Ska vi göra affärer?

Så var det måndag igen, och sista veckan på IIIT-B har inletts. Denna vecka är ganska annorlunda atmosfär. I går var jag ute med några av våra internationella studenter som just haft sin sista examination. Vi hamnade på 13th Floor, en lounge med bästa utsikten i Bangalore och rätt ok plockmat.

Så detta är anledningen till att atmosfären idag är helt annorlunda. Tyst och lugnt, inga studenter, många åker hem eller vidare ut till olika semesterorter. I stort sett alla lärare sitter djupt insjunkna i sina papper och examensarbeten som just nu ska rättas. Några av lärarna som har de inledande kurserna har nu bara tre dagar på sig att rätta – målet är att studenterna ska ha sina resultat nästan omgående. Då jag frågar lärarna om det verkligen går, en lärare kan ju ha upp till 60 tentor, får jag till svar nja – det är ju en målsättning, men det kommer nog att ta en vecka till.

Utöver att förstå hur undervisningen går till här, så har jag nu också börjat lära mig mer och mer om entreprenörskap i Indien.

I förra veckan när jag var ute och gick en kväll, så mötte jag en IT-konsult som heter Prabhu. Det är inte ovanligt att komma i snack med lokalbefolkningen då man är ute på promenad. Prabhu berättade lite om sin vardag och att han var konsult på ett större IT-bolag, och jag delade också ganska frikostigt med mig av vad jag håller på med just nu.  Och eftersom vi hade en del gemensamt att diskutera bytte vi telefonnummer med varandra för ett eventuellt senare möte. I går, söndag morgon ringde han. Det var inte jättetidigt men tidigt nog för att jag inte skulle ha några andra planer för dagen. Det han undrade var om jag hade möjlighet att möta honom idag. Han hade några affärsmöjligheter han ville diskutera. Jag är ju ganska nyfiken av mig så detta tillfälle går ju bara inte att motstå. Nils som just kommit från Köpenhamn till Bangalore fick snällt följa med, vilket jag vet uppskattades. Kanske fanns här ett genombrott för oss att komma närmare in på hur IT-industrin fungerar i Bangalore, och kanske kan vi på detta sätt få någon bra kontakt för att testa våra idéer till vårt KIosko Magico – projekt som behöver lite luft under vingarna för att lätta. Eller varför inte kanske få några spännade möjligheter att göra något tillsammans med dessa konsulter i Sverige, Norge och Danmark. Storslagna planer smids.

Glada i hågen hoppar vi in i en Auto-ritcha och med mobiltelefonen i högsta hugget, där adressen och beskrivningen finns dit vi ska. Det blir en rätt mycket längre tur med den gula trehjulingen än vi tänkt. Efter ett par felkörningar är vi framme vid ett ganska fint bostadshus i utkanten av Bangalore. Vi har nu kommit fram till Prabhu och hans vänner som vi ska möta. Utanför huset står en ansenlig mängd skor, så det är helt klart flera affärsbekanta som kommer att delta idag. Det är alltså inte bara i Sverige vi har ovanan att gå i strumplästen hemma hos varandra.

När ni kommer in i huset så möts vi av en glad och välkomnande Prabhu, och vi blir placerade i en soffa lite vid sidan om den tillfälliga scenen som arrangerads framför 5 rader med stolar där cirka 20 förväntansfulla unga killar, som alla har någon form av koppling till Bangalores IT-branch, sitter i väntan på att det ska ske något. Det hela inleds med att vi alla hälsas välkomna och ännu mer välkommen är kvällen huvudtalare som ska tala om drivkrafter då det gäller att göra affärer.

Det börjar kännas lite som att detta möte nog kommer att bli något annat än vad vi förväntat oss. Efter 45 minuters brandtal om vad som driver oss i församlingen att göra affärer och finna lycka, så har vi ännu inte fått en enda ledtråd som förklarar vad för affärskontrakt de vill ha med oss i. Lugn bara lugn… Prabhu kommer snart in med en stor plastbox.

Han Stolt som Ricky Lake i en lyckad talkshow och med publikens stora stöd höjs temperaturen i rummet när han tar fram PRODUKTEN. Och nu avslöjas att för att bli lika lyckliga och framgångsrika som kvällens olika talare så ska vi börja sälja tvättmedel till våra nära och kära. När vi sedan är riktigt framgångsrika så kommer vi att själva hitta sådär en sex personer som vill börja sälja för oss och därefter är det sedan bara att håva in provision! Ja lätt som en plätt – detta skulle ju också gå att sälja i Skandinavien… eller? Efter en timmes artigt sittande på soffan smyger jag och Nils oss ut så obemärkt vi bara kan. Vi lyckades nog inte så bra! Och blev vi rika – nja en kul och spännande erfarenhet rikare är vi ju nu.

Fotnot: Firman heter Amway och är en internationell organisation och en av Indiens större aktörer då det gäller att sälja hygien och hälsoprodukter via personlig nätverksförsäljning.

Ett svar på ”Ska vi göra affärer?”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *