Metersystem och väderleksrapporter

Som jag nämnt tidigare så har jag haft svårt att uppleva livet här som vardag och därför prokrastinerat mig genom dagarna. I veckan gjorde jag ett brott från detta och tog semester från ”semestern”. Vi åkte till nordliga delen av sydön (se bland annat: www.hopewell.co.nz), kollade på och tog del av den otroligt vackra naturen, drack vin och badade, till skillnad från det vackra Wellington i vilket jag skådar fin natur, badar o dricker gott vin – kändes skönt med omväxling.
IMG_1224
Utöver att köra på fel sidan vägen så har Nya Zeeländarna ett bra förhållningssätt till metersystemet. Om man frågar hur långt det är till något så får du allt som oftast svaret i form av timmar och/eller minuter. En väg som är 3 mil kan nämligen ta flera timmar att köra beroende på dess utformning. Google-earth föreslog exempelvis att jag mycket väl kunde gå från centralstationen till mitt kontor här i Wellington, men jag blir fullkomligt utskrattad när jag själv föreslår detta för kollegor, då det kräver en smärre bergsbestigning för att komma hit.

En liknande förtydligande funktion finns för vädret, vilket jag värdesätter. Utöver själva gradantalet så görs en uppskattning av hur det känns och hur mycket kläder som behövs. Idag är det exempelvis 18 grader men det känns, enligt mettservice.com, som 19 grader och du behöver bara ett lager kläder. Detta är ju väldigt klokt förstår vi alla som bott i såväl de norra delarna som de sydliga delarna av Sverige. – 2C i Piteå betyder exempelvis något helt annat än – 2C minus i Malmö. I Malmö betyder det allt som oftast att du kan ta på dig i princip hur många lager kläder du vill utan att hålla dig varm medan det i Piteå betyder att man kan knäppa upp jackan och eventuellt ta kaffet ute på verandan.

Publicerat i Övrigt | Taggat , , , | Lämna en kommentar

Australien.

Hej,

 

Vill du följa med på vår resa till Australien, klicka här.

 

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

Läderbyxor, boots och microbryggerier

image1
På vägen till jobbet passerar jag stadsdelen Kilbirnie och det slår mig igen hur lika världens städer verkar vara. Trotts de många olikheterna mellan exempelvis Wellington och Malmö så finner jag i båda städerna Mc Donald, Röda korset, Subway, HM och så vidare. Jag finner också affärer som är precis likadana men som heter olika: skivbutiker, diverse ”engelska ”pubar, skateboardaffärer, och såklart ICA, Maxi och COOP eller New World, Countdown och Pak n´save.

Många hänvisar till globaliseringsprocesser. Världen blir mindre, vi ”lär” av, och blir mer lika, varandra och dystopin (eller utopin beroende på läggning) innebär att allt bli likadant överallt. Gällande exempelvis kläder och mode tycker Jerry Seinfeld (har ni aldrig hört talas om J. Seinfeld så är han en stor Sociolog och/eller Etnolog) att vi helt och hållet kan ge upp. Vi går ändå mot en värld där alla klär sig likadant: ”One-piece silver jumpsuit, V-stripe, and. Boots”. De empiriska bevisen för detta hämtar Seinfeld från den uppsjö av science fiction filmer där vi alla från planeten jorden verkar unisont bestämt vilka kläder det är som gäller.

star trek

Sen finns det såklart mottrender och motstånd. Microbryggerier är väl kanske ett sådant motstånd, där önskan om att vara unik och lokal skjuts fram – detta speciella öl, producerat på bakgården i ett gammalt badkar, med extra torrt humle från svårt belägna dalar (eller var man nu hittar humle), går bara att dricka här. Det lite ironiska är ju att detta är något som återfinns i både Malmö, Wellington, Göteborg, Hong Kong, New york osv. Men iden är ändå att det lokala, egna är något unikt och specifikt. Frågan blir då hur lokal och egen man kan vara före man blir en del av ”likhetstrenden”. Hur stort kan ett microbryggeri bli före det blir serverat på tapp i varje håla runt om i världen? När går det kreativa entreprenörsskapet till överdrift och blir kapitalisttörstande ångvält?

Publicerat i Övrigt | Taggat , , | Lämna en kommentar

Produktionsvakuum och Patrik Sjöberg

En liknande känsla som den prokrastineringen medför (se förgående inlägg) kan man få dagen efter en prestation. Men jag finner inget bra ord för det! Jag tänker på den känslan som infinner sig då man slutfört eller lämnat in en del av ett större arbete, i mitt fall en text som skall presenteras och diskuteras om en vecka, som försätter en i ett slags produktionsvakuum. Det är ju inte det att jag inte har massor att göra, men känslan av att ha skickat in, oavsett kvalitén på vad som skickats, får mig att glädjas lite och också unna mig friheten att inte göra något vettigt.

Jag googlade postkrastinering men fick inga svar. Försökte även med post achievement trauma utan framgång. Hittade däremot ett par psykologer från Pennsylvania State University som har försökt lansera begreppet Pre-Crastination – en slags motsats till prokrastinering. Inte riktigt vad jag sökte, men de menar att känslan av att få bocka av en uppgift som utförd skapar en skön mental lättnad som är värd så mycket att vi ibland är beredda att jobba i onödan för att uppnå den. Man hugger gärna i lite extra för att frigöra arbetsminne i hjärnan menar de.

Jag menade kanske egentligen del-mål, påvägen, som misstolkas som slutliga mål. Som att Patrik Sjöberg 1987 hade stannat vid 2.35 och sagt: 2.35, gutt! nu tar vi en öl. Eller att Zlatan tagit bollen från moståndarlaget vid mittplan, sprungit ändfa fram till straffområdet och där stannat: Titta vad långt jag sprang utan att någon tog bollen! Nu går vi på möllan och äter falafell (utan något som helst intresse för idrott borde jag verligen sluta med liknelser som dessa). Nu återgår jag till mitt riktiga jobb istället!

Publicerat i Övrigt | Taggat , | Lämna en kommentar

Slöfock med frihet

Dagens ord: Prokrastinering innebär vanemässig och kontraproduktiv senareläggning, förhalning eller undvikande av planerade handlingar. Eller som den småländska fonetiken lärt oss: [slœ̞ːfock], alt. [hannlingsfattih]. Tendensen att slöfocka, eller prokrastinera, är inte uteslutande ett personal-på-vift-beteende utan kan återfinnas på såväl ordinarie arbetsplatser som hemma i den privata sfären. Beteendet är tätt knutet till tid, och då framförallt upplevelsen av för mycket tid: Det där kan jag göra i morgon! Detta renderar allt som oftast i en inre monolog där man rättfärdigar sig själv genom att hänvisa till olika ”svårigheter”: Jag kan inte skriva nu, jag måste läsa en massa först. Jag kan inte läsa nu, måste låna eller köpa mer eller rätt böcker först, eller jag kan inte låna böcker för jag har inget lånekort.

Då jag har som mest att göra blir jag som bäst på att producera onödiga nödvändigheter. Jag har i dagarna ordnat ett lånekort för att kunna låna böcker som jag inte riktigt behöver. En sådan till synes enkel och snabb aktivitetet tog mig på en färd runt stora delar av universitet, involverade mig i en lång diskussion om biblioteksteknikaliteter på Nya Zeeland, rundvandring av vakt samt en lång väntan på att bli fotograferad av en webbkamera. Men det var värt det.
image1
Vi kan väl alla behöva läsa lite extra om dynamiken i offentlig sektor, Aktörs- och nätverks teori samt morötter, käppar och predikningar.

Prokrastineringen är också resultatet av för mycket frihet. Friheten är inte alltid något härligt eftersträvansvärt utan kan vara ett ok som tynger oss. Friheten att välja elbolag, pensionsförvaltare, telefonabonnemang etc. är exempelvis saker som tynger mer än de hjälper. Inom organisationsteorin pratar man om organisering i mer fria och flexibla former i syfte till att undvika stelbenthet, hierarki och byråkrati. Detta menar dock flera forskare (Iedema, Salaman, Josserand mfl) mest är humbug. De kallar det dock inte humbug utan pratar om hur organisationer adopterat en post-byråkratisk retorik medan de alltjämt behåller traditionella hierarkiska strukturer. En studie av Skandia (Maravelias 2003) visar exempel på en organisation som infört en friare och flexiblare organisationsform där få regler och rutiner för hur arbetet skulle genomföras fanns och det var upp till individerna själva att bestämma vad som kunde uppfattas som lämplig arbetsbelastning. Detta resulterade i massivt överarbetande: “what drove the individuals to work harder and smarter was not a pressure to subordinate to a distinct culture, but a lack of any clear system to subordinate to” (2003:557).

Vi är inte längre underordnade förmannens och företagets regler och förmaningar utan slavar under våra egna viljor att göra rätt för oss. Ytterligare en, i viss mån, kontraproduktiv senareläggningsstrategi är att uppdatera resedagboken!

Publicerat i Övrigt | Taggat , , , | Lämna en kommentar

Helgdag vardag.

En tillsynes självklar sak är ju att det även i Nya Zeeland är vardag ibland. Känslan av att det alltid är helg när man är på en helt främmande plats håller dock i sig lördag såväl som torsdag. Men faktum är att man även här värmer mat i mikron, byter blöjor, blir hård i magen eller tar den tomma gastuben till bensinmacken sent på kvällen för att fylla på, då spisen slutat fungera mitt i fisksteket. Gastuben bär man dessutom i en tom barnvagn då man inte har bil, känner att taxi är för dyrt och bussen inte vill ha gastuber som passagerare.
dsd

Mitt botemedel för detta (hård i magen= katrinplommon) är att gå upp lite tidigare än vanligt, äta frukost och helt enkelt tvinga sig själv att jobba trotts känslan av havsbad, grill och vin ständigt hängande över en. Jag är tungt belastad av lyxbördor.

Publicerat i Övrigt | Taggat , , | Lämna en kommentar

Killen i korridoren och antal som måttstock för framgång

Efter drygt två vecka på mitt egna kontor på femte våningen i ett hus som kallas Murphy building börjar det sakterligen gå upp för mig att jag är “den där killen”. Ni vet han som har ett eget, nästan tomt, lite förstort kontor. Han som ingen verkar känna. Han som man också är lite skeptisk till: – vad gör han där inne egentligen. Rummet är ju så gott som tomt! Han pratar lustigt i telefonen, bär gula byxor (only a Swede can where yellow trousers, har jag hört) äter lunch på fel tider och verkar gå på toaletten alldeles för ofta.

IMG_1008

Väljer man att åka till Nya Zeeland i januari skall man ha helt klart för sig att det för Nya Zeeländare är juni/juli samt att de har tre, inte två, skolterminer (Bizaro world). Detta innebär också att många arbetsplatser, som min, är så gott som tom denna tid. Vi är fyra-fem stycken som smyger omkring på våning fem och när man är så få märks allt man gör. Det extremt lilla kök (finns ingen stans att sitta, inga tallrikar eller besting, men här finns en brödrost) som finns här ligger precis utanför mitt kontor så jag har redan en god bild av vem som dricker te när och värmer mat hur.

Forskningstid är, som jag förstår det, inbyggt i allas (Lektorers, Docenters, Professorers) tjänster, vilket innebär att en hel del forskning pågår här. En av mina nya kollegor påpekar dock att om du är intresserad av att få din undervisning att bli bra så är procenten forskning i din tjänst en teoretisk konstruktion som inte riktigt går ihop med praktiken. Men om du trotts detta ägnar dig åt forskning och inte undervisar under tredje terminen (när vädret är som bäst) så stannar du hemma och läser/skriver. Verkar både rimligt och glassigt. Men du utvärderas såklart utifrån din prestation och din prestation mäts i antal publiceringar (artiklar bättre än böcker, Internationella bättre än nationella). Har du inte publicerat tillräckligt är det god grund för avsked. Jag får en känsla av att Sverige är påväg (och redan kommit en bra bit på vägen) åt samma håll, alltså en jakt på en viss sorts publiceringar. Men jag är lite för ung i mitt akademiska liv (i mitt privata liv är jag alldeles lagom gammal) för att kunna uttala mig seriöst om det.

Ibland beskrivs organisationer drivas av två olika men ömsesidigt beroende logiket: en utvecklingslogik, som förordar kreativitet, framtidsinriktade strategier och kunskapsutveckling, samt en produktionslogik som domineras av en strävan att främja ett effektivt och tillförlitligt utförande av en uppgift. Det är viktigt att göra saker rätt och snabbt. Iden med dessa logiker är såklart att finna en balans då organisationer behöver dem båda. Hetsen efter publiceringar inom universitetsvärlden verkar dock helt drivas av en produktionslogik där forskaren förväntas publicera så många “pinnar” som möjligt (för att låna ett bespottat uttryck från Försäkringskassans värld). Risken är såklart att kvalitén blir något lidande när “kravet” på antal artiklar är viktigare än vad artikeln faktist handlar om eller kommer fram till. Eller rättare sagt, man överlämnar kvalitetsdiskussionen till tidskriftsredaktörer – sålänge dom håller koll på vad våra lärare/forskare gör kvalitetsmässigt så kan vi räkna antal. Men som sagt så är jag för ung.

Publicerat i Övrigt | Taggat , , | 1 Respons

3 månader i Nya Zeeland börjar här.

Plötsligt stod jag där, utfanför Victoria University. Solen starkt brännande i nacken, shortsen lite för tighta kring rumpan, skjortärmarna uppvikta och med nykammat hår. Det känns som första dagen i skolan tänkte jag. Nya Zeeland är annars lite som “Bizarro world” där allt är tvärt om. Om man kunde se mig från månen, stående utanför universitetet i Wellington, skulle det se ut som jag stod upp och ner och jag borde i all rimlighet trilla rakt ner i universums djup. Vattnent snurrar medurs när man spolar toaletten eller tömmer badkaret (en av många visdommar jag lärt av The Simpsons) man kör på vänster sida av vägen, norra delen av landet är varmare än södra och man kallar basket för nätboll och brännboll för kricket. Men Nya Zeeland är samtidigt ett väldigt familjärt ställe att resa till där barnmat, blöjor, bussresor, trafikljus, restaurangbesök, varuhus, bad och shopping verkar fungera precis som hemma.

Jag är här först och främst för att skriva. Men också för att upprätthålla utbytesavtal mellan högskolan och Auckland University of Technology. Jag är också här för att bada, äta och dricka gott, prata engelska, kolla vingårdar, besöka troll och orcher samt – och detta kom som en överraskning – bli “fit”! Wellington är nämligen förlagd i en del av världen där du inte kan gå 100 meter utan att träffa på en backe, som i Skånska mått mätt handlar om ren bergsbestigning.

Publicerat i Övrigt | Taggat | 2 Responser

My second host in Istanbul: The Swedish Research Institute in Istanbul

2015-01-05 17.33.352d7e7b69-00c8-40dd-a70a-a30a07d32744
During my Erasmus visit to Istanbul I had the privilege to stay at The Swedish Research Institute in Istanbul. The research institute is located on the European side of the city close to Taksim Square and was established in 1962. It was at first given access to small lodgings at the Consulate General of Sweden on a site bought by the Swedish state in the year 1757 for the then Swedish Embassy in Ottoman Constantinople.
In 1974, the so-called Dragoman House, situated behind the Palais de Suède of the Consulate General and once the home of interpreters (dragomans) working for the Swedish diplomats, came into the possession of the research institute. After several phases of restoration work, the Dragoman House at present comprises the secretariat and library of the Institute, as well as an auditorium and, on the top floor of the building, the residence of the Director. More information about the research institute can be found here: http://www.srii.org/

Next to the Dragoman House is a guest house with rooms for 10-15 guests, kitchen facilities, two seminar rooms and a beautiful terrace. The guest rooms, in the first place intended for scholarship holders and researchers from the Nordic countries. More information a can be found here: http://www.sfv.se/sv/fastigheter/utrikes/europa/istanbul-turkiet-svenska-forskningsinstitutet/

The guest house is very comfortable and a great place to meet other researchers staying in Istanbul. Moreover, the library in the Dragoman House provides a comfortable environment during working hours. I have spent my late afternoons there writing up my analysis on Istanbul´s urban expansion. I would like to say thank you to the staff at SRII for providing me with such a wonderful environment.
IMG-20150108-WA0008

Publicerat i Int sek, KS | Taggat , , , , , | Lämna en kommentar

Staff seminar 6 January 2015: Spatial Temporal Analysis on Istanbul Urban Expansion Using NASA MODIS EVI Images

Analysis on Istanbul Urban Expansion by Using MODIS_001
After giving an introductory lecture focusing on spatial methods to analyse urbanization using remote sensing data it was finally time to present initial findings of the changing urban landscape in Istanbul from 2000 to 2013. The analysis was conducted together with my colleague and graduate student Mr. Eigo TATEISHI and make use of a dataset called MOD13QI (MODIS EVI) which is available free of charge from NASA. However, before entering the analysis I would like to provide a few recent facts about the urbanization in Istanbul during recent years. This process is highly controversial and has stirred political turbulence providing news widely spread around the globe. Rapid urban land development is in many settings, not only in an emerging market context, controversial. Making land available for private or public development can cause environmental problems for example in the case of Istanbul turning the forest area surrounding the city to urban and built up areas or social and economic problems when suburban areas used by city dwellers with less financial capacity are converted into more expensive housing for the city´s population that can afford higher rents. In recent years the city planning strategy has been focused on large scale development projects called mega projects (see below images from Turkish media).

Istanbul_International_Airport_Location_Map_(English)

istanbul channel

To mention a few among many projects; the third international airport located on the European side of the city to ease the congested Atatürk Airport, on the European side of Istanbul and Sabiha Gökçen International on the Asian side, a channel for sea freight connecting the Black Sea with the Sea of Marmara to ease the congested Bosphorus, subway tunnel to connect the Asian and European sides of the city, public housing and real estate projects catering for the city´s growing middle class´s demand for high quality and more luxurious housing in suburban locations. The spatial/temporal analysis of the changing land use patterns in Istanbul clearly find patterns were land used for forest and other vegetation has been converted into urban and built up area during last 13 years. The analysis is conducted using a resolution of 250m indicating a relationship between areas with observed large scale and infrastructure (see below image). The analysis based on satellite images conducted by me with very limited knowledge about the urban development in Istanbul clearly needed the contextual knowledge provided by my colleagues here. Once the results of the initial analysis were presented comments and suggestions were delivered. The main comments relate to find accurate measures on the extent of the urbanization in order to compare different districts in the city and the relationship between urban expansion and the present infrastructure development. There is definitely scope to develop the initial spatial analysis into an article which hopefully can be co-authored by colleagues from my host university. This would be a great outcome of my two weeks Erasmus scholarship and a great start for in-depth collaboration with Bahçeşehir University. The next steps of my stay here will be devoted to providing lectures on the GIS methods used for remote sensing analysis and to refine and expand my present analysis on Istanbul. A first brief with initial results must be ready for distribution to Turkish media before I leave so there is plenty of work to be done.

Analysis on Istanbul Urban Expansion by Using MODIS_002

Publicerat i KS, Övrigt | Taggat , , , | Lämna en kommentar

Featuring WPMU Bloglist Widget by YD WordPress Developer