Per Hillbur: Så arbetar vi med att förebygga fusk och plagiat

Per HillburFusk vid svenska universitet och högskolor ökar, enligt en artikel i Dagens Nyheter i förra veckan. Artikeln bygger på en undersökning vid 19 svenska lärosäten 2015-2017, där Malmö universitet är ett av dessa. Som prorektor och ordförande i disciplinnämnden vill jag därför reflektera över hur vi på Malmö universitet gör för att stoppa och förebygga fusk i våra utbildningar.

Universitetets disciplinnämnd
tar emot och behandlar alla typer av disciplinärenden där studenter är inblandade. Den klart vanligaste typen av förseelser rör fusk och plagiering av texter. Arbetet i nämnden har dock ganska lite att göra med den typ av avancerat systematiskt fusk som exempelvis avslöjats vid högskoleprovet de senaste åren.

Samtidigt kan vi konstatera att problemet med fusk och plagiat ökar något år från år. Under 2017 hanterade vi 80 disciplinärenden, varav 48 ledde till avstängning från studierna under en period. 43 av 48 rörde plagiat, medan övriga avstängningar rubricerades som ”otillåtet samarbete”. Hittills under 2018 har vi haft 71 ärenden som lett till 42 avstängningar, vilket pekar på en ökning även i år.

När det gäller plagiat är det i huvudsak två kategorier av studenter som figurerar i dessa anmälningar. Det finns studenter som tidigt i utbildningen ännu inte har ”knäckt koden” för akademiska studier. I olika typer av inlämningsuppgifter eller hemtentor kopierar de större eller mindre delar av andra källor, ibland utan att referera till dessa. Här kan det ibland vara svårt att avgöra om studenten ”haft uppsåt” att fuska. Vi behöver här en diskussion om hur vi arbetar med akademisk introduktion och utformning av examinationer tidigt i utbildningen.

En annan kategori är studenter som av olika skäl befinner sig i en jobbig livssituation, är stressade eller lider av psykisk ohälsa. Att fuska genom att plagiera delar av arbeten, ibland till och med examensarbeten, ses då som en väg ut och ett sätt att minska stressen. De här studenterna förstår och erkänner ofta sitt misstag direkt. Samtidigt kan det ibland bli en extra börda att bli avstängd under en period.

Trots detta vill jag ändå säga att det troligen finns ett ganska stort mörkertal. Många av de kända ärendena upptäcker vi tack vare elektroniska granskningssystem, exempelvis Urkund. Samtidigt vet vi att det systematiska fusket drivs av en teknisk utveckling som vi på lärosätena har svårt att överblicka.

En annan anledning är att vi kan anta att alla ärenden inte når disciplinnämnden. I bästa fall arbetar vi förebyggande i våra utbildningar, vilket innebär att vi når studenterna tidigt. Vi ger en tillräcklig introduktion till de ibland komplicerade regler kring citat- och refereringsteknik, som är nödvändiga redskap för att tillägna sig högre utbildning. Det leder till färre oklarheter och därmed minskad risk att fuska. I värsta fall ger vi inte studenterna den tid eller det stöd som behövs, eller så ligger vi helt enkelt steget efter ”fuskarna”.
Målet måste vara att skapa en kvalitetskultur, där medarbetare och studenter gemensamt arbetar för att förstå konsekvenserna. Fusk är i själva verket en omväg för att tillägna sig högre utbildning.

Men, ibland tänker jag på om vi är på rätt väg med vårt utbildningssystem? Filosofen och författaren Robert Pirsig uttryckte det så här:
”Schools teach you to imitate. If you don’t imitate what the teacher wants you get a bad grade. Here, in college, it was more sophisticated, of course; you were supposed to imitate the teacher in such a way as to convince the teacher you were not imitating, but taking the essence of the instruction and going ahead with it on your own.” (Robert M.Pirsig (1984): Zen and the Art of Motorcycle Maintenance: An Inquiry into Values, s.85)

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *