Forskningspolitik i Almedalen

Hellmark Knutsson i Almedalen 2

Antalet arrangemang med forskningstema slår rekord i årets Almedalsvecka, kanske som en förberedelse för den forskningspolitiska proposition som regeringen ska lägga fram under 2016. Flitigast i elden av alla är ministern för forskning och högre utbildning Helene Hellmark Knutsson med sina 12 annonserade framträdanden. Några av dessa besökte jag under tisdagen.

Tyvärr var ministern inte med på frukostseminariet med KK-stiftelsen som hade titeln ”De nya universitetens och högskolornas forskning – en bättre nyckel till tillväxt och jobb?” Efter dragningar av stiftelsens VD Madelene Sandström och flera andra slutade mötet med att frågetecknet rätades ut till ett utropstecken. Riksdagsledamöterna från utbildningsutskottet Betty Malmberg (M) och Thomas Strand (S) var dock på plats och tog till sig budskapet.

Senare på förmiddagen anordnade Vetenskapsrådet en session med rubriken ”Forskningens framtid – hur skapar vi bättre förutsättningar?” VR:s generaldirektör Sven Stafström och huvudsekreteraren för humaniora och samhällsvetenskap Kerstin Sahlin redogjorde för VR:s kommande rapport om forskningens framtid, där man av allt att döma vill fortsätta på den inslagna vägen med bland annat diverse excellenssatsningar och långsiktiga satsningar på yngre forskare. Man uppmanar också regeringen och lärosätena att förtydliga karriärvägarna för forskare. Man vill öka antalet meriteringsanställningar men faktiskt minska det totala antalet forskare(!). VR kan (motvilligt, verkar det som) tänka sig ökat basanslag, men bara om de akademiska ledningarna vid lärosätena skärper sig och visar att de kan fatta strategiska beslut. Allt som allt var detta ett program som i mångt och mycket går emot de signaler som skickats från regeringen och som nu upprepades av Helene Hellmark Knutsson, nämligen att satsa mer på basanslag direkt till lärosätena, inte minst de högskolor som visat sig prestera bra inom forskningen. Ett irriterande faktum var att av de fyra kommentatorerna som anlitats var samtliga naturvetare och ingen kom från de nya universiteten eller högskolorna.

Forsknings- och universitetslärarkarriärvägar avhandlades också på ett seminarium anordnat av Sveriges universitetslärarförbund (SULF) på eftermiddagen. Mats Benner från Lunds universitet och Hans-Gustaf Ljunggren från KI företrädde olika discipliner inom högskolan. Det framstod klart att det nuvarande systemet har sina brister och det talades en del om det amerikanska tenure track-systemet men ingen lösning verkade självklar, i alla fall inte för mig. Dock är alla eniga med regeringen om att något måste göras.

Sista seminariet för dagen för min del handlade om forskning i samverkan och anordnades av föreningen Vetenskap & Allmänhet. En slutsats var att det behövs både samarbete inom akademin (flervetenskap) och samverkan med det omgivande samhället. Detta kändes knappast nytt för en som kommer från Malmö högskola! Förutom av politiker inklusive Hellmark Knutsson fördes diskussionen mest av företrädare för de traditionella universiteten och halkade oftast in på tekniksamverkan med industriföretag. På samverkansområdet känns det som vi kommit längre än de flesta.

Dagen avslutades i munter stämning med den numera traditionella kampen i Science Slam mellan Lunds universitet och Malmö högskola i Öresundshuset, förnämligt ledd av den kvicke Johan Wester. Från Malmö medverkade med den äran Michael Braian, Anders Hellström och Karin Staffansson Pauli. Karin och Michael kammade hem en delad andraplats med sina snabbföredrag om genusbilder i byggföretags årsrapporter respektive 3D-printning av tänder. Vann gjorde Nellie Linander från Lund med ett föredrag om humlors flygnavigering. Man lär sig mycket i Almedalen.

Om forskningsfinansiering

Låt oss medan vi väntar på upplösningen av den spännande processen i Göteborg tala lite om forskningsfinansiering!

I Sverige finansieras forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor till ca 60 % av externa medel och bara 40 % av statens direkta basanslag. En betydande del av statsanslagen måste dessutom användas till medfinansiering av de externa bidrag som inte täcker projektens hela kostnad, vilket innebär att vissa forskningsfinansiärer utövar ett stort inflytande över användningen av lärosätenas basanslag (som är avsett för fri forskning).

Detta var ett av de ämnen som diskuterades på årets dialog mellan lärosätena och forskningsfinansiärerna som anordnades av SUHF (Sveriges universitets- och högskoleförbund) i Stockholm i fredags. Den stora andelen externfinansiering leder också till ryckighet och kortsiktighet, vilket i sin tur kan minska möjligheterna till genombrottsforskning.

En annan återkommande tvistefråga är synen på indirekta kostnader (eller overhead). Såväl forskningsfinansiärer som enskilda forskare tenderar till att vilja täcka så lite som möjligt av dessa kostnader (för administration, bibliotek, ledning etcetera), och vill hellre se att alla medel går ”direkt” till forskningen. Problemet är bara att när större delen av forskningsfinansieringen är extern så är de externa bidragen inte bara på marginalen, utan måste också vara med och bidra till den gemensamma infrastrukturen.

För Malmö högskolas del kan det vara värt att notera två saker. För det första att vår externa forskningsfinansiering ligger på cirka 57 %, vilket är i paritet med de stora universiteten. Det är en bra siffra, även om den naturligtvis gärna får stiga ytterligare!

För det andra stiger våra forskningsprestationer mätt i externa medel, publiceringar och citeringar mycket snabbare än för andra lärosäten. Under senare år har en del av de statliga forskningsanslagen omfördelats baserat på dessa faktorer. I den rödgröna budgeten togs denna omfördelning bort utan kommentarer (se tidigare information i Forskningsbloggen 2014-10-27: http://blogg.mah.se/forskningsbloggen/), men i den slutligen antagna alliansbudgeten fanns den med. Utfallet blev att Malmö högskola blev den stora vinnaren: vi fick störst tillskott av samtliga lärosäten i landet, plus nio miljoner kronor.

Framgången i omfördelningen är ett kvitto på att det bedrivs högklassig forskning vid Malmö högskola. Men vi kan inte vila på lagrarna! Förutom att förstärka forskningsmiljöerna på fakulteterna och i våra forskningscentrum måste vi också fortsätta det idoga arbetet med att ansöka om externa medel, gärna till större profiler och miljöer. En viktig hjälp i detta är Forskarservice (http://www.mah.se/medarbetare/Intern-forskningsinformation/Forskarservice/), och jag vill tipsa om några av deras arrangemang den närmaste tiden:

Den 5 februari – Workshop – Hur skriver jag en bra ansökan? http://www.mah.se/Nyheter/Kalender/Workshop—Hur-skriver-jag-en-bra-forskningsansokan/

Den 12 februari – Information om Prisma, Vetenskapsrådets och Fortes gemensamma ansöknings- och ärendehanteringssystem http://www.mah.se/Nyheter/Kalender/Prisma/

Hans Lindquist