Idag firas Hajj och tempot sjunker lite

… så då passade jag på att genomföra en stadsvandring som var både spännande och skakande. Kanske för att jag såg vilka kontraster Bangalore har inbyggt i sig. Det är svårt att beskriva, men på något sätt är Bangalore både polerar och oborstat på en gång. Som ordning och kaos, fattigdom och rikedom, lugn och tempo samtidigt. Inget rubbar kon på motorvägen även om förarna tutar intensivt. Tutandet här verkar inte ilsket, det hör bara till. Här kommer jag… se upp, ja som en vänlig gest helt enkelt.

Dagens vandring, jo idag var trafiken så lugn att det gick att ganska tryggt vandra runt delar av stan. Jag började på Mosque St. vilket ju börja bli en vana.

Efter en stunds vandring på Wheelers Rd. når jag en port som fångar mitt intresse. Denna markering är entrén till Shian Chetty Garden. Hit går alla som vill ha något tryckt eller kopierat.
Här finns också en hel del mekaniska verkstäder med full aktivitet även idag.

Det har varit en varm dag så första stopp blev redan på ett gatukök eller ståkafé en bit in i kvarteret. Det fick bli en Coca Cola eftersom jag har misstanke att vattnet som var den vanligaste måltidsdrycken nog kom direkt från kranen ner i återvunna flaskor. Än har jag nog inte Indisk mage!

Stärkt av socker och ganska sval dryck så fortsätter jag vandringen. På Dickenson rd. börjar gatan med enorma guld- och ädelstensvaruhus. Insprängt precis bredvid bak gallerstaket finns denna lilla by uppbyggd av skjul.

Skillnaden mellan fattig och rik är enorm. Det visste jag redan så det kom inte som en överraskning men att inte beröras är omöjligt och omänskligt. Två verkligheter sida vid sida. Guldbutikerna som idag var fullproppade med förväntningsfulla människor, och bara några meter bort i skjul, de boende i området.

Själv är jag lite mer modest i min shopping och målet nu är att köpa in lite frukt till kvällen och frukosten imorgon. Ahlsab erbjuder mig  att prova  de  indiska apelsinerna, de är mer som en blandning mellan mandarin och apelsiner och jättegoda. Även de små fina indiska bananerna går med, för att inte säga den gröna frukt som jag tycker Ahlsab kallar pineapple – men där måste jag nog ha missförstått honom.

Att prova nya frukter är ju alltid spännande. Så vet du vad det är för frukt jag har framför mig får du gärna lägga en kommentar. Smakomdöme kommer efter frukosten imorgon. Tack till Ahlsabs vän Ohsam som tog bilden.

På plats – första dagen

I natt anlände jag Bangalores flygplats. En riktigt lagom storlek på flygplats, men ändå på något sätt så oväntat annorlunda. Kaos och ordning på en gång. Så många människor som var sysselsatta med att stämpla i pass. Tre personer stämplade, granskade och stämplade igen. Som turist ska du nämligen ha den speciella turiststämpeln också – den som berättar att om du inom detta visums giltighetstid lämnar landet så måste det vara två månader mellan dina besök i Indien – så där försvann möjligheten att lite snabbt ta en helg i något av grannländerna om andan skulle falla på.

Fast ärligt – det behövs inte – södra Indien kommer att ha tillräckligt att bjuda på. Det fattar jag nu efter min första dag.

 

Av någon konstig anledning så – i natt när jag just tagit mitt nya Bangalorehem i besittning så smög sig en underlig känsla av ensamhet på mig. Så många människor runt om och ändå, nu var jag ensam. Ja det är en känsla jag rätt ofta har när jag reser själv till nya och för mig ovana platser. Det är väl det som det handlar om när linjen utanför komfortzonen passeras.

På morgonen idag var dock all olustkänsla borta. Mitt botemedel brukar vara att uppsöka första bästa Café. Sagt och gjort …

 

 

Bästa sättet att lära känna en ny plats – ta en kaffe, spana in vad som händer runt omkring, snacka med de som är här. Här var förvisso rätt tomt, men tre unga affärsherrar hade viktigt möte, och de kunde ju lätt rekommendera vem jag ska gå till för att få ett simkort som fungerar för både telefon och internet… ja ni ser ju det funkade (jag är online via min telefon).

 

Nio unga killar krävdes för att få igång min I-phone så att både telefon och internet fungerade. Jo alla killarna bidrog på sitt sätt. Jag som enda kund och ändå kändes butiken trång på något sätt. Jo så var det en sak till – det tar lite tid att vänja sig vid indisk-engelska.

Jag hann också med att träffa några av grannarna – jag vet inte om dessa getterna hinner bli offrade inför den stora festivalen som har sin kulmen på måndag. Traditionen säger att till Hajj, som denna högtid heter, så ska varje muslimsk familj slakta minst ett lamm. Eftersom en del av befolkningen här är muslimer så har alla i Indien helgdag på måndag. Jag också.

Indienförberedelser på hemmaplan…

 

Igår fick jag en chock, som överraskningar dyker det upp nya vintertecken varje dag just nu.

I går var det dags för den årliga granchocken. 31 oktober måste vara nytt rekord för Drottningtorgsgranen.

Med denna “chock” i bakhuvudet känns det nu riktigt bra att lägga det sista planeringspusslet inför avresan mot Bangalore på fredag.

Igår köpte jag Mikael Bergstrands Delhis vackraste händer, till min padda.  Jag tror den blir riktigt go att ta med på planet.

 

Funderar också på hur vårt samarbete med IIIT-B började. Jag tror det var sex år sedan min kollega Simon Niedenthal gjorde den första kontaktresan till Indien. Sedan dess har åtta studenter från IIIT och fyra studenter från K3 deltagit i utbytet. Två av mina studenter, Jonathan och Jimmy är på utbyte just nu, och jag glädjer mig till att träffa dem. De har ju blivit Bangalore och Indienexperter nu, så jag tror jag har ett par riktigt bra guider där.

Då det gäller lärarutbyten så har redan fem av mina kollegor bytt arbetsplats med kollegor från Bangalore. Det ska bli riktigt roligt att träffa Madan, Professor Denisha, Srinith och Balaji igen.

Snart… snart… snart är jag på väg

Micke Svedemar heter jag. Till vardags är jag adjunkt i Interaktionsdesign på K3.

Så har sista arbetsveckan innan jag flyttar min verksamhet påbörjats. Nästa måndag heter min arbetsplats  International Institute of Information Technology – Bangalore (IIIT-B)! Så utöver att lägga schema och förbereda nästa termin så håller jag på att rensa bort allt som ligger i högar på skrivbordet. Där i högarna ligger också en utskrift av biljetten som ihop med de olika sprutorna som är tagna är beviset på att nu börjar resan mot en annorlunda vardag. 

.

Min tanke är att jag i denna bloggen ska försöka  dela bilder och tankar kring hur det är att delta i och följa undervisningen i Bangalore (Indien).