Innovation som politik

Slavoj Zizek skrev nyligen i the New Statesman om hur den ”grekiska krisen” sätter fingret på den ”postpolitiska” ståndpunkten – att samhälleliga fenomen, processer och policies hanteras som tekniska, administrativa fenomen. Och att politiken – och därigenom demokratin – är ”maktlös” i förhållande till den ekonomiska sfären.
—–
I sig är detta ett ideologiskt ställningstagande – som säger att ekonomin måste särskiljas från demokratiskt, medborgerligt inflytande. Det grundläggande värdet som enligt detta sätt skall uppnås är ”tillväxt i ekonomin”, vilket skall ”rädda jobben”. Och den mekanism som skall säkerställa detta är innovation. Hur detta fungerar analyserar en myndighet som kallas ”Tillväxtanalys”. På deras hemsida står att de “har regeringens uppdrag att analysera och utvärdera svensk tillväxtpolitik. Vårt övergripande mål är att stärka den svenska konkurrenskraften och att skapa förutsättningar för fler jobb och växande företag i hela landet”. Bland titlarna på deras publikationer är ”innovation” – antingen i sig sjäv eller som en del av innovationspolitik etc. – ett av de allra vanligaste orden.
IMG_0681

Vad är då egentligen innovation? Varför är det intressant att tala om detta? För den Österrikiske ekonomen Schumpeter, som verkade under förra delen av 1900-talet var innovationerna centrala för ekonomisk utveckling. De skapade nödvändig förändring. På politisk nivå finns också en föreställning om att innovation är något som måste frammanas, stödjas, utvecklas. Detta är då tänkt att ske genom att skapa ett gynnsamt klimat i form av ett innovationssystem, som framför allt finansieras genom skattepengar. Ut ur detta system så är det sedan tänkt att innovationer skall äga rum – genom att kommersialiseras. Så blir det jobb och alla lever lyckliga.

—–

Vad är då ett innovationsystem? När Sydsvenskan gjorde en undersökning härom året försökte man inte definiera vad systemet var, utan fokus låg på intitutionsnivå – vilka organisationer, såväl permanenta som tillfälliga (dvs i projektform) agerar ”innovationsstödjande” – inkubatorer, finansiärer osv. Den danske forskaren Jörgen Rosted specificerar innovationssystemet med ”de kompetencer, rammebetingelser og vilkår, der karakteriserer samspillet omkring innovation”. Visst kan man tänka att det är rambetingelser och villkor som definierar ett system. Det är ju ett försök att definiera en yttre gräns, och kanske något av en teknokratisk ansats. Innovationssystemet som administrativ, byråkratisk lösning.

—–

Men man kan också tänka på andra sätt. System är inte slumpmässigt organiserade. Om man sätter Rosteds ”samspel” som utgångspunkt istället kan man se begreppet innovationssystem som syftandes på en kategori aktörer och processer som förenas av gemensamma principer och/eller logiker och utifrån detta ”samspelar” – medvetet eller omedvetet.  En del forskare har föreslagit att det är flödet av kunskap som är denna röda tråd. Men det går också, utifrån hur exempelvis aktörerna i det Skånska innovaitonssystemet är organiserade, att se flödet av resurser som organiserande princip. En idealistisk och en materialistisk hållning, kan man säga.

IMG_0711
Men det finns många begrepp i innovationsparlören. Inte minst på senare år har talet om social innovation blivit allt viktigare: “lösningar” på sociala problem, samhälleliga utmaningar och svaga grupper. Det är framför allt social innovation som i Malmö äger rum i Rosengård, men inte i Limhamn; i Seved men inte bland villorna i Bellevue.
Den innovation som behandlas inom innovationssystemet och som skall ge tillväxt, framåtriktning osv förknippas med “kluster” som Media Evolution City, inkubatorer som MINC och nätverk som Sustainable Business Hub.
Man kan då utan problem komma tillbaka till tanken om innovationssystem såsom ordnade dels utifrån en idealistisk hållning och dels utifrån en materialistisk – och frågor om Innovation är således frågor om makt över såväl materiella aspekter som makt över idéer. Istället för att se innovationssystem som administrativa, tekniska lösningar  kan man därmed tala om Innovationssystememt som ett politiskt system, grundat på ideologi och normativa värden – samtidigt som få kritiska och fördjupade samtal förs om innovationssystemet. Därför är det inte svårt att hävda att det finns rum för ett öppet samtal om vem som bjuds in och vem som inte bjuds in. Vem har rätt yttra sig  och på vilka grunder? På vilka platser förs sådana samtal? Vilka värden som står i centrum för innovationssystemet?
—–
Tanken bakom konversatoriet är att bryta den magiska cirkeln, avtäcka normativa värden och föra samtalet på andra platser än där samtalet om samhälleligt viktiga frågor vanligen förs. Under Skåne innovation week genomfördes därför ett antal konversatorier på olika platser i Skåne – platser som man inte alltid förknippar med innovationer och innovationssystemet. En grundprincip är att i Konversatoriet står samtalet, konversationen, i centrum. Det är en bruten cirkel. Ansatsen är att det finns alltid plats för den som har en vilja konversera. Oavsett yrke, akademisk titlar eller föregiven expertis – allt sådant får man hänga av sig i garderoben innan man börjar konversationen. Det är inte en formella samhällsposition som ger dig rätt att tala här, utan dina personliga erfarenheter och visioner.
—–
I nästa podcast som kommer om ungefär en vecka kommer jag att göra några personliga reflektioner utifrån de fyra konversatorier som genomfördes under Skåne Innovation Week – på temat ” vågar vi bli Europas mest innovation region”?
Hör som podcast:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *