Hej igen Japan!

Efter en drygt 24 timmar lång resa har jag äntligen kommit fram till hotellet i den lilla staden Saijo, strax utanför Hiroshima. Här ska jag hålla till de närmaste 10 dagarna för att delta som “facilitator” i INU Student Seminar. Det är tredje året jag är här och det är lika roligt varje gång. Just i år tog det dock emot lite att säga hejdå till barnen, maken och det nya huset, men den känslan försvinner ganska snabbt. Jag har lärt mig att när man väl har kommit iväg och har fullt upp så har man liksom inte tid att sakna familjen, men det gäller att hålla sig sysselsatt. Det råder inte direkt brist på sysselsättning under dagarna i Hiroshima, snarare tvärtom – det är fullt ös från morgon till kväll.

För att ge en lite bakgrund till varför jag är här vill jag först berätta om INU – International Network of Universities, som Malmö högskola är medlem i och faktiskt var ordförande för fram till årsskiftet. INU är ett relativt litet nätverk med 10 medlemmar som är väldigt aktivt. Speciellt studenter märker av det genom kurserna som anordnas i Japan varje år, i år skickar vi inte mindre än 9 studenter till 3 olika kurser:

Förutom jag själv deltar 3 av mina Mah-kollegor: Joe Strahl på US är med på Environmentkursen, Scott McIver på GPS är med på INu Student Seminar och Anna Carlsson från HS är med på ett planeringsmöte för att nästa år ge en fjärde kurs på temat Emergency Care här i Hiroshima. Vi är alltså ett helt gäng med 13 personer från Mah totalt, varav 9 finansieras av Hiroshima University genom den japanska staten.

Jag reste hit idag med två av de nio studenterna, övriga har andra rutter. En del åkte någon dag tidigare och andra mellanlandade på andra ställen. Själv var jag väldigt nöjd över att få flyga med direktflyget Köpenhamn – Tokyo och slippa mellanlanda. Ironiskt nog hände samma sak i år som förra året: FLIGHT CANCELLED stod det på informationstavlan på Kastrup:

 

Mindre kul, men vi lyckades bli ombokade via Paris och anlände till Tokyo 6 timmar efter utsatt tid. Detta ledde till att jag missade anknytningen till Hiroshima, men som tur är så lyckades mina kollegor på Hiroshima University boka om biljetten medan jag var i luften så allt var fixat när jag landade i Tokyo.

 

 

Så efter drygt 24 timmars resande sitter jag nu på hotellrummet och svettas. Jag har bråkat med fjärrkontrollen till AC:n i en kvart men tror att jag lyckats överlista den nu och väntar med spänning på lite svalare temperatur. Ute är det hett, fuktigt och klibbigt. Känns som att gå in i en vägg varje gång man går ut. Men jag ska nog överleva detta året också.

Fjärrkontroll till AC:n på hotellrummet…

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *