Ett brev om öppen tillgång

Från 2017 har Kungliga biblioteket (KB) ett uppdrag från regeringen att samordna arbetet för öppen tillgång till vetenskapliga publikationer i Sverige.

Nyligen skrev KB ett öppet brev på sin blogg. I brevet försöker de reda ut två vanliga missförstånd som de sett kring omställningen till ett öppet tillgängligt publiceringssystem.

De två missförstånd som KB ofta stöter på i sitt arbete handlar om kvalitet och om kostnader.

Öppen tillgång, kvalitet och rovdjursförlag

Kvaliteten på öppet tillgängliga tidskrifter bör bedömas på samma källkritiska sätt som när man väljer att publicera sig i en prenumerationsbaserad tidskrift (som kanske varit etablerad längre tid).

Som forskare bör man titta på ursprung – är förlaget känt? Var har förlaget sitt säte? Finns en tydlig adress som man kan anta existerar i verkligheten? Personerna som ingår i editorial board – har de tydliga kontaktuppgifter? Ifall man söker på förläggarens namn på webben, finns då hen vid något känt lärosäte? Hur ser innehållet i tidigare tidskriftsnummer ut – är artiklarnas innehåll överensstämmande med vad tidskriften säger sig innehålla? Hur ser referenslistorna ut och vilken akademisk nivå håller artiklarna?

I dagens läge svärtar dessvärre de så kallade rovtidskrifterna (eng Predatory journals) ibland ner de fritt tillgängliga tidskrifterna. I och med den tekniska möjligheten med webbpublicering finns också potential att bedriva skumraskaffärer via sajter som liknar elektroniska tidskrifter. Det som ser ut att vara en vetenskaplig tidskrift har ofta sitt säte på okänd ort. Förläggare och granskare har ibland inte ens tillfrågats om de önskar arbeta med tidskriften, men finns trots detta namngivna på tidskriftens webbsajt. I en del fall har aktörerna bakom rovstidskriften lyckats locka till sig forskare som utför ett godkänt reviewarbete med artiklarna, vilket gör att enskilda tidskrifter hos rovförläggare kan nå viss, ibland till och med riktigt god, framgång. Det är en snårig bild och sällan helt enkelt att bedöma kvaliteten, vilket gör att viss efterforskning krävs för att man som forskare ska vara på säkra sidan. Rovförläggare har för vana att skicka ut massmail världen över för att få forskare på kroken.

Biblioteket vid Malmö universitet får frågor om och ger råd vid val av tidskrift för publicering, både för att bedöma den öppna tidskriftens kvalitet eller genom att ge förslag på öppet tillgängliga tidskrifter av hög kvalitet. En tidigare bloggpost handlar om oseriösa förlag, läs gärna inlägget här. Se också bibliotekets sida om hur man väljer tidskrift för publicering

I KBs öppna brev skriver man att problemet med rovtidskrifter är ”ett övergående fenomen som har uppstått i omställningen från ett traditionellt prenumerationsbaserat publiceringssystem till ett öppet tillgängligt publiceringssystem, då nya affärsmodeller utvecklas, prövas och utvärderas.”1

Kostnader

Publiceringssystemet har fram till för ett tag sedan vilat på prenumerationsavgifter som betalningsmodell. I denna modell har biblioteken stått för betalningen till förlagen, vilket gjort att biblioteket kunnat erbjuda sina forskare läsning av artiklar i de tidskrifter man prenumererar på.

Det öppet tillgängliga publiceringssystemet har en annan betalningsmodell. I praktiken infaller betalningen efter att artikeln genomgått peer review. Vid godkännande ombeds författaren betala den författaravgift (APC, article processing charge) som tidskriften har, för slutgiltig publicering. Artiklarna blir med denna modell fritt tillgängliga för alla. Det bör tilläggas att inte alla öppet tillgängliga tidskrifter har en avgift för publicering. Vissa OA-tidskrifter har sin redaktion vid ett lärosäte och har ingen avgift för publicering då redaktionsarbetet har fått lov att ske på inom de inblandades tjänst.

KB har i sitt brev med följande uträkning:

Det har beräknats att den totala summan som betalas globalt för vetenskaplig publicering i ett prenumerationsbaserat system för närvarande är ca 7,6 miljarder € per år för 1,5 miljoner artiklar. Detta är lågt räknat eftersom inte alla artiklar finns indexerade i Web of Science. Räknas antalet artiklar upp till 2 miljoner per år innebär det ändå en genomsnittlig kostnad på 3 800 € per artikel som är publicerad i ett låst, prenumerationsbaserat system. Detta stödjer tesen att det finns tillräckligt med pengar i systemet för en omvandling till ett öppet tillgängligt publiceringssystem.

Ekonomiskt stöd för open access-publicering kan forskare ibland få via sin forskningsfinansiär, eller via författarfonder som några svenska lärosäten har.

På Malmö universitet finns sedan några år en Läs gärna mer om författarfonden här.

Biblioteket har också ett väletablerat arbete med vad som brukar kallas ”den gröna vägen till open access” – parallellpublicering. När forskare vid högskolan registrerar en publikation i det öppna arkivet MUEP, undersöker vi de upphovsrättsliga möjligheterna för att göra artikeln fritt tillgänglig i manuskriptform. Ofta har universitetets forskare författarmanuskriptet och skickar detta omgående till oss. I de fall förlagen tillåter gör vi manuskriptet tillgänglig och alla har då åtkomst till artikeln. Detta sätt att göra vetenskapliga publikationer fritt tillgängliga är kostnadsfritt, men nämns inte i KB:s öppna brev.

Att slutproducera en artikel innefattar ett stort antal steg. Bland annat samordnar tidskriftsförlaget reviewförfarandet och ger sedan artikeln en läsvänlig layout. Tillgängliggörandet handlar om att metadata, information om artikeln och dess innehåll, sprids och används i andra tjänster för att maximera möjligheten för andra att hitta publikationen – öka hittbarheten. Oavsett vilken betalningsmodell och vem som framställer slutprodukten, så finns det fortfarande ett behov av att vissa grundläggande steg utförs.

Oavsett mängden pengar som finns i systemet och hur betalningsmodellerna ser ut så bör målet med öppen tillgång också innefatta att inte ytterligare öka kostnaderna för lärosätena, något som dessvärre fortsätter att ske i och med de nya så kallade offset-avtal som biblioteken sluter med förlagen. Avtalen är tänkta att ge lästillgång och möjlighet till open access-publicering för lärosätena och målet för biblioteken och deras samordnande organisationer har också varit ökad transparens för biblioteken – att få tillgång till den statistik som förlagen har men inte velat dela med sig av.

I bästa fall är offset-avtalen också ett ”övergående fenomen” på väg mot open access. I ett kommande blogginlägg utlovar vi mer ingående information om möjligheterna och problemen med offset-avtalen.

/Helena Stjernberg