Anna Wirstedt – magisterexamen i ämnesdidaktik

Mitt namn är Anna Wirstedt och jag arbetar på Malmö universitet. Tidigare arbetade jag som MaNO-lärare i årskurs 6-9 på Kunskapsskolan i Lund.

2011 skrevs kravet på lärarlegitimation in i Skollagen och många lärare fick söka sig till Skolverkets lärarlyftssatsningar. För min del blev det lärarlyft i teknik vid Malmö högskola. Jag tänkte tidigare att jag förstod ämnet, dess innehåll och didaktik men så var inte fallet. Lärarlyftet öppnade mina ögon och väckte ett intresse att lära mig mer om teknikämnet och hur det kan gestaltas i undervisning. Efter lärarlyftet fick jag en förfrågan om att vara med i ett Skolverksprojekt gällande nyanlända elevers kunskaper i kemi, biologi, fysik och teknik och jag såg det som ett ypperligt tillfälle att utvecklas och fördjupa mig mer i ämnesdidaktiken rörande dessa ämnen. Vi skulle ta fram ett material för att kunna kartlägga nyanlända elevers tidigare kunskaper och utgångspunkten var just ämnesdidaktisk. Detta och att jag skrev ett läromedel i teknikämnet för årskurs 4-6 väckte frågor hos mig. På vilket sätt skulle resultatet av kartläggningsmaterialet kunna vara till gagn för det vi skrev fram i vårt läromedel? Hur skulle vårt läromedel fungera i mötet med elever med annan skolbakgrund än den svenska? Hur kan lärare förmedla ämnet till elever som kanske inte mött ämnet i skolan tidigare? Dessa frågor har lett fram till föreliggande studie.

“Multimodala strategier i teknikundervisning med nyanlända elever”

Syftet med studien är att undersöka hur lärare anpassar och planerar sin undervisning för att kunna kommunicera ämnesinnehåll i teknik med nyanlända elever.

Studien genomfördes på en skola i utkanten av en svensk stad. På skolan går det bara flerspråkiga elever och de nyanlända eleverna direktinkluderas i klasserna. Under skolveckan har de nyanlända eleverna studiestöd på svenska i mindre grupp och det är ett sådant lektionspass i teknik i åk 6 som jag har studerat.

Elevgruppen bestod vid det aktuella tillfället av tre elever som varit i Sverige mindre än ett år och de hade inget gemensamt verbalspråk förutom den svenska de hunnit lära sig på sin tid på skolan. Empirin utgjordes av en lärares skriftliga planering, digitalt bildspel som användes under lektionen, ett filmat lektionspass och två intervjuer.

Resultatet visar att de två sammanhangen, teknikundervisning och undervisning av nyanlända, smälter samman och en ny diskurs uppstår. Det påverkar lärarens design och möjligheter att kommunicera ämnesinnehållet utan tal och skrift behöver planeras in redan från början. Lärarens design möjliggör även oplanerade uttryckssätt, exempelvis användandet av föremål och digitala bilder. Utöver tal och skrift går det att identifiera sex uttryckssätt som läraren använder sig av. Uttryckssätten kombineras i ensembler och endast tal och skrift används i stort sett aldrig. Ämnesinnehållet i teknik blir på så sätt synligt och begripligt för eleverna och de kan erbjudas en anpassad ämnesundervisning utan att den kognitiva nivån sänks.

Min förhoppning är att studien utmanar förhållningssättet att nyanlända elever måste lära sig svenska innan de kan ta del av ämnesundervisning och att de kommer in i teknikundervisningen så fort det bara är möjligt.

Länk till hela arbetet