Slöfock med frihet

Dagens ord: Prokrastinering innebär vanemässig och kontraproduktiv senareläggning, förhalning eller undvikande av planerade handlingar. Eller som den småländska fonetiken lärt oss: [slœ̞ːfock], alt. [hannlingsfattih]. Tendensen att slöfocka, eller prokrastinera, är inte uteslutande ett personal-på-vift-beteende utan kan återfinnas på såväl ordinarie arbetsplatser som hemma i den privata sfären. Beteendet är tätt knutet till tid, och då framförallt upplevelsen av för mycket tid: Det där kan jag göra i morgon! Detta renderar allt som oftast i en inre monolog där man rättfärdigar sig själv genom att hänvisa till olika ”svårigheter”: Jag kan inte skriva nu, jag måste läsa en massa först. Jag kan inte läsa nu, måste låna eller köpa mer eller rätt böcker först, eller jag kan inte låna böcker för jag har inget lånekort.

Då jag har som mest att göra blir jag som bäst på att producera onödiga nödvändigheter. Jag har i dagarna ordnat ett lånekort för att kunna låna böcker som jag inte riktigt behöver. En sådan till synes enkel och snabb aktivitetet tog mig på en färd runt stora delar av universitet, involverade mig i en lång diskussion om biblioteksteknikaliteter på Nya Zeeland, rundvandring av vakt samt en lång väntan på att bli fotograferad av en webbkamera. Men det var värt det.
image1
Vi kan väl alla behöva läsa lite extra om dynamiken i offentlig sektor, Aktörs- och nätverks teori samt morötter, käppar och predikningar.

Prokrastineringen är också resultatet av för mycket frihet. Friheten är inte alltid något härligt eftersträvansvärt utan kan vara ett ok som tynger oss. Friheten att välja elbolag, pensionsförvaltare, telefonabonnemang etc. är exempelvis saker som tynger mer än de hjälper. Inom organisationsteorin pratar man om organisering i mer fria och flexibla former i syfte till att undvika stelbenthet, hierarki och byråkrati. Detta menar dock flera forskare (Iedema, Salaman, Josserand mfl) mest är humbug. De kallar det dock inte humbug utan pratar om hur organisationer adopterat en post-byråkratisk retorik medan de alltjämt behåller traditionella hierarkiska strukturer. En studie av Skandia (Maravelias 2003) visar exempel på en organisation som infört en friare och flexiblare organisationsform där få regler och rutiner för hur arbetet skulle genomföras fanns och det var upp till individerna själva att bestämma vad som kunde uppfattas som lämplig arbetsbelastning. Detta resulterade i massivt överarbetande: “what drove the individuals to work harder and smarter was not a pressure to subordinate to a distinct culture, but a lack of any clear system to subordinate to” (2003:557).

Vi är inte längre underordnade förmannens och företagets regler och förmaningar utan slavar under våra egna viljor att göra rätt för oss. Ytterligare en, i viss mån, kontraproduktiv senareläggningsstrategi är att uppdatera resedagboken!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *