Gång på gång har högskolans betydelse för Malmö lyfts fram. Och det är ganska givet – i många städer är universiteten viktiga markörer och delar i den urbana identiteten. Städer som Oxford och Cambridge är inte kända för mycket annat än sina universitet och även i svenska städer som Uppsala och Lund är universiteten dominanta. Hur är det då i Malmö? Storleken på Malmö högskola och dess lokalisering i centrala staden menar många bidrar till att även Malmö i hög grad präglas av akademin. Och vi skall ju inte glömma att även Lunds universitet har närvaro här genom Musik- och Teaterhögskolorna, samt att World Maritime University – som i dagarna firade sitt 30-årsjubileum – bidrar till detta.

Synligheten i staden påverkas naturligtvis om man väljer att husera i spektakulära fastigheter. Säga vad man ville om gamla lärarhögskolan på Munkhättegatan – och visst hade den fått arkitekturpris – men spektakulär var den knappast. När Orkanen byggdes innebar det ett nytt blickfång i centrala Malmö. Igen kan undgå det – om det sedan var en vacker byggnad kan naturligtvis diskuteras, men en intressant historisk aspekt är att dess utformning och färgsättning refererar till en del äldre byggnader på Kockumsområdet.

Niagara heter det pågående nybygget dit bland annat högskolans ledning samt Kultur och samhälle skall flytta om ett par år. Ser bastant ut. Tidstypiskt? Ja, kanske genom att dess inre är “flexibelt” och inte är specialdesignat för akademiskt ändamål. Vi som skall arbeta där har fått höra att syftet med detta är att huset kan förändras för andra hyresgästers behov om Malmö Högskola inte längre skall ha verksamhet där. Detta betyder exempelvis att det inte finns några undervisningslokaler i huset och att det inte finns arbetsplatser för all personal. Flexibla arbetslösningar heter det.

Även WMU lämnar inom kort sina gamla lokaler för att flytta in i Tornhuset (gamla hamnförvaltningen), en av Malmös absolut vackraste byggnader. Men eftersom Tornhuset inte räcker till för all verksamhet, har man planerat att kombinera byggnaden med ett nybygge som tveklöst är spektakulärt – kallat “Urbana Hängsel”. Arkitekt är danske Kim Utzon.

DET BRÅKIGA UNIVERSITETET

Varför skall man då ha ett universitet i staden? De syften som angavs för att Malmö högskola skulle byggas för 15 år sedan handlade till stor del om stadens behov. Genom akademin skulle Malmö transformeras från industristad på dekis till internationell kunskapsstad. Men alldeles oavsett vad man tänkt sig att man skall ha ett universitet till, har de en tendens att bli bråkiga på ett eller annat sätt, nedan illustrerat av ockupationen av Sorbonne i Paris 1968.

Även i Sverige kan akademiska miljöer bli bråkiga platser. Kårhusockupationen 1968 är ett sådant exempel. Den omtvistade “autonomireformen” för universitet och högskolor  resulterade nyligen i en del aktiviteter och demonstrationer, bilden nedan från Malmö högskola för några veckor sedan. I en artikel i Metro passar man också på att hänvisa till studentrevolten 1968. “– Jag hoppas på en väldigt stark studentrörelse. Lite som -68, fast bättre…. Via Twitter och andra sociala medier har studenter, universitetsanställda och andra bjudits in till manifestationer runt om i landet…”

I Köpenhamn går det dock livligare till. Nya förslag som av myndigheterna beskriv som nödvändiga – men av studenterna som dråpslag – har lett till omfattande demonstrationer med tusentals deltagare. “Studerende på tværs af hele universitetet er enormt frustrerede over de her forslat.” Förslaget innebär bland annat att om man inte tar 45 ECTS-credits per läsår riskerar man att kastas ut från utbildningen.

Universitet och högskolor kan bidra till en stad på många sätt: Det kan handla om såväl stadens identitet som att det kan leda till nya företag och därigenom arbetstillfällen. Men det kanske viktigaste är att det kan bidra till en kritisk debatt – som tar plats på gatorna och därigenom bidrar till akademins synlighet i lika hög utsträckning som spektakulärt formgivna fastigheter.