Om forskningsfinansiering

Låt oss medan vi väntar på upplösningen av den spännande processen i Göteborg tala lite om forskningsfinansiering!

I Sverige finansieras forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor till ca 60 % av externa medel och bara 40 % av statens direkta basanslag. En betydande del av statsanslagen måste dessutom användas till medfinansiering av de externa bidrag som inte täcker projektens hela kostnad, vilket innebär att vissa forskningsfinansiärer utövar ett stort inflytande över användningen av lärosätenas basanslag (som är avsett för fri forskning).

Detta var ett av de ämnen som diskuterades på årets dialog mellan lärosätena och forskningsfinansiärerna som anordnades av SUHF (Sveriges universitets- och högskoleförbund) i Stockholm i fredags. Den stora andelen externfinansiering leder också till ryckighet och kortsiktighet, vilket i sin tur kan minska möjligheterna till genombrottsforskning.

En annan återkommande tvistefråga är synen på indirekta kostnader (eller overhead). Såväl forskningsfinansiärer som enskilda forskare tenderar till att vilja täcka så lite som möjligt av dessa kostnader (för administration, bibliotek, ledning etcetera), och vill hellre se att alla medel går ”direkt” till forskningen. Problemet är bara att när större delen av forskningsfinansieringen är extern så är de externa bidragen inte bara på marginalen, utan måste också vara med och bidra till den gemensamma infrastrukturen.

För Malmö högskolas del kan det vara värt att notera två saker. För det första att vår externa forskningsfinansiering ligger på cirka 57 %, vilket är i paritet med de stora universiteten. Det är en bra siffra, även om den naturligtvis gärna får stiga ytterligare!

För det andra stiger våra forskningsprestationer mätt i externa medel, publiceringar och citeringar mycket snabbare än för andra lärosäten. Under senare år har en del av de statliga forskningsanslagen omfördelats baserat på dessa faktorer. I den rödgröna budgeten togs denna omfördelning bort utan kommentarer (se tidigare information i Forskningsbloggen 2014-10-27: http://blogg.mah.se/forskningsbloggen/), men i den slutligen antagna alliansbudgeten fanns den med. Utfallet blev att Malmö högskola blev den stora vinnaren: vi fick störst tillskott av samtliga lärosäten i landet, plus nio miljoner kronor.

Framgången i omfördelningen är ett kvitto på att det bedrivs högklassig forskning vid Malmö högskola. Men vi kan inte vila på lagrarna! Förutom att förstärka forskningsmiljöerna på fakulteterna och i våra forskningscentrum måste vi också fortsätta det idoga arbetet med att ansöka om externa medel, gärna till större profiler och miljöer. En viktig hjälp i detta är Forskarservice (http://www.mah.se/medarbetare/Intern-forskningsinformation/Forskarservice/), och jag vill tipsa om några av deras arrangemang den närmaste tiden:

Den 5 februari – Workshop – Hur skriver jag en bra ansökan? http://www.mah.se/Nyheter/Kalender/Workshop—Hur-skriver-jag-en-bra-forskningsansokan/

Den 12 februari – Information om Prisma, Vetenskapsrådets och Fortes gemensamma ansöknings- och ärendehanteringssystem http://www.mah.se/Nyheter/Kalender/Prisma/

Hans Lindquist

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *