High lights från Munin-konferensen

Emma Nolin, avdelningschef för medier och vetenskaplig publicering, du har varit i Tromsö på Munin-konferensen. Vad är Munin?

Munin-konferensen handlar om vetenskaplig publicering och kommunikation, och då främst open access, open data och open science. Detta var den trettonde konferensen vid Universitetet i Tromsø. (Länk till programmet)

Med tanke på konferensens fokus på öppen vetenskap, var det något som var speciellt intressant?

Mikhail Popov från Royal Society of Chemstry (RSC) presenterade vad som hände när de flippade, gjorde om en sina tidskrifter från att vara prenumerationsbaserad till helt öppen med författaravgift istället. Tidskriften RSC Advances var välrenommerad och en högt rankad tidskrift. Vid omvandlingen såg man en tydlig nedgång i antalet inskickade artiklar (submission rate), man valde att behålla sin acceptans rate och därmed nästan halverades antalet publicerade artiklar. Inflödet av artikelmanus minskade från de flesta länderna, med Indien och Iran i topp där minskningen var ca 80 %. Tidskriften flippades 2016 och submission föll från ca 27000 till 15000 och man ville behålla kvaliteten på de artiklar som antogs så därmed halverades antalet publicerade artiklar i tidskriften från 13000 (2015) till 6700 (2017).

Publiceringsavgiften är förhållandevis låg. Men frågan är: Vem betalar APC? Det är viktigt att det finns en central finansiering för publicering i OA tidskrifter såsom vi har vid Malmö universitet genom publiceringsfonden (länk till fonden). Priset för APC kan inte vara den enda faktorn för tidskriftens fall, utan det måste även vara forskarsamhällets inställning till OA. Tidskriften hade under 2015 den största marknadsandelen inom sitt fält men marknadsandelen gick ner efter flippningen. Deras slutsats var att i nuläget kommer inte förlagen ta risken att massflippa tidskrifter (från licensierat till Open Access). Inte heller bör forskarnas akademiska frihet begränsas. Som förläggare ser de hybridpubliceringen som en hållbar väg mot OA. (Se presentation och video)

Något annat som stack ut?

En annan presentation handlade om ett initiativ från juniora forskare. Corina Logan (nu vid Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology) startade BIBS Bullied into Bad Science. De juniora forskarna blir idag tvingade in i det ekosystemet för publicering som finns för att kunna meritera sig. Bullied Into Bad Science är ett initiativ för juniora forskare (Early career researchers, ECRs) vars mål är ett rättvisare och mer öppen och etisk forsknings och publiceringsmiljö. Det var juniora forskare inom Cambridge universitetet som såg ett behov av en reform för publicering för att öka transparensen, reproducerbarheten, aktualiteten, den akademiska stringensen och spridning av det vetenskapliga resultatet.

De anser att det viktiga är att bli bedömd utifrån innehållet i forskningen och texterna i sig och inte vilken tidskrift som man har publicerat sig i och dess impact factor. Det är viktigt med samhällsnyttan såsom att patienter, politiker och yrkesverksamma akademiker utanför akademin kan ta del av senaste relevanta forskning. (Se presentation och video)

Någon snackis? Nationella avtal med Elsevier kanske?

En aktivist och forskare var Jon Tennant. Han menar att Elsevier korrumperar öppen vetenskap i Europa, genom att de på uppdrag av EU ska mäta graden av öppenhet för data och publikationer (OA), där de är en stark part både genom sin förlagsverksamhet men också andra system som Scopus och Plum analytics. Se artikel i The Gaurdian

En cliffhanger med samma part (Elsevier) är att vårt grannland Norge förhandlar avtal med Elsevier och det blir intressant att följa vad utkomsten blir. Ju fler som sätter ner foten gentemot Elsevier desto starkare är vi.  

/Jonas Fransson