Marie Caldemo – Masterexamen i pedagogik

Jag heter Marie Caldemo och arbetar som lågstadielärare på Vallkärra skola i Lund. Innan dess arbetade jag under många år på olika förskolor i Lunds kommun. Under min tid som pedagog i förskolan kom jag dagligen i kontakt med barn i olika åldrar och för mig har arbetet med att bygga relationer alltid varit centralt. Detsamma gäller mitt nuvarande arbete med barn i skolan.

I mitt masterarbete “Möten mellan pedagoger och barn – Interaktionen mellan pedagoger och barn under en dag på förskolan” har jag undersökt vad som händer i mötet mellan pedagog och barn. Vad det är för typ av interaktion som sker och hur påverkas dessa möten av de förutsättningar som ges i förskolan? Jag önskar genom undersökningen, öka förståelsen för förskolan som företeelse genom att belysa hur delar av verksamheten fungerar.

Jag har använt mig av diktafoner för att samla in det material som legat till grund för min undersökning. Tre olika pedagoger vid två olika förskolor, från tre olika avdelningar, fick gå med varsin diktafon om halsen under tre dagar. Sedan valde jag det inspelade materialet från en av dagarna och ett dagsschema per pedagog och dag som grund för analysen. Anledningen till valet av diktafoninspelningar som metod är att det gavs en möjlighet att följa pedagogerna över tid och att jag som forskare inte var närvarande under inspelningarna, vilket förhoppningsvis ledde till att jag kom så nära ”en vanlig dag” som möjligt.

Resultatet har visat att det framförallt sker möten där styrande uppmaningar och tillrättavisningar är tongivande. Denna typ av möten är oftast kopplade till rutinsituationer. Jag har också kunnat utläsa olika typer av lärandemöten. Lärandemöten på barns villkor, där barn och pedagoger delar intresse och fokus kring något och lärandemöten på vuxnas villkor i form av kontrollfrågor från pedagog till barn. I arbete finns ett diagram där de olika typer av möten som förekom i undersökningen finns redovisade, det gick att utläsa fler.

Undersökningens process har tagit tid, men det har alltid varit givande då jag har arbetat med den. Nu är jag klar och ser fram emot att fler vill ta del av de resultat som undersökningen visar. Min förhoppning är att de ska ligga till grund för diskussioner inom förskolan och utvecklandet av densamma.

Länk till hela arbetet; https://muep.mau.se/handle/2043/29733

Jenny Staxlund – masterexamen i specialpedagogik

Sedan hösten 2015 arbetar jag som specialpedagog på ett kommunalt skyddat boende för familjer som har blivit utsatta för hot och våld i nära relation. När jag påbörjade den här tjänsten var det för mig ett helt nytt område. Mina tidigare professionella erfarenheter var att möta barn och föräldrar på förskolor. Jag hade aldrig tidigare arbetat på institution och mina kunskaper inom området våld i nära relation var begränsade. Därför fick jag börja med att inhämta nya lärdomar och tänka igenom mitt förhållningssätt.

Jag har dagligen möten med barn i alla åldrar och deras mammor. Det är familjer som har upplevt trauma i sina hem, hem som de har fått fly ifrån för att undkomma våld. Statistiken säger att ungefär 10 procent av alla barn har någon gång upplevt våld i hemmet och ungefär 5 procent upplever det ofta, men mörkertalet antas vara betydande. Det saknas officiell statistik men Socialstyrelsen uppskattar att runt 3000 barn och lika många vuxna någon gång vistas i skyddat boende under ett år. Antalet barn i det skyddade boendet som denna studie utgår ifrån var 110 barn år 2017. Boendetiden varierade, men i snitt bodde en familj i boende mellan 3 veckor och 3 månader.

Barn som växer upp under förhållanden där våld, omsorgsvikt och misshandel förekommer är mer benägna att uppvisa en dysfunktionell reglering och det yttrar sig ibland med utåtagerande beteenden. Barn och mammor är i kris och behöver stöd för att kunna hantera sin situation. Det får de när de kommer till det skyddade boendet. Jag har under mina år här sett och lärt mig mycket om hur omgivningen på bästa sätt kan finnas tillgänglig och vara en avgörande faktor för familjernas framtid. Detta presenteras i min master som heter: Specialpedagogik och socialt arbete – samarbete i skyddat boende med familjer som är utsatta för våld i hemmet. Frågeställningarna är: • Hur ser processen för det specialpedagogiska arbetet ut i skyddat boende? • Vilka förväntningar har socialsekreterarna på specialpedagoguppdraget i skyddat boende? • Hur påverkas föräldrakapaciteten när det finns våld i hemmet utifrån socialsekreterarnas perspektiv samt ur det specialpedagogiska perspektivet?

Det övergripande syftet med föreliggande studie är att synliggöra specialpedagogikens mångfacetterade uppdrag som en del av arbetet kring barn som är utsatta för våld i hemmet. Ett specialpedagogiskt uppdrag är att synliggöra allt som är positivt i den kontext som barn befinner sig i. För att kunna uppmärksamma det som är bra i en miljö som präglas av trauma och psykisk ohälsa krävs att det finns professionella som kan sina uppdrag och har förståelse för det. I verksamheten som studien görs har socialsekreterarna en stor betydelse för vilka resultat som nås. Det är avgörande för om familjerna orkar med en förändring eller om de återgår till våldet. Specialpedagogik kan vara en del i arbetet att arbeta salutogent för våldsutsatta barn. Det behövs att hänsyn tas för barnens bakgrundsupplevelser och att det skapas en relation mellan alla inblandade, såsom barn, mamma och personal. Problemformuleringen till studien grundar sig i att det är svårt att finna forskning som är tvärvetenskaplig mellan pedagogik och socialt arbete när det handlar om barn som är utsatta för våld i hemmet.

Specialpedagogiska perspektiv, en teoretisk förankring utifrån Bourdieus begrepp habitus, kapital och makt samt Vygotskijs kulturhistoriska dialektiska teori ger teoretisk helhet för studien.

Resultatet av studien är att specialpedagogiska strategier påverkar arbets- och förhållningssättet i skyddat boende, det finns flera positiva aspekter av att olika professioner arbetar tillsammans och att föräldrakapaciteten inverkar på familjens förutsättningar att fungera. En reflektion utifrån studien är att som professionell krävs lyhördhet och en fingertoppskänsla för att kunna ge det absolut bästa och mest relevanta stödet som barnet eller föräldern behöver i stunden.

Länk till hela arbetet

Linda Plantin Ewe – masterexamen i specialpedagogik

I mitt tidigare arbete som verksam grundskollärare och sedermera specialpedagog har jag alltid känt extra för de elever där mötet med skolan gnisslar och skaver och där ingenting riktigt går som på räls. Detta intresse har lett mig till arbete med elever med diagnos inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) inom resursskolans ram i över tio års tid. Inledningsvis som grundskollärare men efter vidareutbildning och examen som specialpedagog. Fokus i arbetet har varit att skapa ett tillgängligt lärande för elever med stora skolmisslyckanden i bagaget i syfte att möjliggöra en framtida återinskolning till elevens hemskola.

Jag insåg ganska tidigt i min karriär att för att lärandet ska bli tillgängligt för alla elever behöver lärandet differentieras. Elever behöver få möjlighet att ta in och bearbeta information på olika sätt för möjligheten att omvandla den till kunskap. De behöver också ges möjlighet att visa på sin kunskap på olika sätt varvid den assisterande tekniken spelat en stor roll i mitt arbete. Genom detta arbetssätt har jag fått uppleva hur elever som tappat tron på sig själv och sin egen förmåga lyckas återerövra sin självkänsla och därmed lärande identitet vilket enligt mig är en ynnest att som lärare få uppleva.

I mitt nuvarande arbete som universitetsadjunkt har intresset för tillgänglighet i lärandet bestått och fokus i mina föreläsningar har varit lärmiljöns betydelse för elevers lärande liksom de digitala verktygens betydelse för alla elevers möjlighet till ett likvärdigt lärande.

”Alltså de är snälla, men inte för snälla” Om ADHD i skolan – två elevperspektiv”

Att min master på ett eller annat sätt skulle behandla elever med NPF kändes som en självklarhet. Utifrån en genomlysning av tidigare forskning stod det klart att den befintliga forskningen kring elever med NPF i grundskolans värld till stor del genomförts utan att de som forskningen ytterst berör, eleverna, fått komma till tals och göra sin röst hörd i någon större omfattning. En utgångspunkt som för mig känns som en självklarhet för möjligheten att skapa ett tillgängligt lärande för alla elever.

Syftet med undersökningen har därför varit att undersöka hur elever med diagnos inom ADHD upplever sin skolvardag. Genom att anta en kvalitativ ansats och metod har målet varit att låta elever med diagnos inom NPF berätta om sina skolupplevelser. För att garantera att de etiska principerna följdes användes ett flerstegsurval där vårdnadshavare fick kontakta mig om de hade ett barn med diagnos inom NPF och om barnet visade på intresse för att delta i undersökningen. Detta urval ledde till att det slutligen blev två elever med diagnos inom ADHD som deltog i studien.

För att uppnå syftet har en livsvärldsfenomenologisk ansats använts. Eleverna som deltog i studien var två mellanstadieelever som i detta arbete benämns som Charlie och Kim. Både Charlie och Kim har visar på en enorm vilja att berätta sina historier. Studiens frågeställning har varit:

  • Vad framträder som särskilt betydelsefullt i elevernas skolberättelser?

– Vilka konsekvenser får det som framträder som särskilt betydelsefullt för eleven som individ?

För att få svar på frågeställningen har i huvudsak Schütz (2002) teori om Den sociala världens fenomenologi använts vilken kompletterats med tankar från Bengtsson och Berntsson (2015), Asplund (2010) och von Wright (2000).

Studien visar att lärares förmåga att skapa professionella pedagogiska relationer till sina elever, relationer som baseras på tillit, omsorg och respekt är avgörande för hur pass tillgängligt lärandet blir. Hur elever med ADHD upplever sin skolvardag är med andra ord avhängt på de relationer till såväl lärare som kamrater som finns i den regionala värld som utgörs av elevens skolvardag. Bristande relationer utgör därmed en riskfaktor för att elevens självkänsla och självförtroende ska påverkas negativt vilket kan få till konsekvens att eleven förlorar sin lärande identitet. Resultatet av studien visar att det i både Charlies och Kims fall finns nyckelpersoner som kan antas inneha en god relationskompetens vilket gör att eleverna känner tillit till dem. En intressant reflektion i sammanhanget är att majoriteten av nyckelpersonerna utgörs av pedagoger i praktiskestetiska ämnen. Ämnen som ofta upplevs ha mindre struktur och förutsägbarhet än många teoretiska ämnen. Så vad är det då som gör att dessa personer ändå är de som i hög grad skapar rum för lärande för dessa elever? Eleverna anger att de ”är där” att de alltid ”är i takten” vilket tyder på att pedagogerna svarar an på elevernas individuella behov med såväl sensitivitet som responsivitet.

Studien implicerar att den kunskap som nyckelpersonerna besitter med fördel hade kunnat användas som grund för kollegiala samtal i ett försök att sprida kunskapen så att ett professionellt lärande sker. Vid ett sådant arbete kan skolans specialpedagog antas ha en viktig roll som samtalsledare för att garantera att pedagogerna ges möjlighet att ta del av varandras tysta kunskap i syfte att skapa ett merlärande och därmed kvalitetssäkra och utveckla undervisningen.

Resultatet implicerar även att användandet av digitala verktyg är bristande på bägge skolorna. En genomlysning av verksamhetens tillgång till, och användning av, dessa verktyg skulle därför vara befogat. En god tillgång till digitala verktyg skapar större möjligheter till ett differentierat lärande vilket i sin tur bidrar till en ökad tillgänglighet i lärandet för alla elever. Även detta arbete skulle med fördel kunna genomföras i form av kollegiala samtal.

Länk till hela arbetet

Catrin Stensson – Masterexamen i pedagogik

Jag heter Catrin Stensson och är universitetsadjunkt vid Malmö Universitet (Mau), Fakulteten för lärande och samhälle (LS), Institutionen Barn Unga Samhälle (BUS). Jag har en bakgrund som förskollärare, grundskollärare och matematikutvecklare med erfarenhet av läraruppdrag i förskola, skola, fritidshem och högskola/ universitet. Mitt forskarintresse rör matematik i förskola och skola och jag ingår i en forskargrupp där professor Ann-Christine Vallberg Roth är vetenskaplig ledare. Vi driver ett forskningsprojekt Flerstämmig undervisning och sambedömning i förskola i samverkan med Ifous (Innovation, forskning och utveckling i skola och förskola) och tio svenska kommuner där målgruppen är förskollärare, förskolechefer, förvaltningsrepresentanter och indirekt barnen och verksamheten på förskolorna. Till hösten startar ytterligare ett forskningsprojekt Flerstämmig didaktisk modellering?: undervisning och sambedömning i förskola i samverkan med Ifous och åtta kommuner.

I min uppsats, vilken är en självständig del i projektet, tar jag del av deltagarnas tankar gällande vad de, inför projektstarten år 2016, menar kan kännetecknar undervisning i matematik i förskola. Uppsatsen fick titeln:

Vad kännetecknar matematikundervisning i förskola? Textanalys av förskollärares och chefers skriftliga tankar år 2016

I min efterforskning kring vad som tidigare skrivits om undervisning i förskola, blev det tydligt att undervisning inte är ett vedertaget begrepp och således inte matematikundervisning heller. Detta är intressant med tanke på att Regeringen i den reviderade skollagen sedan 2010 har gett förskollärare ett uppdrag att bedriva undervisning och dessutom förstärkt målen som berör matematik när Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Skolverket, 2010) reviderades.

Syftet är att vidareutveckla kunskap om vad förskollärare och förskolechefer beskriver kännetecknar undervisning i förskola. Ett specifikt syfte är att bidra med kunskap om vad förskollärare och förskolechefer i skrift beskriver kännetecknar undervisning i matematik i förskola relaterat till vetenskaplig grund.

Textanalysen baseras på förskollärares och chefers beskrivningar med 91% svarsfrekvens av de 243 deltagarna år 2016. Textanalysen är en bearbetning av kvalitativa data med kvantitativa inslag i fyra sammanflätade tolkningsled. En didaktisk orienterad analys med ett abduktivt närmande där de tre första tolkningsleden kan ses utgöra en mer empirinära tolkning och det fjärde ledet kan ses som mer teorinära tolkning. Resultaten i textanalysen är ett resultat av en ordfrekvensanalys och utmärkande spår. De utmärkande spåren problematiseras och analyseras med referens till Kansanens tre nivåer av teoretiskt tänkande.

Undervisning i matematik i förskola är att den utmärks av att barns matematiserande ofta görs i samspel och interaktion med förskollärare och andra barn utifrån barnens intresse och pågående aktivitet. Utformandet av miljöer och tillgång till material är viktigt i sammanhanget. Matematik förklaras med att ”allt är matematik”, undervisning i matematik kan ske både i lek och i rutinsituationer. Att räkna är framträdande men språket är också viktigt i matematik­undervisningen och många uttrycker att det är viktigt att ge barnen ”rätt” ord för matematiska begrepp.

 Det har varit ett spännande, intressant och lärorikt arbete att skriva uppsatsen vilket berikat och fördjupat min förståelse av mitt uppdrag som lärare, oavsett om jag är lärare på förskola eller lärare på universitet. Nu står jag inför nya studier på väg mot en Licentiatexamen!

Länk till hela arbetet

Helene Brewer – Masterexamen i pedagogik

Mitt namn är Helene Brewer och jag har under många års tid varit verksam som jämställdhetsstrateg där en av huvuduppgifterna varit att undervisa om jämställdhetsfrågor och jämställdhetsintegrering som strategi, att leda lärande- och utvecklingsprocesser kopplat till detta. Min pedagogiska grundutbildning har varit central för mitt förhållningssätt för denna speciella typ av undervisning, som framförallt skett med vuxna i ett arbetsplatsbaserat lärande. Jag har genom detta arbete utvecklat utbildningsinsatser, övningar och hur lärandeprocesser kring lärande om maktfrågor kan se ut, och reflekterat mycket kring vuxnas lärande och det arbetsplatsbaserade lärandet. Jag har särskilt intresserat mig för de pedagogiska frågor kopplat till motstånd som ofta framträder vid denna undervisning. Mitt mastersarbete har varit en möjlighet att fördjupa mig kring några av de frågeställningar som jag burit med mig utifrån de erfarenheter jag förvärvat.

Titeln på studien är: In search of a transformative pedagogy – a study of experiences and consequences amongst teachers facing resistance to workplace based gender training. Den svenska översättningen är På utkik efter en transformerande pedagogik – en  studie av pedagogers erfarenheter och konsekvenser av motstånd i arbetsplatsbaserad undervisning om jämställdhet.

Syftet med denna masteruppsats är att söka en transformerande pedagogisk praktik om jämställdhet och jämställdhetsintegrering. Det är en studie av några pedagogers upplevelser och konsekvenser av motstånd i arbetsplatsbaserad undervisning om jämställdhet och jämställdhetsintegrering.

Den svenska retoriken kring jämställdhet bidrar till att det inte talas om det motstånd som pedagoger möter, ett motstånd emot jämställdhet och jämställdhetsintegrering. Tre fokusgrupper med totalt tretton deltagare har träffats runtom i Sverige och samtalat om undervisning och transformativ pedagogik utifrån frågeställningar kopplade till makt och motstånd. Innehållsanalys har använts, framförallt med hjälp av Paulo Freire’s begrepp conscientização och Sara Ahmeds begrepp snap. Resultaten har relaterats till Malin Rönnbloms dekonstruktion av svensk jämställdhetspolitik och rådande kunskapsdiskurs.

De viktigaste resultaten av upplevelser av motstånd samt konsekvenser av motståndet för undervisningen handlar om att pedagogerna möter motstånd oavsett vilken fråga som lärandet handlar om inom jämställdhet. Motståndet leder till känslor av bland annat trötthet, ledsamhet och ilska. Ilskan kan vara av transformerande karaktär. Effekter av motstånd på undervisningen är bland annat att ämnet adresseras på ett avdramatiserande sätt för att förekomma motståndet.

Sökandet efter en transformativ pedagogik har resulterat i framförallt tre centrala kunskaper. Det handlar om ett identifierat behov av att få till stånd långa process-liknande utbildningsinsatser samt att pedagogen och den vuxne arbetar sida vid sida kring lärandet. Dessutom skulle de arbetsplatsbaserade utbildningsinsatserna vinna på att befrias från den dominerande diskursen kring jämställdhet. Resultaten synliggör ett behov av att använda den praktik och de erfarenheter som finns i större utsträckning än vad som görs idag. Studien bidrar till en ökad förståelse för vilka konsekvenser motstånd får i arbetsplatsbaserad vuxenundervisning om jämställdhet.

Länk till hela arbetet

Biljana Petrovic – Masterexamen i pedagogik

 ”Att representera matematiskt kunnande Konkreta, ikoniska och    symboliska aspekter av matematik i grundskolan.”

Jag heter Biljana Petrovic och är matematik och NO lärare. I min undervisning som matematiklärare har jag märkt att elever lär sig bäst när de upptäcker, då menar jag i första hand genom produktivt arbete i utbildningsprocessen och inte att upptäcka något helt nytt. I arbetet med eleverna har jag märkt att de förblir passiva om matematiska begrepp och regler ges i en komplett form eller om de bara visas och presenteras för dem. När eleverna i stället får fler olika möjligheter att uppleva nya erfarenheter kan de lättare se och upptäcka något nytt som de tidigare inte har observerat. Även om jag har arbetat strukturerat och målinriktat, har jag dagligen träffat elever som har svårigheter med problemlösningar och inte förstår sambandet i relationen mellan konkret och abstrakt. För att kunna åtgärda de svårigheterna är det viktigt att förstå vad som hindrar vissa elever att identifiera anslutningar och relationer, d.v.s. att se vad det är de inte förstår i relationen mellan abstrakt och konkret. Därför har jag valt att djupare undersöka de anslutningarna och relationerna och identifiera dem. Bruners representationsformer och den triadiska modellen var ett naturligt val för undersökningen. I studien antas att en utpräglad insikt i de tvåvägsövergångarna i alla tre Briners representationsformer leder till förståelse av matematiska grunder.

Syftet med min studie är att utreda och analysera elevernas möjlighet att knyta an abstrakta och begreppsmässiga aspekter av matematik med verkligheten – bild och symbolik. För att kunna uppnå detta har jag skapat undersökningsuppgifter (diagnostiska prov) där min avsikt är att se hur eleverna hanterar konkreta/handlingsbara, bildmässiga och abstrakta övergångar. Målgruppen är yngre elever, från sju upp till tio års ålder (årskurs ett, två, tre och fyra).

Studien söker svar på frågorna: var någonstans i de tre representationsformerna uppkommer svårigheter hos eleverna mest, vilka skillnader mellan åldersgrupper kan ses och vad består dessa skillnader av. Jag har valt kvantitativ metod eftersom studien syftar till att exakt fastställa orsaks- och verkanssamband, kausala anslutningar och sammanhang.

Resultaten från studien visar att eleverna har svårigheter att förstå hur den mentala bilden ska omvandlas till symboler och även vad matematiska symboler representerar i den fysiska världen. Enligt studien försämras förståelse av de aktuella övergångarna successivt. Ju äldre eleverna blir desto sämre blir provresultaten. Årskurs ett och två ligger ganska nära varandra, medan i årskurs tre och fyra försämras resultaten med ca 20 %.

Sammanfattningsvis har jag diskuterat flera möjliga orsakar till resultaten i studien såsom att: undervisningar struktureras inte på så sätt att förenkla information, att ge upphov till nya satser och att göra det lättare att handskas med kunskapsmängden, d.v.s. strukturen står inte i relation till elevernas status och begåvning; i undervisningar specificeras inte sekvenser som är mest effektiva när det gäller att presentera det material som ska läras in; i skolan främjas inte elevernas nyfikenhet, drivkraften för att uppnå kompetens och reciprocitet; läroplanen är alltför allmänt skriven och ger inte lärarna tillräckligt tydlig information om vad de ska undervisa om; läromedel säkrar inte kvalitet och likvärdighet; om de ovan nämnda kategorierna är uppfyllda säger studien emot både Bruners och Piagets utvecklingsteori.

 

Catharina Hallin-Tegnér – masterexamen i pedagogik

Vem tror du att jag är? – En studie av hur mötet mellan SFI-elever med PTSD och SFI-lärare under SFI-utbildningen kan medverka till skapandet av elevernas självrelation

Jag heter Catharina Hallin-Tegner och arbetar som lärare i svenska och svenska som andraspråk på Sankta Maria Folkhögskola i Malmö. Tidigare arbetade jag under många år som lärare och specialpedagog på utbildningen Svenska för invandrare (SFI) och då framförallt i grupper med elever med olika typer av psykosocial problematik och Post traumatisk stressyndrom (PTSD). Under min tid på SFI-utbildningen hörde jag många gånger elever skildra möten med lärare, möten där eleverna upplevde att de blev bemötta med oförstående och bristande respekt. Lärare berättade i sin tur om elever som de upplevde som omotiverade, aggressiva och nonchalanta. Dessa elever jämfördes ofta med andra elever vilka upplevdes som ”duktiga”, var motiverade och uttryckte att de snabbt vill integreras och etablera sig på arbetsmarknaden. Jag blev mer och mer intresserad av att undersöka vad det var som hände i mötet mellan elever med PTSD och lärare på SFI-utbildningen. Snart insåg jag att jag, för att förstå vad som hände i detta möte, även måste undersöka förutsättningarna för etablerandet av relationer mellan lärare och elever på SFI-utbildningen.

Vuxenutbildning och speciellt utbildningen Svenska för invandrare har länge varit ett eftersatt område i den pedagogiska forskningen. I den forskning som finns kring andraspråksundervisning för gruppen vuxna flyktingar med PTSD har fokus framförallt legat på att utveckla metoder för att skapa bra villkor för inlärning. Jag upptäckte att det i forskningen fanns brister i kunskapen om och förståelsen kring vad möte mellan SFI-elever med PTSD och SFI-lärare kan innebära för elevernas skapande av självrelationen.

Syftet med min uppsats är att undersöka vilka tankar SFI-elever med PTSD och annan psykosocial problematik och SFI-lärare har kring mötets betydelse för skapandet av elevernas självrelation. Jag ville också undersöka förutsättningarna för etablerandet av erkännanderelationer mellan SFI-elever med PTSD och lärare på SFI-utbildningen.

Min undersökning, en kvalitativ studie baserad på intervjuer, kan ses som ett bidrag till studier kring vuxenutbildning i allmänhet och utbildningen Svenska för invandrar i synnerhet. I analysen använder jag mig av begreppen erkännande och moralisk kränkning vilka jag har hämtat från den tyske filosofen Axel Honneth. För att förstå förutsättningarna för ett etablerande av erkännande relationer har jag använt mig av Pierre Bourdieus teori om sociala fält.

Resultatet av min studie visar att elever med PTSD-problematik i SFI-utbildningen efterfrågar erkännande på samtliga tre av Honneth beskrivna erkännandenivåer. Behovet av erkännande på den grundläggande nivån hos elever med PTSD kan grunda sig i att dessa har blivit moraliskt kränkta på elementär nivå och tryggheten att kunna känna tillit till att de egna behoven har ett värde för andra människor har tagits ifrån dem. Lärarna är omedvetna om elevernas behov av erkännande på den grundläggande nivån, men menar sig erkänna eleverna på de båda andra nivåerna. Samtliga lärare anser att det är lättare att erkänna elever med likande social- och utbildningsmässig bakgrund.

Självfallet är jag medveten om att denna undersökning inte kan ge några definitiva eller uttömmande svar på frågan om vilken betydelse mötet mellan lärare och elever med PTSD under SFI-utbildningen kan ha för kunskapsbildning och moralutveckling hos eleverna; men många av de flyktingar som kommer till Sverige idag lider av efterverkningar från krig och tortyr och detta kan bland annat innebära en ökande tillströmning av elever med olika typer av psykosocial problematik och PTSD till SFI-utbildningen. Därför hoppas jag att resultatet av min studie kan medverka till att man i framtida utbildning av blivande SFI-lärare och i planeringen av SFI-utbildningen uppmärksammar och diskuterar de eventuella förväntningar som vuxna andraspråkselever med PTSD-problematik kan ha på SFI-lärarna angående erkännande på samtliga erkännandenivåer. Jag hoppas även att resultatet i min uppsats kan bidra till att sambandet mellan individers position i det sociala fältet och möjligheterna att etablera erkännanderelationer börjar diskuteras på lärarutbildningen samt på andra utbildningar och i verksamheter där möten mellan människor sker.

 

Anna Wirstedt – magisterexamen i ämnesdidaktik

Mitt namn är Anna Wirstedt och jag arbetar på Malmö universitet. Tidigare arbetade jag som MaNO-lärare i årskurs 6-9 på Kunskapsskolan i Lund.

2011 skrevs kravet på lärarlegitimation in i Skollagen och många lärare fick söka sig till Skolverkets lärarlyftssatsningar. För min del blev det lärarlyft i teknik vid Malmö högskola. Jag tänkte tidigare att jag förstod ämnet, dess innehåll och didaktik men så var inte fallet. Lärarlyftet öppnade mina ögon och väckte ett intresse att lära mig mer om teknikämnet och hur det kan gestaltas i undervisning. Efter lärarlyftet fick jag en förfrågan om att vara med i ett Skolverksprojekt gällande nyanlända elevers kunskaper i kemi, biologi, fysik och teknik och jag såg det som ett ypperligt tillfälle att utvecklas och fördjupa mig mer i ämnesdidaktiken rörande dessa ämnen. Vi skulle ta fram ett material för att kunna kartlägga nyanlända elevers tidigare kunskaper och utgångspunkten var just ämnesdidaktisk. Detta och att jag skrev ett läromedel i teknikämnet för årskurs 4-6 väckte frågor hos mig. På vilket sätt skulle resultatet av kartläggningsmaterialet kunna vara till gagn för det vi skrev fram i vårt läromedel? Hur skulle vårt läromedel fungera i mötet med elever med annan skolbakgrund än den svenska? Hur kan lärare förmedla ämnet till elever som kanske inte mött ämnet i skolan tidigare? Dessa frågor har lett fram till föreliggande studie.

“Multimodala strategier i teknikundervisning med nyanlända elever”

Syftet med studien är att undersöka hur lärare anpassar och planerar sin undervisning för att kunna kommunicera ämnesinnehåll i teknik med nyanlända elever.

Studien genomfördes på en skola i utkanten av en svensk stad. På skolan går det bara flerspråkiga elever och de nyanlända eleverna direktinkluderas i klasserna. Under skolveckan har de nyanlända eleverna studiestöd på svenska i mindre grupp och det är ett sådant lektionspass i teknik i åk 6 som jag har studerat.

Elevgruppen bestod vid det aktuella tillfället av tre elever som varit i Sverige mindre än ett år och de hade inget gemensamt verbalspråk förutom den svenska de hunnit lära sig på sin tid på skolan. Empirin utgjordes av en lärares skriftliga planering, digitalt bildspel som användes under lektionen, ett filmat lektionspass och två intervjuer.

Resultatet visar att de två sammanhangen, teknikundervisning och undervisning av nyanlända, smälter samman och en ny diskurs uppstår. Det påverkar lärarens design och möjligheter att kommunicera ämnesinnehållet utan tal och skrift behöver planeras in redan från början. Lärarens design möjliggör även oplanerade uttryckssätt, exempelvis användandet av föremål och digitala bilder. Utöver tal och skrift går det att identifiera sex uttryckssätt som läraren använder sig av. Uttryckssätten kombineras i ensembler och endast tal och skrift används i stort sett aldrig. Ämnesinnehållet i teknik blir på så sätt synligt och begripligt för eleverna och de kan erbjudas en anpassad ämnesundervisning utan att den kognitiva nivån sänks.

Min förhoppning är att studien utmanar förhållningssättet att nyanlända elever måste lära sig svenska innan de kan ta del av ämnesundervisning och att de kommer in i teknikundervisningen så fort det bara är möjligt.

Länk till hela arbetet

Melinda Malmström – magisterexamen i pedagogik

Under min lärarkarriär har jag som språklärare undervisat på grundskola och gymnasium och även en kurs i svenska för vuxna utbytesstudenter på Malmö Universitet. Med hänsyn till undervisningsgruppens ålder och bakgrund så har metodik och pedagogik ständigt varit i fokus för att utvecklas i min profession.

Sedan några år undervisar jag nyanlända i årskurs 7-9 i svenska som andra språk och möter elever från hela världen. Det är verkligen ett privilegium att få möta dessa ungdomar som dagligen kämpar med att erövra ett främmande språk och som försöker att skapa en tillvaro i ett nytt land. Många av dessa kommer från mycket svåra förhållanden, en del ensamma, andra med hela eller delar av sin familj. Alla har det gemensamt att de har fått rycka upp sina rötter i sitt hemland för att få skydd eller med förhoppningar om ett bättre liv. Det är oerhört spännande att få vara med om då eleverna lär sig att kommunicera i tal och skrift på svenska. Denna språkutveckling ser helt olika ut beroende på varje individs förmåga och förutsättningar.

Behovet av god utbildning för nyanlända är stort. Mitt personliga intresse för denna elevgrupp som lärare i svenska som andra språk och som förstelärare har ständigt drivit mitt engagemang. Möjligheten att fördjupa mina kunskaper om nyanländas lärande resulterade i en magisteruppsats med titeln:

”Jag kunde svaret men vågade inte”

Livsberättelser från nyanlända elever

Jag var intresserad av elevernas egna berättelser om sin skolgång i hemlandet och i Sverige. Utifrån nyanlända elevers perspektiv och berättelser strävade jag efter att finna framgångsfaktorer i skolan. Därför har jag valt att göra en kvalitativ studie och intervjua elever samt i efterhand analyserat deras berättelser. För detta har jag valt en narrativ teori och metod och utgår från ett social-konstruktivistiskt perspektiv för att förstå hur eleverna lever, tänker och agerar.

Syftet var att ta reda på:

* Vändpunkter som är betydelsefulla för elevens val att fortsätta sin skolgång.

* Betydelsefulla händelser som har påverkat elevens val.

* Drivkrafter som eleven har.

* Hinder/ möjligheter för elevens fortsatta skolgång.

Några av de slutsatser som kan dras av studiens resultat, vilka är avgörande för mottagande, inkludering och skolframgång, är viktiga faktorer som erkännande av den enskilda elevens kultur och skolidentitet. För flera av eleverna är redan den fysiska miljön i skolan främmande. Där till kommer sociala koder, en demokratisk värdegrund och ett nytt synsätt på kunskap som ska läras in. Att organisation och undervisning för nyanlända fungerar väl, är helt avgörande för elevernas möjligheter att närma sig det svenska samhället i framtiden.

Att lyssna till nyanlända ungdomar och deras upplevelser är ett sätt att hjälpa dem på vägen ut i vuxenlivet med vidare studier, arbete och en rikare fritid. Därför är det viktigt att lyssna till deras egna berättelser då det genererar till en större förståelse för deras upplevelser och bakgrund.

Efter analys och tolkning av elevernas berättelser kan jag se att det finns ett stort behov av samverkan mellan olika professioner. Jag vill särskilt betona aktiviteter utöver undervisning som kan ha positiva effekter. Skolan bör inte ses som isolerat, i ett vakuum från omgivande samhälle. Här tror jag att skolan kan utöka sin roll.

Berättelser kan vara en av källorna till kunskap om människors verklighet. En komplettering till denna studie skulle kunna utgöras av observationer och kvantitativa metoder för att få fler resultat som berör nyanländas skolframgångar.

Genom att låta elevers röster göra sig hörda, har studien bidragit med värdefulla erfarenheter och värderingar samt en del förklaringar av problematiken kring nyanländas lärande. Min studie är därmed även en källa för intresserade att förstå andras livsvillkor. Vad den däremot inte kan göra är att reflektera nyanländas kollektiva erfarenheter, utan endast betraktas som unika exempel av ett fåtal elevers livsberättelser.

 Länk till hela arbetet 

 

Amina Muse – masterexamen i pedagogik

Jag heter Amina Muse. Jag har jobbat på förskolan i många år, men examinerades som förskollärare i januari 2012. Sedan dess har jag arbetat som förskollärare på kommunala förskolor i Malmö.

Eftersom att jag har varit processstödjare i det systematiska kvalitetsarbetet för att öka kvalitén på verksamheten på min gamla arbetsplats hade jag varit med i diskussioner kring pedagogisk dokumentations användning i förskolan. I det vardagliga arbetet med pedagogisk dokumentation tolkar pedagoger ofta att pedagogisk dokumentation tar alltför mycket tid från arbetet med barnen. Utifrån dessa diskussioner och dessa tolkningar blev jag nyfiken på att undersöka möjligheter och svårigheter med pedagogisk dokumentations användning i det praktiska arbetet i förskolan.

“Systematic quality work in pre-school using educational documentation”

Studiens syfte har varit att undersöka förutsättningarna för användning av pedagogisk dokumentation som ett arbetsinstrument i det systematiska kvalitetsarbetet i förskolans praktik. För att kunna genomföra undersökningen används i studien kvalitativa intervjuer och observationer som metod med tanke på att väva ihop metoderna. Studiens deltagare har varit fyra förskollärare som arbetar på två kommunala förskolor och olika avdelningar. Utifrån deltagarnas resonemang samt observationerna som har gjorts har det insamlade materialet analyserats med hjälp av teoretisk tolkning ”konstruktionistisk lärandeperspektiv”.

Studiens resultat har visat att det finns både fördelar och nackdelar i användandet av pedagogisk dokumentation i det systematiska kvalitetsarbetet. Med fördelar har det visat att pedagogisk dokumentation är stödmaterial och ett verktyg för det pedagogiska kvalitetsarbetet i förskolan. Samtidigt att arbetssättet ökar barnens delaktighet och att pedagoger får möjlighet att följa upp barnens lärandeprocess. Det har dessutom visat att pedagogisk dokumentation skapar kommunikation mellan pedagoger och barn. Med nackdelarna som studiens resultat har visat vara tidsbrist, stora barngrupper, personalens frånvaro och brist på kompetens. Studien har också bedragit till ökad förståelse kring förutsättningarna för användandet av pedagogisk dokumentation i det praktiska arbetet i förskolan.

Länk till hela arbetet