Dags att sätta välbefinnandet i centrum för samhällsutvecklingen

Millenniemålen (MDG) når vägs ände i år. ”Äntligen”, säger nog en del. Sedan de infördes år 2000 har de utgjort en skakig karta för internationell utveckling, parallellt med en växande global debatt om stigande ojämlikheter såväl inom som mellan länder, försämrade miljöförhållanden och politisk instabilitet. Trots att de var utvecklade för att stödja fattiga länder på deras färd mot “utveckling”, menar många att millenniemålen inte har bidragit till meningsfull förändring i någon större utsträckning. I stort sett har resultatet blivit ”business-as-usual” – ekonomiskt, politiskt och socialt. 

Millenniemålens misslyckande är framför allt ett misslyckande för konventionellt ekonomiskt tänkande. Det finns en växande insikt om att den konventionella synen på ekonomisk utveckling, vilken bygger på att maximera tillväxten av bruttonationalprodukten (BNP) till varje pris, är inte bara otillräcklig ur ett socialt perspektiv, utan också förödande för välbefinnandet hos våra samhällen och ekosystem. Om man till detta lägger globala ekonomiska kriser och hotet från klimatförändringar – kopplat till behovet av att i grunden transformera vår energiregim – är det tydligt att världen står inför omfattande utmaningar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är mot denna bakgrund representanter för FNs medlemsstater inom några månader skall anta den nya agendan – ”Sustainable Development Goals” (SDG). Till skillnad från tidigare initiativ betonar dessa att välbefinnande – utifrån såväl antropogena som ekosystemiska perspektiv – är en förutsättning för hållbarhet. Och till skillnad från Millenniemålen – som enligt uppgift utvecklades av några män i FNs källare – bygger SDG på en bred och tämligen öppen process. 

Det finns därför förhoppningar om att SDG kan stimulera till reformer av ekonomiska styrmodeller och påverka i riktning mot en politik som bättre bidrar till samhällsutveckling. SDG har dock inte undsluppit kritik. En ofta framförd synpunkt är att man i sin ambition att täcka in alla upptänkliga aspekter skapat en alltför komplex och svåröverskådlig agenda – samtidigt som de övergripande och visionära målen kan upplevas som utslätade. Men trots sina begränsningar, kommer SDG att vara riktmärken mot vilka alla länder kommer att tvingas mäta sina framsteg under de närmaste decennierna: Till skillnad från sina föregångare kommer SDG att gälla för alla länder, inte endast för de så kallade ”utvecklingsländerna”. 

För Sverige betyder detta att det finns ett behov av nya tankefigurer. ”Hållbar utveckling” kommer inte längre att vara ett begrepp som handlar om i första hand internationellt bistånd och andra initiativ ”någon annanstans”, utan en agenda som i lika stor utsträckning handlar om vad som måste hända här. 

IMG_0589 (1)

Idag är det Sveriges nationaldag. I många sammanhang omtalas allt det som är gott och välfungerande i landet. Men man behöver inte skrapa mycket på ytan för att finna sprickor i fasaden, orättvisor och omständigheter som påverkar människors välbefinnande negativt och förhindrar att de når sin potential. 

För att nå de hållbara utvecklingsmålen krävs inte endast ett ändrat synsätt på företagande och innovation, en mer visionär politisk agenda utan också nya sätt att göra forskning och annan kunskapsutveckling relevant och brett tillgänglig. Det handlar om ekologisk omställning av produktion och konsumtion, nya former av stadsutveckling och medborgarinflytande samt förändringar av utbildningssystemet och mycket annat. 

Detta är processer som pågår på många håll: I exempelvis Sydafrika lanserades nyligen initiativet ”WE-Africa”, ett nätverk av forskare och praktiker som delar en vilja att stödja omställning i riktning mot en ekonomi där välbefinnandet hos människor och miljö står i fokus. Ett liknande initiativ från svenskt håll skulle kunna vara en viktig del i denna nödvändiga omställningsprocess. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *