Kerstin Tham: Efter metoo – lärosätena har en viktig roll

Kerstin ThamEn av vårens viktigaste konferenser var den om lärosätenas roll i förhållande till metoo. Konferensen arrangerades av  Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) i Stockholm i slutet av maj. Våra svenska lärosäten har en betydelsefull roll i det fortsatta arbetet med att förebygga sexuella trakasserier och kränkande särbehandling.

Jag deltog i konferensen tillsammans med Malmö universitets jämställdhetstrateg Cristina Liljeroth. En av insikterna vi gjorde var att det finns ett stort behov av mer forskning om sexuella trakasserier inom akademin. Fredrik Bondestam, som är forskningskoordinator vid Göteborgs universitet, har fått i uppdrag av Vetenskapsrådet att göra en forskningssammanställning för att identifiera kunskapsgap inom området.

Konferensen fick mig att fundera över varför det är så tyst om sexuella trakasserier vid vårt eget lärosäte. Är det för att vi inte har några problem, eller handlar det om att utsatta medarbetare och studenter är oroliga för negativa konsekvenser? Frågan om sexuella trakasserier är något som vi arbetar med på flera nivåer inom vårt lärosäte. Att höja medvetenheten bland såväl studenter som medarbetare och chefer är av största vikt.

Våra studenter behöver lära sig mer om frågor rörande makt och kön och utveckla sitt kritiska förhållningssätt och sin handlingsberedskap. Det innebär att när våra studenter går ut i arbetslivet kan de bidra till att förebygga sexuella trakasserier även utanför akademin. Akademin har en viktig uppgift att grunda förebyggande insatser på forskningsbaserad kunskap och att kommunicera ny kunskap till andra verksamheter utanför akademin.

Vid metoo-konferensen deltog många svenska rektorer och det blev tydligt att det pågår viktiga aktiviteter vid de olika lärosätena. SUHF:s arbetsgivargrupp, som jag ingår i, kommer att arbeta fram förslag på hur vi kan dela med oss av goda exempel mellan våra lärosäten.

Att bedriva ett förändringsarbete kring dessa frågor är betydligt lättare i Sverige jämfört med i många andra länder. Det blev tydligt i samband med ett besök som talare vid en konferens som arrangerades av EWORA i Lissabon den 24-25 maj.

European women rectors association (EWORA) är ett ideellt internationellt förbund som arbetar för att främja kvinnligt ledarskap och jämställdhet inom högre utbildning och forskning. Jag var där för att berätta om mitt arbete med att som kvinnlig rektor leda förändring vid ett nytt universitet. En lärdom är att det är enklare att som kvinna vara rektor i Sverige jämfört med i andra europeiska länder, som ofta har en mer hierarkisk struktur och där majoriteten rektorer är män. I dessa länder är vanligare att kvinnor är vicerektorer med ansvar för utbildning och samverkan men det är nästan uteslutande män som ansvarar för universitetsgemensamma forskningsfrågor.

Förbundet delade ut en hedersutmärkelse till Sveriges regering för sitt jämställdhetsarbete inom högre utbildning. Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, var på plats i Lissabon för att ta emot priset.

Synd att det inte var fler svenska rektorer som deltog i EWORA-konferensen. Sverige kan bidra till ökad jämställdhet vid universitet och högskolor i Europa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *