Del 2

Tillslut kom min vän Sam och räddade mig när jag låg och vred mig utav smärta på akuten. Det kändes väldigt betryggande att ha honom där och kunde tala för mig. När han väl var på plats kom läkarna och förklarade att sjukhuset inte hade någon elektricitet och att jag behövde röntga mitt knä innan de kunde dra det rätt. Den frustrerande känslan infann sig av att “kan de inte se att mitt knä är ur led och bara dra tillbaka det?”

Men det var bara att infinna sig med att det behövdes ytterligare en bilresa innan mitt knä kunde dras rätt. Under denna resa fick jag åka liggandes men det var verkligen den mest smärtsamma resa jag någonsin har gjort. Vägarna här nere är inte alltid asfalterade och väldigt guppiga och självklart var det den mest guppigaste vägen vi var tvungna att köra (Vi har åkt den vägen nu i efterhand och vägen är verkligen guppig!)´Resan kändes som en evighet och det enda jag kunde göra var att hålla Sam i handen och skrika. Jag måste säga att jag var inte vid fullt medvetande under hela resan. Väl framme på den andra kliniken tog vi röntgen bilder och väntade på att få åka tillbaka till sjukhuset. Resan tillbaka var lika smärtsam som resan dit.

Tillbaka på sjukhuset flyttade de mig till kirurgavdelningen och berättade att elektriciteten fortfarande inte var tillbaka och att jag bara fick ligga och vänta till den kom tillbaka. På avdelningen fick jag smärtstillande så smärtan började tillslut bli hanterbar efter fyra timmars väntan. Att ligga på ett sjukhus i Ghana utan elektricitet är väldigt svettigt kan jag lova men mina fantastiska vänner Sam och Chris var mycket bra sällskap. Efter två timmars väntan kommer tillslut elektriciteten tillbaka och jag kan äntligen bli körd in till operationen Mina ord var att ge mig all smärtstillande jag kan få. Jag lovar att vakna efter. Inne på operationen fick jag massa bedövning och kände att jag bara försvann bort.

När jag vaknade upp var mitt ben hel gipsat och smärtan borta! Jag var tvungen att spendera natten på sjukhuset  vilket var lite läskigt. Dagen efter var allt fokus på att få åka tillbaka till vandrarhemmet. Jag fick ett par kryckor och en man som jobbar för mitt försäkringsbolag körde tillbaka mig. De nästkommande veckorna spenderades huvudsakligen i sängen med mycket vila…

Nu är det några veckor sedan allting har hänt och jag har haft min underbara vän Lina här på besök en vecka :).Jag kan gå igen trots att jag haltar lite. Det har varit några fler födelsedagar. Internetet är halvt funderande då och då. Livet är fortfarande en fest och förhoppningsvis kommer det fler uppdateringar snart! 🙂

IMG_4019

Marissa och Poppy

IMG_4017

Laura och Kelly

IMG_4023

Laura och jag på en konsert. Man kan ha roligt trots gips och kryckor.

IMG_4027

Multi-tasking.

This entry was posted in Uncategorized by Emma Granat. Bookmark the permalink.

About Emma Granat

Emma Granat, fourth year student from Socionomprogrammet (BA). I am gonna spend the spring term of 2014 in Accra, Ghana. I will be writing about every day life, experiences and adventures during my time in Ghana!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *