Öppen vetenskap – mer öppenhet eller fler styrredskap?

Jag har i min roll som utvecklare av forskarstöd på Malmö universitetsbibliotek och tillika projektledare för ett forskningsdataprojekt den senaste tiden läst mycket på temat öppen vetenskap. Öppen vetenskap som koncept har på senare tid förenklats och handlar nu främst om öppen tillgång till forskningsresultat, både publikationer och underliggande data. Utvecklingen mot öppen vetenskap drivs hårt av EU och därmed även den svenska regeringen. Vi är sent ute, utvecklingen mot öppen vetenskap har kommit längre i många andra länder, speciellt sådana som vi gärna jämför oss med, som Finland, Nederländerna och Storbritannien. Det gör nu att det svenska arbetet för en omställning forceras och sker på bred front, fast än så länge på behörigt avstånd från forskningen och forskarna.
 
EU kommissionen publicerade 2012 en rekommendation om tillgång till och bevarande av vetenskaplig information (https://eur-lex.europa.eu/eli/reco/2012/417/oj), och följde i år upp med en ny rekommendation (https://eur-lex.europa.eu/eli/reco/2018/790/oj). Rekommendationerna har och har haft stort inflytande på olika aktörer, både på EU-nivå och nationell nivå. Ett exempel är datahanteringsplanspilotprojektet inom Horizon 2020. Ett annat är Science Europes ställningstagande för guld-OA och mot hybrid-OA som kommer till i uttryck i Plan S (de undertecknande forskningsfinansiärerna går under namnet cOAlition S, svenska Formas ingår i gruppen). Ett tredje är att Sverige (genom BIBSAM-konsortiet) har sagt upp avtalet med Elsevier när det gäller tillgång till vetenskapliga tidskrifter för att man inte kom överens som OA-komponenten i avtalet (samt prisökningen).    
 
I forskningspropositionen som kom 2016 så talas det inte mycket om öppen vetenskap, men väl öppen tillgång till forskningsresultat och underliggande data (och det talas om 10 år för omställning). Därefter har både Kungliga biblioteket och Vetenskapsrådet fått olika uppdrag:
 
Och därmed är ett antal utredningar igång (och snart klara eftersom tidtabellen är tajt, utkast är i omlopp för “inspel”). Även SUHF har en grupp för samordning av öppen vetenskap (http://www.suhf.se/arbetsgrupp/open-science-samordningsgrupp) och där under en Nationell arbetsgrupp för forskningsdata (http://www.suhf.se/arbetsgrupp/open-science-samordningsgrupp/nationell-arbetsgrupp-for-forskningsdata).  
 
Många saker som är på gång är bra. Det är svårt att vara emot öppen tillgång till publikationer eller data som är tillgängliga för att resultat ska kunna verifieras. Men helheten – alla dessa förändringar som kommer dundra, eller smyga, in i forskares vardag under de kommande tio åren från skilda håll, från finansiärer, från lärosätesledningar och genom de system för tillgängliggörande och för mätning som nu skisseras och byggs upp – vad kommer de göra med forskningen som verksamhet och praktik? Kommer mätningen av utvecklingen mot öppen vetenskap samtidigt bli ett styrredskap (eller kanske till och med en storebrors-funktion)? Kommer forskningens innehåll premieras även om man som forskare inte optimerar sitt agerande i systemet för öppen vetenskap? Hur ska dagens meriterings- och resursfördelningssystem kunna gira 90 grader på tio år (för det måste ju bli meriterande)? 
 
Det är många frågor för det är många aspekter av forskningsvardagen som kan komma att förändras. Men det som oroar mig mest är att det är så få forskare  som medverkar i ovanstående utveckling. Jag menar inte att gemene forskare ska sätta sig in i alla ovanstående frågor, men fler aktiva forskare borde delta i utredningsarbetet (och det borde diskuteras mer). Idag är det främst tjänstemän på myndigheter, från handläggare och utredare till bibliotekschefer och rektorer, som deltar och kanske hinner göra inspel innan utredningarna är klara och öppen vetenskapssystemet byggs vidare. Troligt kommer det vägas och mätas mer, men kommer ämnesspecifika traditioner och akademisk frihet få plats i denna form av öppenhet?
 
Övergången till öppen vetenskap har blivit akut (från politiskt håll) och det kan leda till en ketchup-effekt med många förändringar på kort tid. Varför inte längre tidshorisont och fler forskare involverade? Öppen vetenskap kommer leda till många positiva effekter. En aspekt är bättre ordning på och dokumentation av forskningsdata behövs nog på många ställen, jag skulle idag nog inte kunna reda ut den data som min avhandling bygger på. Min egna goda forskningssed behöver bli godare. Och som biblioteksanställd är jag van att göra nytta för den enskilde användaren. Nu är jag rädd att det kommer förändras, att inte längre främst stödja forskare, utan tvärtom komma tvinga in dem i ett (byråkratiskt)system som kanske inte alltid är för forskningsframstegens bästa. Rädd för att bli en öppen vetenskap-kommissarie som inte längre stödjer forskare, att bli en politruk…
 
/Jonas Fransson

cOAlition S

Den 4:e september lanserade Science Europe cOAliton S, ett initiativ från European Research Council (ERC) och 11 nationella europeiska forskningsfinansiärer, däribland Formas. Målsättningen med cOAlition S är att allt material som finansieras av dessa finansiärer ska publiceras Open Access senast 2020. Det som skiljer cOAlition S från liknande tidigare initiativ är:

  • Hybridtidskrifter ses inte som en framkomlig väg.
  • Materialet ska vara fritt tillgängligt omedelbart (till skillnad från många liknande policys där man ofta accepterar 6-12 månaders embargotider).
  • Man vill ha ett tak för APC:er, och betonar vikten av att APC:er ska betalas av forskningsfinansiärer och/eller lärosätet, inte den enskilde forskaren. Man har också som målsättning att alla forskare ska kunna publicera sig open access, även om deras lärosäte har begränsade resurser.

Pressrelease om cOAlition S:
https://www.scienceeurope.org/coalition-s/

Läs även gärna Peter Subers kommentarer på hans blog:
https://plus.google.com/+PeterSuber/posts/iGEFpdYY9dr

/Aron Lindhagen

Data papers: öppen vetenskap och vetenskaplig meritering

Öppen vetenskap blivit framskrivet som den strategi för forskning som EU vill driva när det gäller europeisk forskningspolitik (European Commission, 2016). Det gäller såväl en öppen tillgång till publikationer genom open access som öppen tillgång till forskningsresultat i form av forskningsdata, men inkluderar också citizen science och samhällets deltagande i vetenskap. I den senaste svenska forskningspropositionen Kunskap i samverkan finns en målbild för Öppen vetenskap som tar upp hur öppen tillgång till forskningsresultat är eftersträvansvärt och stegvis ska uppnås genom att arbeta aktivt med att utveckla formerna för det under de närmaste tio åren (Proposition 2016/17:50).

”Open research data is a reality for policy makers, but has not yet become a reality for researchers.” (Elsevier & CWTS 2017, s. 24)

Forskningsdata, det vill säga det empiriska underlag som ligger till grund för forskningen, har tidigare setts som en resurs enbart för de forskare som är involverade i arbetet. Nu ses forskningsdata i allt större utsträckning som ett forskningsresultat som kan delas med andra och göras tillgängligt för nya analyser. Samtidigt är delande av data och forskares praktiker kring forskningsdatahantering djupt rotat i ämnestillhörighet (Borgman 2015). Forskningsdatas användbarhet för andra forskare är dock en komplex fråga. Det räcker sällan med ren tillgång till forskningsdata utan den behöver kringgärdas av dokumentation och metadata inte minst för att bli sökbar. I dagsläget satsas mycket resurser på att bygga upp nya infrastrukturer för öppna forskningsdata.  En form av infrastruktur är de data journals som växt fram över tid. En data journal är en form av tidskrift som innehåller data papers vars syfte är att beskriva forskningsdata på ett sätt som gör den förståelig och användbar för andra (Candela et al 2015; Leonelli 2016). Den här typen av tidskrifter återfinns inom en mängd discipliner men är vanligast i naturvetenskap och medicin. Många gånger är diskussionerna om forskningsdata fokuserade på just dessa ämnesområden där delande av data har en lång tradition eller mängden data är omfattande. Vad betyder utvecklingen kring öppen tillgång av forskningsdata för forskning med andra traditioner i form av mindre projekt och små dataset? Det kan handla om kvalitativ forskning eller ämnen inom humaniora och samhällsvetenskap, men småskalig forskning förekommer inom alla vetenskaper. Det är i den så kallade långa svansen av sådana mindre projekt och datamängder som de flesta forskare arbetar (Heidorn 2008).

Forskningsdata har olika funktion och mening för olika aktörer men får också olika betydelse beroende på när i forskningsprocessen man tittar (Haider & Kjellberg 2016). När det gäller forskares motivation att tillgängliggöra data så är den främsta drivkraften inomvetenskaplig (Elsevier & CWTS 2017). Wallis, Rolando och Borgman (2013) visar att forskare som gör forskning i den långa svansen är villiga att dela data med andra, men att de oftast delar på informella sätt. Liknande slutsatser gjordes i en undersökning vid Malmö högskola som visar att många använder öppna data i sin forskning, men att det krävs en hel del extra arbete för att forskningsdata ska bli användbar för andra (Fransson et al 2016). Faniel, Kriesberg och Yakel (2015) visade att kvalitet på dokumentationen av forskningsdata var en central faktor för att forskares data skulle kunna återanvändas på ett tillfredsställande sätt. Samtidigt belyser Heidorn (2008) betydelsen av infrastruktur för att möjliggöra återfinning och återanvändning av forskningsdata.

Data journals potentiella roll har lyfts fram som en del i infrastrukturen för att tillgängliggöra och beskriva forskningsdata (Leonelli 2016). Candela med flera (2015) har genomfört en översiktsstudie av 100 tidskrifter och konstaterar att antalet data journals växer samtidigt som formerna inte är konsoliderade än. Bibliometriska studier har visat att tidskrifterna har olika etableringsgrad, men många är inkluderade i Web of Science citeringsindex och kan därmed anses vara väl etablerade (Elsevier & CWTS). I Chavan och Penevs (2011) studie av data papers i biologi konstaterar de att formatet har en tänkbar roll för att få en kulturell förändring till stånd genom att ge erkännande till data publicering som en del i vetenskaplig meritering. Tidigare forskning pekar därmed på att data papers är en allt mer etablerad del av ekologin för vetenskaplig kommunikation, men har bara studerats i begränsad omfattning.

Data papers, publicerade i data journals eller i vanliga vetenskapliga tidskrifter, har kanske en viktig roll att spela, speciellt i ljuset av öppen vetenskap där nya incitament krävs för öppet tillgängliggörande. Data papers blir både en del av data-tillgängliggörandet och en publikation att räkna och citera.

Exempel på data journals som innehåller data papers:

Scientific data: http://www.nature.com/sdata

Data in Brief: http://www.journals.elsevier.com/data-in-brief

Journal of Open Psychology Data (JOPD): http://openpsychologydata.metajnl.com

Geoscience Data Journal: http://onlinelibrary.wiley.com/journal/10.1002/(ISSN)2049-6060

Journal of Open Humanities Data (JOHD): http://openhumanitiesdata.metajnl.com

Open Health Data: http://openhealthdata.metajnl.com

Journal of Open Research Software (features peer reviewed Software Metapapers describing research software with high reuse potential): http://openresearchsoftware.metajnl.com

/Jonas Fransson

Referenser

Borgman, C. L. (2015). Big data, little data, no data. Cambridge MA: MIT Press.

Candela, L., Castelli, D., Manghi, P., & Tani, A. (2015). Data journals: A survey. Journal of the Association for Information Science and Technology, 66(9), 1747-1762.

Chavan, V., & Penev, L. (2011). The data paper: a mechanism to incentivize data publishing in biodiversity science. BMC Bioinformatics 12(15).

Elsevier & CWTS (2017). Open Data: The Researchers Perspective. https://www.elsevier.com/__data/assets/pdf_file/0004/281920/Open-data-report.pdf

European Commission (2016). Open innovation, open science, open to the world – a vision for Europe. https://publications.europa.eu/s/cZby

Faniel, I. M., Kriesberg, A. and Yakel, E. (2016). Social scientists’ satisfaction with data reuse. JASIS&T, 67:1404–1416.

Fransson, J., du Toit, M., Tapia Lagunas, P. & Kjellberg, S. (2016). Tillgängliggörande av forskningsdata Nulägesbeskrivning samt rekommendationer för uppbyggnad av stöd till högskolans forskare. Malmö högskolas bibliotek. http://muep.mau.se/handle/2043/20266

Haider, J., & Kjellberg, S. (2016). Data in the making: Temporal aspects in the construction of research data. In J. Rekers & K. Sandell (Eds.), New big science in focus: Perspectives on ESS and MAX IV. Lund: Lund Studies in Arts and Cultural Sciences.

Heidorn, P. B. (2008). Shedding Light on the Dark Data in the Long Tail of Science. Library trends, 57(2), 280-299.

Leonelli, S. (2016). The disruptive potential of data publication. Notes and Records: The Royal Society journal of the history of science.

Proposition 2016/17:50 (2016). Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft. Stockholm, Utbildningsdepartementet.

Wallis, J. C., Rolando, E., & Borgman, C. L. (2013). If We Share Data, Will Anyone Use Them? Data Sharing and Reuse in the Long Tail of Science and Technology. PLOS ONE, 8(7), e67332.

 

Ett brev om öppen tillgång

Från 2017 har Kungliga biblioteket (KB) ett uppdrag från regeringen att samordna arbetet för öppen tillgång till vetenskapliga publikationer i Sverige.

Nyligen skrev KB ett öppet brev på sin blogg. I brevet försöker de reda ut två vanliga missförstånd som de sett kring omställningen till ett öppet tillgängligt publiceringssystem.

De två missförstånd som KB ofta stöter på i sitt arbete handlar om kvalitet och om kostnader.

Öppen tillgång, kvalitet och rovdjursförlag

Kvaliteten på öppet tillgängliga tidskrifter bör bedömas på samma källkritiska sätt som när man väljer att publicera sig i en prenumerationsbaserad tidskrift (som kanske varit etablerad längre tid).

Som forskare bör man titta på ursprung – är förlaget känt? Var har förlaget sitt säte? Finns en tydlig adress som man kan anta existerar i verkligheten? Personerna som ingår i editorial board – har de tydliga kontaktuppgifter? Ifall man söker på förläggarens namn på webben, finns då hen vid något känt lärosäte? Hur ser innehållet i tidigare tidskriftsnummer ut – är artiklarnas innehåll överensstämmande med vad tidskriften säger sig innehålla? Hur ser referenslistorna ut och vilken akademisk nivå håller artiklarna?

I dagens läge svärtar dessvärre de så kallade rovtidskrifterna (eng Predatory journals) ibland ner de fritt tillgängliga tidskrifterna. I och med den tekniska möjligheten med webbpublicering finns också potential att bedriva skumraskaffärer via sajter som liknar elektroniska tidskrifter. Det som ser ut att vara en vetenskaplig tidskrift har ofta sitt säte på okänd ort. Förläggare och granskare har ibland inte ens tillfrågats om de önskar arbeta med tidskriften, men finns trots detta namngivna på tidskriftens webbsajt. I en del fall har aktörerna bakom rovstidskriften lyckats locka till sig forskare som utför ett godkänt reviewarbete med artiklarna, vilket gör att enskilda tidskrifter hos rovförläggare kan nå viss, ibland till och med riktigt god, framgång. Det är en snårig bild och sällan helt enkelt att bedöma kvaliteten, vilket gör att viss efterforskning krävs för att man som forskare ska vara på säkra sidan. Rovförläggare har för vana att skicka ut massmail världen över för att få forskare på kroken.

Biblioteket vid Malmö universitet får frågor om och ger råd vid val av tidskrift för publicering, både för att bedöma den öppna tidskriftens kvalitet eller genom att ge förslag på öppet tillgängliga tidskrifter av hög kvalitet. En tidigare bloggpost handlar om oseriösa förlag, läs gärna inlägget här. Se också bibliotekets sida om hur man väljer tidskrift för publicering

I KBs öppna brev skriver man att problemet med rovtidskrifter är ”ett övergående fenomen som har uppstått i omställningen från ett traditionellt prenumerationsbaserat publiceringssystem till ett öppet tillgängligt publiceringssystem, då nya affärsmodeller utvecklas, prövas och utvärderas.”1

Kostnader

Publiceringssystemet har fram till för ett tag sedan vilat på prenumerationsavgifter som betalningsmodell. I denna modell har biblioteken stått för betalningen till förlagen, vilket gjort att biblioteket kunnat erbjuda sina forskare läsning av artiklar i de tidskrifter man prenumererar på.

Det öppet tillgängliga publiceringssystemet har en annan betalningsmodell. I praktiken infaller betalningen efter att artikeln genomgått peer review. Vid godkännande ombeds författaren betala den författaravgift (APC, article processing charge) som tidskriften har, för slutgiltig publicering. Artiklarna blir med denna modell fritt tillgängliga för alla. Det bör tilläggas att inte alla öppet tillgängliga tidskrifter har en avgift för publicering. Vissa OA-tidskrifter har sin redaktion vid ett lärosäte och har ingen avgift för publicering då redaktionsarbetet har fått lov att ske på inom de inblandades tjänst.

KB har i sitt brev med följande uträkning:

Det har beräknats att den totala summan som betalas globalt för vetenskaplig publicering i ett prenumerationsbaserat system för närvarande är ca 7,6 miljarder € per år för 1,5 miljoner artiklar. Detta är lågt räknat eftersom inte alla artiklar finns indexerade i Web of Science. Räknas antalet artiklar upp till 2 miljoner per år innebär det ändå en genomsnittlig kostnad på 3 800 € per artikel som är publicerad i ett låst, prenumerationsbaserat system. Detta stödjer tesen att det finns tillräckligt med pengar i systemet för en omvandling till ett öppet tillgängligt publiceringssystem.

Ekonomiskt stöd för open access-publicering kan forskare ibland få via sin forskningsfinansiär, eller via författarfonder som några svenska lärosäten har.

På Malmö universitet finns sedan några år en Läs gärna mer om författarfonden här.

Biblioteket har också ett väletablerat arbete med vad som brukar kallas ”den gröna vägen till open access” – parallellpublicering. När forskare vid högskolan registrerar en publikation i det öppna arkivet MUEP, undersöker vi de upphovsrättsliga möjligheterna för att göra artikeln fritt tillgänglig i manuskriptform. Ofta har universitetets forskare författarmanuskriptet och skickar detta omgående till oss. I de fall förlagen tillåter gör vi manuskriptet tillgänglig och alla har då åtkomst till artikeln. Detta sätt att göra vetenskapliga publikationer fritt tillgängliga är kostnadsfritt, men nämns inte i KB:s öppna brev.

Att slutproducera en artikel innefattar ett stort antal steg. Bland annat samordnar tidskriftsförlaget reviewförfarandet och ger sedan artikeln en läsvänlig layout. Tillgängliggörandet handlar om att metadata, information om artikeln och dess innehåll, sprids och används i andra tjänster för att maximera möjligheten för andra att hitta publikationen – öka hittbarheten. Oavsett vilken betalningsmodell och vem som framställer slutprodukten, så finns det fortfarande ett behov av att vissa grundläggande steg utförs.

Oavsett mängden pengar som finns i systemet och hur betalningsmodellerna ser ut så bör målet med öppen tillgång också innefatta att inte ytterligare öka kostnaderna för lärosätena, något som dessvärre fortsätter att ske i och med de nya så kallade offset-avtal som biblioteken sluter med förlagen. Avtalen är tänkta att ge lästillgång och möjlighet till open access-publicering för lärosätena och målet för biblioteken och deras samordnande organisationer har också varit ökad transparens för biblioteken – att få tillgång till den statistik som förlagen har men inte velat dela med sig av.

I bästa fall är offset-avtalen också ett ”övergående fenomen” på väg mot open access. I ett kommande blogginlägg utlovar vi mer ingående information om möjligheterna och problemen med offset-avtalen.

/Helena Stjernberg

Lästips! Bibliometrics and research evaluation: Uses and abuses

bokomslagYves Gingras, professor i vetenskapshistoria och -sociologi, har skrivit boken Bibliometrics and research evaluationUses and abuses (MIT Press). Boken är trots (eller tack vare) sitt ringa omfång (119 sidor) en viktig bok om utvärdering av forskning. Bibliometri, eller rättare sagt bibliometrisk data, i form av aggregerad data om publikationer och citering har blivit en central del i utvärderandet. Begrepp som rankning, metrics, Journal Impact Factor och h-index har blivit en del av forskningsvardagen.  

Yves Gingras problematiserar användningen och argumenterar för ett mer reflekterat bruk. Allt kan inte mätas på ett “objektivt” sätt genom kvantifiering, ämnesanpassad kvalitativ utvärdering kan inte ersättas. Ett annat problem som boken tar upp är okritisk användning av bibliometrisk data, i praktiken en ovetenskaplig datahantering (min tolkning).  

Boken rekommenderas till alla verksamma inom forskningsområdet, alla berörs vi direkt eller indirekt av forskningsutvärdering jämte medföljande buzz-words. Det är inte bara utvärdering som genomförs av administratörer som Yves Gingras problematiserar. Utvärderingsproblematiken reproduceras ständigt av forskare då man bedömer andra eller försöker optimera sin publicering beroende på olika nyckeltal. På sidan 80 skriver han: 

“Indeed, scientists themselves are often the ones who succumb to the anarchic uses of raw bibliometrics. As members of committees and boards with the power to affect policy decisions, they frequently push for the generalized use of such indicators, even though they have not tested their properties. This development only confirms that for scientists, the “enemy” is more often one’s colleague than a distant bureaucrat.” 

Boken finns att låna på universitetsbiblioteket. Mer om kvantitativa indikatorer finns att läsa i t.ex. The Metric Tide: Report of the Independent Review of the Role of Metrics in Research Assessment and Management. Forskning om bibliometri som forskningsfält återfinns t.ex. i tidskrifterna Journal of Informetrics och Scientometrics

/Jonas Fransson

ResearchGate skjuter över ansvaret på användarna

ResearchGate, kanske den största sociala nätverkstjänsten för forskare, har också blivit en plats för spridning av forskningspublikationer. Men flera stora förlag har stämt tjänsten. Spridning och åtkomst av publikationer via ResearchGate kan ses som en sorts piratverksamhet, se tidigare bloggpost om svart open access.

För ResearchGates överlevnad så har ändringar gjorts, vilka minskat den direkta tillgången till publikationer. Under hösten har ResearchGate också skärpt sina användarvillkor. De nya villkoren gäller från den 1:a december och den tredje paragrafen under “4. User obligations” är tydlig med att användaren har ansvaret för att uppladdning och delning sker på ett korrekt sätt:

 “[…] Except in the case of Member Submissions containing content exclusively in the public domain, you represent and warrant, and can demonstrate to our full satisfaction upon request that (i) you own or otherwise control any and all rights or licenses required in order to submit or share all content in your Member Submissions and you consent to the use of such content as contemplated by these Terms, and (ii) you have full authority to act on behalf of any and all owners of any right, title, or interest in and to any content in your Member Submissions to use such content as contemplated by these Terms.”

Att man nu i större utsträckning behöver begära en artikel för att få tillgång till den i Research Gate beror också på att delningen behöver göras mellan användare. ResearchGate kan inte agera mellanhand i form av ett öppet arkiv för utgivna versioner av publikationer på samma sätt längre. 1,7 miljoner publikationer är inte längre fritt tillgängliga, utan kräver en begäran. Det går fortfarande att tillgängliggöra texter öppet i ResearchGate, men då kanske främst preprint-versioner.

Det är centralt att ha koll på sina publiceringsavtal, läs mer i intervjun med Jenny Widmark här i bloggen. Det finns även en webbsida där man kan läsa mer om dessa frågor och Jennys kontaktuppgifter på bibliotekets webbplats: http://mah.se/Bibliotek/Forskar–och-doktorandstod/Publicera-och-sprida/Rattigheter-och-publicering/ 

Den nya versionen kan jämföras med tidigare versioner av användarvillkoren genom Wayback Machine, vilka var betydligt kortare.

Läs mer:
ResearchGate Restricts Access to Nearly 2 Million Articles. The Scientist, November 9, 2017. https://www.the-scientist.com/?articles.view/articleNo/50918/title/ResearchGate-Restricts-Access-to-Nearly-2-Million-Articles/

Publishers push ResearchGate harder in copyright battle. Times Higher Education, November 9, 2017. https://www.timeshighereducation.com/news/publishers-push-researchgate-harder-copyright-battle

/Jonas Fransson

 

 

Kriterium : kvalitetsgranskade, fritt tillgängliga svenska monografier

Trots all fokus på internationell publicering av artiklar i vetenskapliga, peer reviewade tidskrifter, är monografin, och då även monografier på svenska, fortfarande ett viktigt publiceringssätt inom många discipliner. Det är mot bakgrund av detta som Göteborgs universitet, Lunds universitet och Uppsala universitet drog igång pilotprojektet Kriterium (https://www.kriterium.se/) 2015. Kriterium syftar till att stärka bokens status i Sverige genom att erbjuda en kvalitetsmärkning som innebär att boken genomgått en gedigen sakkunniggranskning. Man har dessutom valt att göra alla böcker fritt tillgängliga elektroniskt, även om de flesta också att köpa i tryck.

På många sätt liknar detta hur många av universitetspressar börjat arbeta. I Sverige finns t.ex. både Stockholm University Press och Lund University Press, som båda satsar på att ge ut sakkunniggranskade böcker där den elektroniska utgåvan finns fritt tillgänglig. Det som skiljer Kriterium från dessa initiativ är att Kriterium inte är ett förlag. Det är istället rent formellt en skriftserie, och för att kunna bli antagen till Kriterium är ett av grundkraven att det finns en utgivare. I dagsläget använder sig förlagen Nordic Academic Press och Makadam, plus ett antal skriftserier vid de deltagande universiteten av Kriterium, men Kriterium är öppet att använda för alla utgivare.

När Kriterium tar sig an en publikation utser de en vetenskaplig redaktör för boken som sedan fungerar som spindel i nätet för granskningsprocessen. Varje publikation granskas av minst två granskare och man använder sig av s.k. double blind review, dvs. granskaren känner inte till vem som skrivit och författaren känner inte till vem som granskar, detta för att säkerställa att granskningen blir oberoende. Tanken är sedan att Kriterium ska fungera som en garant för att boken håller hög vetenskaplig standard, och Kriterium finns listat i den s.k. Norska listan, ett sätt att försöka mäta såväl kvantitet som kvalitet inom vetenskaplig publicering som sedan några år tillbaka används för resursfördelning i Norge, men som också har anammats av ett antal svenska högskolor.

Även om Kriterium i första hand inte är ett OA-initiativ (och trots att Sverige inte är ett av de länder som undersöks närmare i rapporten) så nämns de i en rapport som Knowledge Exchange släppte i början av oktober, A landscape study on open access and monographs. I rapporten försöker man ta ett helhetsgrepp om ämnet och tittar på utvecklingen både hos förlag, finansiärer och bibliotek för att kartlägga nuläget och försöka förutspå vad som kan tänkas hända framöver. Man har tittat på en stor mängd av de många affärsmodeller som finns idag för finansiering av OA monografier, allt från freemium modeller där själva boken är gratis men man betalar för kringtjänster till olika typer av crowdfundingalternativ och modeller baserade på författaravgifter. Man konstaterar att det inte är särskilt troligt att det kommer att finnas en övergripande affärsmodell som kommer konkurrera ut de andra, utan det kommer troligtvis fortsätta att existera flera modeller parallellt.

I rapporten har man också studerat en stor mängd OA krav och policys och konstaterar att även om endast ett fåtal idag inkluderar monografier, har ett antal finansiärer börjat ställa krav och även erbjuda finansiering, och det finns tecken på att fler och fler kommer att gå den vägen framöver.

/Aron Lindhagen

Öppen tillgång via svart flagg

Vanligtvis talar man ett par olika varianter av Open Access (OA) för publikationer. Grön OA där preprint-versionen av en publikation parallellpubliceras, till exempel i ett öppet institutionellt arkiv som MUEP. Gyllene (Gold) OA där texten publiceras i en öppen tidskrift (med eller utan författaravgift, s k APC). Hybrid-publicering är en form av OA där en artikel publiceras öppet i en betaltidskrift (mot en avgift), vilket innebär att artikeln är fritt tillgänglig om man går till tidskriftens webb men det syns oftast inte att den är OA när man söker databaser.

Man kan också tala om svart (black) OA, öppen tillgång som inte är i samarbete med förlagen eller biblioteken. Detta kan ses på två sätt. (1) Illegal piratverksamhet som inte tar hänsyn till den ekonomiska upphovsrätten (den avtalar ofta den ideella upphovsrättsinnehavaren bort till förlaget). (2) En “avkommersialisering” av forskningsresultat, där samhällsnyttan och den fria tillgången till offentligt finansierade forskningsresultat sätts i centrum, en sorts korrigering av ett illa fungerande system a la Robin Hood [1, 2].

Tillgång till publikationer den svarta OA-vägen sker på olika sätt. Det sker både i industriell skala och i många forskares vardag. Sci-Hub är ett aktuellt exempel på det förstnämnda, en söktjänst för forskningspublikationer där fulltexten laddas ner via ett lärosäte som har tillgång om den inte finns i lager tillsammans med alla andra redan eftersökta publikationer. Så dels finns det en databas med fulltext och dels utnyttjas enskilda användares konton vid olika lärosäten för att komplettera databasen. Sci-Hub är baserad i Ryssland och därför svår att komma åt för de västerländska förlagen. Tjänsten har blivit stämd av American Chemistry Society (ACS) och Elsevier har tidigare blivit tilldömda 15 miljoner dollar för upphovsrättsintrång [3].

ResearchGate och liknande akademiska nätverkstjänster gör det också enkelt att dela eller tillgängliggöra publikationer, i vissa fall på ett nästan automatiserat sätt. Men när publikationerna är utgivna av ett förlag så kan delandet via en kommersiell nätverkssajt vara en pirathandling i sig, vilket tas upp i en intervju här i bloggen. Via Twitter och hashtaggen #ICanHazPDF sker informell fildelning. Man önskar få tillgång till en viss vetenskaplig artikel och någon annan Twitteranvändare som har artikeln (eller kan få tag på den) skickar den som svar, utan hänsyn till upphovsrätt [4].

I musikbranschen tvingade Napster fram en förändring som ledde fram till bland andra Spotify. De vetenskapliga förlagen kommer troligen hårdnackat förvara nuvarande modell, det ser vi redan i olika försök till light-varianter av OA-publicering där mål är att finansiärernas krav ska mötas, men där den öppna tillgången i sig är av sekundär betydelse. Musikerna var väl de stora ekonomiska förlorarna (och i en del fall öppna motståndare) i övergången till streamingtjänster, men när det gäller vetenskaplig publicering måste nog forskarkollektivet stå för förändringarna. Och kanske kan det inte ske förrän systemen för medelsfördelning respektive meritering anpassas till de politiska målen (vilket öppen tillgång till forskningsresultat är, se till exempel den senaste forskningspropositionen). Fram tills dess kommer svart OA vara den förhärskande typen av öppen tillgång, för dess effektivitet i ett svårföränderligt system.

[1] Björk, B.-C. (2017), Gold, green, and black open access. Learned Publishing, 30: 173–175. doi:10.1002/leap.1096

[2] Green, T. (2017), We’ve failed: Pirate black open access is trumping green and gold and we must change our approach. Learned Publishing, 30: 325–329. doi:10.1002/leap.1116

[3] Kemsley, J. (2017),Lawsuits progress against Sci-Hub, Chemical & Engineering News, 95:27, p. 5. https://cen.acs.org/articles/95/i27/Lawsuits-progress-against-Sci-Hub.html [4] Wikipedia (2017), ICanHazPDF. https://en.wikipedia.org/wiki/ICanHazPDF

/Jonas Fransson

Unpaywall – ett enklare sätt att hitta OA artiklar

Enligt en relativt nyligen publicerad studie (ännu ej peer-reviewad) finns ungefär hälften av alla vetenskapliga artiklar som publiceras idag fritt tillgängliga på nätet. Det kan handla om artiklar som publicerats direkt i Open Access tidskrifter, artiklar som köpts loss från prenumerationstidskrifter (s.k. hybridpublicering), artiklar som parallellpublicerats i arkiv som MUEP eller artiklar i prenumerationstidskrifter som blir fritt tillgängliga på förlagets hemsida efter en viss tid (däremot räknas här varken sådant som ligger på piratsiter som SciHub eller det som finns på forskarnätverk som Academia.org och ResearchGate, där mycket delas utan att författaren har tillåtelse att göra det, i denna studie) [1]. Problemet är att det inte alltid är så enkelt att hitta OA versionen av en artikel, hur ska man till exempel veta att det finns en parallellpublicerad kopia att tillgå gratis av den där artikeln man behöver som biblioteket inte prenumererar på? Visserligen finns tjänster som DOAJ, där man kan söka efter artiklar publicerade i OA tidskrifter, och BASE, där man kan samsöka parallellpublicerade artiklar i ett stort antal arkiv, men det har saknats ett enkelt sätt att söka allt som är Open Access. Visst listar Google Scholar oftast även OA versioner, men de har ingen markering för vad som är fritt tillgängligt och vad som ligger bakom en betalvägg vilket gör det en smula svåröverskådligt.

Det är mot bakgrund av detta som Impactstory skapade Unpaywall. Unpaywall är ett webbläsartillägg som enkelt och gratis kan laddas ner till Firefox och Chrome. När Unpaywall identifierar att man är inne på en hemsida som beskriver en artikel i en tidskrift syns en liten hänglåssymbol till höger på websidan. I vanliga fall är hänglåset stängt och grått, men om Unpaywall kan identifiera att det finns en fritt tillgänglig version av artikeln någonstans på webben är hänglåset öppet och grönt och fungerar som en länk till den fritt tillgängliga versionen. Jag har själv testat Unpaywall under några månader och tycker att den på det stora hela fungerar bra. Hänglåset dyker oftast upp där det ska; på tidskrifternas hemsidor verkar det inte vara något problem men jag hade önskat att det kunde dyka upp i ytterligare några bibliografiska databaser (i dagsläget dyker det t.ex. upp i Scopus och Swepub, men inte i Web of Science och PubMed). Någon gång har jag hittat fritt tillgängliga fulltexter till artiklar som inte hittats av Unpaywall och någon gång hamnat fel när jag klickat på ett grönt hänglås, men allt som oftast fungerar som det ska.

[1] Piwowar, H., Priem, J., Larivière, V., Alperin, J. P., Matthias, L., Norlander, B., Farley, A., West, J. & Haustein, S. (2017). The State of OA: A large-scale analysis of the prevalence and impact of Open Access articles (Version 1). PeerJ Preprints. https://doi.org/10.7287/peerj.preprints.3119v1 

/Aron Lindhagen

Juridiska frågor vid publicering

Intervju med Jenny Widmark, bibliotekarie med en jur kand som jobbar med juridiska frågor kring publicering  Malmö högskolas bibliotek. 

Du har ju en särskild roll på Malmö högskolas bibliotek kan du säga något om vad det innebär att du kan hjälpa till att reda ut juridiska frågor i samband med publicering 

Ja, för mig det handlar ju oftast om att hitta lösningar. Någon vill göra något med ett material, sitt eget eller någon annans, och då ska vi hitta en lösning för att göra det möjligt inom ramen för de bestämmelser som finns. 

Då kan det vara förutsättningar som finns inom upphovsrättslagstiftning, svensk eller utländsk, eller det kan vara förutsättningar som finns via ett avtal som författaren själv har ingått för att författaren själv vill använda sitt material. Eller det kan vara material som finns i bibliotekets databaser som vi har köpt, eller vilket material som helst. Men det handlar om att hitta vägar för att möjliggöra användningen på ett korrekt sätt. 

Vilken skulle du säga är den vanligaste frågan du får från forskare på Malmö högskola? 

Den absolut vanligaste frågeställningen är när doktorander själva vill publicera sina artiklar i en sammanläggningsavhandling. Sedan är forskare ofta lärare också och den näst vanligaste frågan är att man vill använda material i pedagogiska situationer i relation till sina studenter. Den jobbigaste problematiken är när forskare själv upptäcker att de inte har tillgång till sitt egenproducerade material. Man har ingått ett avtal med ett kommersiellt förlag som på något vis begränsar ens egen användning av det material man själv producerat. 

Jag har en särskild fråga som jag vet är svår att svara rakt av på, men om jag som forskare vill dela med mig av en publikation, hur ska jag tänka när det gäller att lägga ut en kopia i de nya nätverkstjänster som finns idag till exempel ResearchGate? 

Skillnaden är ju att de institutionella arkiv som biblioteken ofta administrerar och utvecklar, är icke kommersiella tjänster som innehåller lärosätets publikationer. De nya tjänsterna som vi ser växer fram nu, till exempel ResearchGate, betraktar förlagen som kommersiella tjänster. Det är inte ideella organisationer utan det är företag som står för dessa nätverkstjänster. 

När det gäller bibliotekens arbete med institutionella arkiv, som vårt MUEP, har det arbetats fram en given terminologi och man vet var vi har varandra som parter i detta det vill säga bibliotek, förlag och forskare, men i de nya tjänsterna vet vi inte det. Det uppstår en osäkerhetssituation där det behöver utarbetas någon form av standarder eller praktiker kanske man kan kalla det. Förlagen försöker just nu hitta någon balans i relation till forskare i deras roll som författare.  

En ytterligare skillnad med en sådan tjänst som ResearchGate är att den både är till för att lägga upp sitt material i fulltext, men också för att skapa kontakter med andra forskare, vilket skapar ett annat behov kring delning av material i relation till sina kontakter. Att veta om man kan lägga upp material i fulltext är ganska oproblematisk. Där spiller det över från arbetet med de institutionella arkiven och vad som gäller för att göra kopior av en publikation tillgänglig. Att göra delningen på förfrågan, via dessa tjänster, är dock en ny situation för alla parter. Tidigare fick man ett mejl från någon och skickade sin publikation. Då var det inte så stor distribution och därför en ”icke fråga”, men i de nya tjänsterna finns andra möjligheter till en större distribution genom att lagra filerna och sedan ge tillgång på förfrågan via tjänsten. Förlagen vill gärna ha kontroll över detta.  

Egentligen står biblioteket utanför vad som händer i dessa tjänster, eftersom det är ett förhållande mellan en kommersiell tjänst, förlag och forskare, men det är ofta vi som får frågan från forskare. Svensk rätt har inget undantag för denna delning av material. Möjligen kan det falla under det amerikanska begreppet ”fair use” men det har jag inte hittat något nyare belägg för. Det finns någon diskussion kring detta men de är flera år gamla nu och i och med att dessa tjänster gör att delningen får en annan omfattning så förändrar det också läget. Därför får man än så länge gå på vad varje enskilt förlag anger i dessa fall och förlagen har alla olika idéer om hur detta kan ske och olika konstruktioner. En del väldigt strikta och en del riktigt användbara modeller. Det man definitivt kan säga är att förlagen nu mer vill vara med och bestämma hur delning på förfrågan ska gå till. 

Hur får jag hjälp med detta som forskare just nu då, om jag får en sådan här förfrågan att dela en publikation? Vad gör jag som forskare? 

Det handlar om att hålla reda på vilka publiceringsavtal som gäller och som man har ingått vid publiceringen. Mitt tips är att ta en skärmdump, namnge den med artikelns titel och spara den på ett bra ställe så att du kan återkomma till publiceringsavtalet senare. Det handlar om att vända sig till det avtal man ingått när man behöver ta reda på vad man får lov att göra.  

Det kan vara svårt att läsa avtalen och jag hjälper gärna till. Har man inte avtalet kvar får man vända sig till förlagets hemsida och leta efter information och den kan både vara svårt att hitta och att tolka. Problemet är att man ofta inte rör sig i en svensk kontext. Förlagen har olika nationell hemvist och rör sig då i respektive nationell lagstiftning. Jag upplever att de flesta vill försöka följa avtalet och man är inte ute efter att vara rebell, bland annat eftersom man ser risker med det. Det finns också den aspekten att har man ingått ett avtal så får man leva med det. Det kan också vara värt att säga att förlagen är ganska tydliga med att om de upptäcker att avtalen inte följs och artiklar läggs ut på nätet eller delas på ett sätt som avtalet inte medger så kommer de inte vända sig till de enskilda forskarna. De kommer då mest troligt att vända sig till den berörda tjänsten, exempelvis MUEP eller ResearchGate, och att de ber dem plocka bort material. 

Man kan säga att det handlar om att vara klok i förväg. Jag tycker man ska tänka på vad vill jag uppnå med min publicering? Är ett av mina mål att kunna dela mitt material fritt eller åtminstone med intresserade personer på förfrågan så ska man välja publiceringskanal utifrån det. Man kan ju också försöka förhandla med förlaget, men det är standardavtal och man är inte jämbördig part med ett stort internationellt förlag. Samtidigt skadar det inte att försöka, eftersom ju fler som påtalar önskemål om andra publiceringsvillkor så kan det så småningom ske en förändring. Det går ju också att dra det hela vägen och välja ett förlag som tillämpar en modell där upphovsrätten ligger kvar hos författaren, till exempel med en CC-licens [Creative Commons licens]. 

Tack Jenny! När det gäller licenser kanske vi får återkomma till en ny intervju med dig om vad det innebär med Creative Commons och relationen till open access, hybridtidskrifter och de kostnader som ofta är kopplad till sådan publicering.  

Det finns en webbsida där man kan läsa mer om dessa frågor och Jennys kontaktuppgifter på bibliotekets webbplats: http://mah.se/Bibliotek/Forskar–och-doktorandstod/Publicera-och-sprida/Rattigheter-och-publicering/  

Läs mer: 

/Sara Kjellberg