finns för detta är så kostsamma att endast de största universiteten har de resurser som krävs. Att på lärosätesnivå hålla en lista är också för resurskrävande. En lista måste inte bara fyllas på, vilket är resurskrävande i sig, utan också hållas uppdaterad så att ingen blir kvar trots bättring. Vi har under de senaste åren flera exempel på förlag som tagit steget ”in i finrummet” efter att under lång tid ansetts som en olämplig publiceringskanal.

Vad kan då göras åt situationen och underlätta för val av publiceringskanal? Många forskare, även oa-förespråkare, menar att de aldrig ens läser mail som erbjuder open access-publicering. Dessa åker rakt i papperskorgen. Efter den snabba åtgärden finns tyvärr ingen quick fix utan det krävs en del arbete.

Ett första steg är att lyfta blicken från predatory eller rovtidskrifter och istället fokusera på vad man vill uppnå med sin publicering och utifrån detta bestämma vad som är meriterande eller önskvärd publicering och vad som är demeriterande eller icke önskvärd. På så sätt kommer både de rent bedrägliga tidskrifterna och de med för låg kvalitet att väljas bort.

Hur ska man då gå tillväga? En god idé är att göra detta tillsammans genom att diskussionen förs inom den forskarkontext man befinner sig i. Helt enkelt prata med varandra och tillsammans komma fram till var det är meriterande för er att publicera sig. För uppgiften ska vara möjlig får inte kontexten vara för omfattande. För breda ämnesområden gör arbetet omöjligt.

Till hjälp finns många guider från organisationer och lärosätesbibliotek världen över som bistår med information, metoder och goda råd. Här följer två exempel, båda från amerikanska lärosäten, ett från Bowling Green State University https://libguides.bgsu.edu/predatoryjournals och ett från George Washington University https://guides.himmelfarb.gwu.edu/friendly.php?s=PredatoryPublishing

Känner du dig tveksam erbjuder också vi på Malmö universitetsbibliotek hjälp och stöd i att utvärdera en tidskrift eller ett förlag. Maila publiceringsservice@mau.se.

/Jenny Widmark

Eriksson, S. and Helgesson, G. (2018), Time to stop talking about ‘predatory journals’. Learned Publishing, 31: 181-183. doi:10.1002/leap.1135

Teixeira da Silva, Jaime A., Dobránszki, Judit, Tsigaris, Panagiotis and Al-Khatib, Aceil (2019) Predatory and exploitative behaviour in academic publishing: An assessment. The Journal of Academic Librarianship, 45 102071, doi: 10.1016/j.acalib.2019.102071.

Teixeira da Silva, J. A., & Tsigaris, P. (2018). What value do whitelists and blacklists have in academia? The Journal of Academic Librarianship, 44(6), 781–792. https://doi.org/10.1016/j.acalib.2018.09.017.