Framme i Kunming

Så enkelt var det nu inte att resa till Kunming. Problem med bränslepåfyllning uppstod på Arlanda varpå flyget blev över en timma försenat vid start. Vilka konsekvenser fick detta- jo att tiden i Beijing blev för knapp ( kö uppstod eftersom ett stort antal passagerare av kinesiskt ursprung fick för sig att stiga av innan planet hade landat), vidare att visa/passproceduren och ut- och incheckning av bagage blev så långdragen att planet till Kunming redan hade gått innan jag var vid gaten. Ombokning och ny väntan i fyra timmar, men av egen förskyllan höll jag på att missa även denna flight eftersom jag sent uppmärksammade att gaten låg på busavstånd. Nu var turen på min sida och det bar iväg mot sydväst. Väl framme i den gröna staden hade mörkret fallit, men välkomstkommittén fans där (väl medvetna om att jag kom med en senare flight).

Inte nog med en ny tidszon nu började också uppassandets tid. Jag har sällan känt mig så betydelsefull; min “assistent” Zena uppmärksammar sådant som jag inte själv ens tänkt på. Zena är masterstudent i psykologi och med en tidigare utbildning med engelska som huvudämne så bara flyter engelskan. Hon undervisar också  utländska studenter i kinesiska. Även Angela, som besökte oss på MAH i fjol stod med plakat i välkomsthallen. Med en säker “driver” vid ratten styrdes kosan mot universitetets nya mastodontcampus (ca 543 Acres – och jämförbar med en stad med ca 20 000 innevånare) och hotellet “Fontaine Blance” , modell lyx, som jag nu ska bo på i tre veckor. Med tanke på standarden är ca 467 kr/natt inklusive frukost oförskämt billigt.

Ms Wang Linlin (lärare som jag kommer att träffa en hel del framöver men inte denna kväll) hade levererat presenter i form av fruktpajer och ett jättefång av blommor till hotellet. Antar att rosorna kom från Dounan Village (20 km utanför Kunming) som står för 40 % av Kinas blomexport.  Jag måste tillstå att jag inte var helt pigg- utan sömn i ca 35 timmar – när jag inviterades till välkomstmiddag på hotellet.

IMG_0450Hotell FB

Men till detta kunde jag inte tacka nej när maten var så god och sällskapet så trevligt. Vi hann att beröra många samtalsämnen medan vi intog middagen. Kvällen var sen och övertrött som jag var efter att inte sovit på ca 35 timmar somnade jag gott i den kungalikande sängen på hotellrummet.

En ny och regnig dag träder in och Zenia möter mig och vi börjar vår promenad till Department of Education där nästa mottagning tar vid, den nu officiella som dekan håller i. Döm om min förvåning när dekan inte talar engelska utan använde tolk. Han framhöll mycket tydligt betydelsen av de goda relationerna med MAH/LS och förslog även att gemensam forskning skulle vara värdefull, exempelvis inom det specialpedagogiska området, där gemensamma intressen finns, men också kring professionalism. Även jag fick möjlighet att bidra med en lång berättelse om vårt specialpedagogiska utbildningssystem. Intresset är stort vill jag lova och förväntningarna på min insats höga (hm hm). Som många chefer pockade ett möte på och efter det obligatoriska gruppfotot avlägsnade sig dekan. Kollegiet och jag fortsatte sedan att samtala om våra gemensamma intressen kring bl a kurser till någon av dem föreslog att nu måste vi nog sluta då jag borde vara trött! Omtänksamt även detta. Därefter intog vi en av många gemensamma luncher(kan jag ana) i en av universitetets matsalar (Campus West) – en hejdundrande buffé och jag ska vara proffs på att äta med “chopsticks” innan jag återvänder hem!? Dock kan tilläggas att flera av de nyvunna kollegorna inte finner det helt enkelt att äta med pinnar.

Nedan följer några vyer från campusområdet:

     

       

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *